28+

maj 10, 2017 kl. 11:15 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

IMG_1015Champagnehinken Krug. Kvällens mest fascinerande objekt. Bakom skymtar 24-sorters-ostar-hyllan.

Vi fick en guidning i vinkällaren också av den unge helt fantastiske hovmästaren. Service i världsklass. Mycket trevlig personal överlag.

28+. Worth a detour.

Och en vinbar som det bara är att slinka in i. Maybe next time.

Turnépremiär för Depeche Mode.

maj 6, 2017 kl. 1:55 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

IMG_1013

Dave Gahan gör här en finstämd version av David Bowie’s Heroes nära slutet av den långa konserten. 

Konserten öppnade något svagt för att sedan tillta i styrka. Inte utan tvekan godkänt. Samtidigt får man ju konstatera att det rörde sig om en premiär. För egen del var det min tionde konsert med Depeche. Jag gjorde också en svagare insats än normalt. Jag sjöng lågmält och stundtals falskt. Jag applåderade oftast bara pliktskyldigt. Jag stod aldrig upp och dansade loss. Arenan, som låg mitt ute på landsbygden i Solna kommun, var heller ingen höjdare. Påminde mest om parkeringshuset i Nordstan. DDR-feeling samt akustik som i en skokartong. På plussidan hamnade emellertid trevliga kamrater och soligt väder.

IMG_1014

Osterspaziergang

april 18, 2017 kl. 10:17 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Tendell Frankfurt 1

Producerade en hel del i påskas.

Har kommit gång hyfsat bra med uppföljaren till Gbg noir.

Första kapitlet börjar med en Lamborghini som touchar havsbotten.

Alla förstår ju vad det innebär.

Tendell Frankfurt 2

 

Sveriges nye deckarkung Robert Warholm imponerar med romanen Skam

april 7, 2017 kl. 10:52 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skam

Robert Warholms roman Skam på besök på Göteborgs stadsbibliotek.

Varje författare som i dessa tidevarv kommer ut med en roman med titeln Skam har ett stort berg att bestiga. Att marknadsföra en roman är svårt redan med vilka andra titlar som helst, och, ja, nämn ordet Skam på nästa fikarast eller middag och flertalet svenskar kommer att börja prata om jäntorna Eva och Noora med flera i den norska TV-serien Skam. Rentav lyriskt börja prata norska. Hooka! Hooka! En och annan kanske drar sig till minnes en halvgammal svensk roman med samma namn. Men väldigt få kommer att referera till en alldeles färsk bok. Inget konstigt med det. TV-serien Skam gjorde succé, och Warholms roman Skam har alltså nyss publicerats. Den är emellertid en bok som så småningom lär komma att börja tala om sig i eget namn. Kvalitet når oftast ut.

Skam är en riktig kvalitetsprodukt. Det är en spännande deckare. En page-turner. De misstänkta blir fler och fler allteftersom bokens kapitel kastar sig fram och tillbaka i det sena artonhundratalet. När jag i la grande finale ställs inför faktumet att läser jag en sida till kommer jag att få reda på hur stackars Olga bragtes om livet vill jag först pausa i hopp om att den sköna känslan av högspänning ska bestå för evigt, men till slut ger jag vika för andra krafter inom mig som kräver att få veta svaret. Läs! Läs!

Boken är som sagt spännande, men som författare blir jag särskilt glad över att ha fått tag i en bok av en samtida svensk författare som kan skriva. Språket är mycket effektivt. Utan att kladda ner sidorna med miljöbeskrivningar i det oändliga färdas man hela tiden som en kamera monterad på en flygande drönare genom sovrum, lagårdar, skogar och fält. Man upplever sig vara närvarande på landsbygden. Livet där är kärvt. Människorna är kärva. Samlagen likaså. Det är bara av med kläderna, kött mot kött och sedan sprutar det. Precis som när kon Kulla blir påsatt. Berättarstilen är också kärv. Tillsammans bildar detta en gedigen känsla från pärm till pärm. Språket är även skickligt utformat på det viset att i stället för att återge det som det förmodligen talades vid den tiden i Värmlands socknar, vilket sannolikt hade varit svårförståeligt för i vart fall storstadsbor i det tredje årtusendet, gör Robert Warholm som den brittiske författaren Walter Scott (Waverley, 1814, The Heart of Midlothian, 1818, Ivanhoe, 1819). Han uppfinner ett språk som vi förstår utan att blinka, men som ändå känns som att det var så de språkade med varann på kyrkbackar där ute i det vilda någonstans i det förflutna.

Utöver vad som tidigare nämnts om Skam är den drygt tvåhundrasidiga romanens kärlekstrassel till viss del av den komplicerade art som man finner i till exempel Tolstojs mästerverk Krig och fred. Det är min övertygelse att Warholm med sin kunskapsrikedom och författarådra har kapacitet att i framtiden skriva ett verk av samma dignitet.

 

Den som söker, hen ska finna.

mars 25, 2017 kl. 5:07 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

skiv6

Det var dags att inhandla den senaste plattan av Depeche.

Tog rulltrappan ned till källarvåningen i Åhléns Nordstan. Till min förvåning hade skiv- och bokhandeln bytts ut mot en massa krimskrams. Ingen fara, tänkte jag. Det är bara att vandra vidare till källaren i Femmanhuset. Men där var skivbutiken igenbommad.

Skivfyndet vid Domus Avenyn gav upp för längesen. Likaså Skivhugget vid Masthuggstorget. Så som många andra ställen. Waidele och Grammoforum försvann till exempel redan i det förra årtusendet.

Men inne på Bengans är världen fortfarande som den ska.

skiv7

 

Det rullar på

februari 25, 2017 kl. 7:47 e m | Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

gothenburg-gasometer-25-february-2017

Har fått igång bredbandet i min nya lägenhet (ej på bilden). Taklampor och bordslampor inköpta och utplacerade. Iordningställt ett skrivbord för dator och skrivare. Plus ett skrivbord med friyta att skriva för hand på (och om andan faller på teckna eller måla samt en synth bortom denna friyta att låta fingrarna smeka tangentbordet på och utforska tonernas klanger, allt i syfte att, enligt min egen teori, understödja den kreativa processen: att låta hjärnan lättvindigt kunna aktivera sig med allehanda skapande om den känner för det, och på så sätt ge dynamiska effekter, låsa upp okänd potential, bli en mer spännande och nyskapande författare). För övrigt försökte jag mig häromdan på att trycka lite mer strukturerat på tangenterna. Tänkte att jag skulle lära mig en Beethovenlåt utantill. Ganska snart insåg jag att jag inte var ämnad att lära mig hela Månskenssonaten, så jag bestämde mig för att bara behärska inledningen, typ en minut och tjugo sekunder. Det visade sig också vara komplicerat. Men en minut i alla fall? Nä. Fyrtiofem sekunder då? Nein. Okej, men 30 sekunder måste gå. Hur svårt kan det vara? Tillräckligt. Det fick räcka med de tjugo första enkla sekunderna. Nåväl, det var i vart fall ett intressant experiment.

Nu rivs gasklockan

januari 31, 2017 kl. 12:59 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Första och sista MTV-videon inspelad i gasklockan. Året var 1999.

gullbergsvass

Den den där höj- och sänkbara gasklockan till höger, minns man ju, men när revs den? 70-talet? 80-talet? 90-talet? Allt är som i ett töcken.

 

One of these days all humans will be united in the greatest adventure of all times

december 23, 2016 kl. 12:26 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

 

Opening a millennium time capsule

december 6, 2016 kl. 12:49 f m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

x2000

In the year 1999 I decided to buy a lot of magazines ranging from the last editions of that year to the first of the year 2000.

I thought that in the future it would be interesting to read.

I bought a lot of magazines and stacked them in a box.

The World is so crazy right now, I just had to open the box and have a look.

Well, all those twenty magazines or something were not as exciting as I thought, but a few were. They contained contemporary tech ads and predictions of what was about to happen. I took some pictures and then threw the magazines away.

xnokia

Yeah, I can’t believe it. Those guys used to sell car tyres and rubber boots. Then somehow, they managed to become a huge player in telecom.

xoffice

Aah, those mastodont screen devices. People used to hit them like pin-ball machines, when some data in it got stuck. (If you never have hit a pin-ball machine or don’t even know what the heck that is, ask someone who remembers the fall of the Berlin Wall. (I guess you’d better google that to find out when it took place)

xhyper

Double the e, double the z, double the flava.

xus

Go Hillary! You’re getting closer and closer.

xchina

China and Taiwan. An eternal love affair.

xrussia

Those were the days. A short period in history when Russia tried democracy.

xsweden

Once upon a time the most peaceful and advanced civilization on Earth.

xuk

Post Cool Britannia. Pre The hunt for the weapons of mass destruction.

xiraq

His position would soon be a hipster-look-a-like being dragged out of a hole in the ground and then hanged high. After a fair trial, of course.

xplanes

That picture makes me freak out a bit.

xinternet

Internet, you see, is like a big room full of wires and bulbs, and when you write a word on the home page of, let’s say AltaVista or WebCrawler, a search engine starts looking for matching words on home pages that have applied to be found on that very search engine. And all this is happening around us. The information is everywhere and nowhere. It’s in cyberspace. You can sit in your apartment and see pictures of what it’s like to stand in some famous building. The World is yours. Can you dig it?

xups

But beware! Internet is a risky place. Never type any important or personal information online. Other people could be able to read it, and you wouldn’t want that to happen, would you? It’s as if total strangers would be able to read your diary.

xlaptop

Two thousand dollars is a good price for a state-of-the-art laptop that can be inserted with both 3½”-floppy disks and CD-ROM/CDRW. And with a 56K V.90 modem. Yeah.

Once you gone 56K, you’ll never go back to 28K.

xpalm

And now we’re talking cutting edge technology. This is not for everyone.

xnewsweek

Blue, blue, electric blue, That’s the colour of my room, where I will live.

xmoscow

No Putin in sight in this prediction.

xusa

Look what those commies did. Disgusting.

xbubble

Before the burst of the bubble.

xcell

Apple, Samsung or Huawei anyone?

xibm

eeeeeeowww

xkodak

Where have you gone, Joe DiMaggio?

xmini

Something for your best tracks.

xsony

The same storage facility as five floppies. But still no Spotify.

xmatrix

what-is-the-matrix

Fucking awesome and mind-blowing when you saw it in the theatre 1999.

xfuture

When will space suits ever come in fashion?

At least on Mars in the 2030’s.

xsun

OMG, we really need to go to Mars.

x2017

THE FUTURE IS HERE

 

 

 

 

 

 

 

Den oändliga staden

november 26, 2016 kl. 3:41 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

img_0651

Man är bara en, inte obetydlig, men i det närmaste försumbar, del av helheten.

En av kanske hundrafemtio på våning tjugonio. Blickandes ut över en orange konservburk med kanske tiotusen. I en stad där ingen kan säga hur många som existerar i det enskilda ögonblicket.

Människorna i tegelgrottorna. Trägrottorna. Betonggrottorna. Konstruktionerna av stål och glas. Själarna på gatorna. I parkerna. Under broarna. I tälten, husvagnarna, containrarna. De mantalsskrivna. De papperslösa. De bofasta. De tillresta. Affärsmännen. Turisterna. Pendlarna. Kropparna i spårvagnarna, bussarna, limosarna, volvoarna, mercorna, jänkarna, långtradarna, lastfartygen, färjorna, helikoptrarna, sopbilarna, utryckningsfordonen.

Myllret av livsöden som pratar, tuggar, skålar, kramar, kysser, skriver, läser, föreläser, stressar, softar, handlar, jagar, sitter i yogaställning. Andas in. Och så ut.

Tomflaskorna på borden, pappersbitarna på golven. De lyckliga ansiktena. Besvikna axlarna. Dansande fötterna. Tunga stegen. Vidare, vidare. Lämnandes det förflutnas virvel av tid och rum bakom sig. Genom hopplösheten. Hoppfullheten. En kapsel i stadsrymden.

 

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.