Katrine Marçal – Att uppfinna världen

oktober 24, 2020 kl. 12:28 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Recension av Katrine Marçals Att uppfinna världen

Ryktet sade att författarens autograf skulle se ut att vara skriven av en berusad minderårig. Redan det ledde till bokens första aha-upplevelse eftersom det visade sig vara en mycket konstnärligt utförd samling bokstäver. Förnamnet expressivt, men ändå sammanbitet. Ett K nästan föreställande ett V som i Victory! och på det ett efternamn utformat som en elegant aktiekurs med hög volatilitet.

Eftersom jag inte är någon grafolog av rang uppehöll jag mig inte särskilt länge vid den svarta, fina tuschen på titelbladet, utan bläddrade vidare.

Något som slog mig under läsningen är att världshistorien behöver skrivas om, eller åtminstone fördjupas ytterligare på samma förtjänstfulla sätt som Katrine Marçal gjort i sitt praktverk. Boken är nämligen ett praktverk även om såväl omfånget som omslaget kan förleda oinvigda att tro att boken lika gärna kan utgöra chick-lit. Det där illustrerar för övrigt bokens tema, nämligen hur manschauvinism och/eller mansidioti förvägrat mänskligheten den fantastiska utveckling världen kunde haft om män inte haft så stor drivkraft att dela in saker i kvinnligt och manligt och förakta eller förminska det kvinnliga. Till exempel noterar jag själv i eftertanke att böcker om världshistorien brukar vara stora och tunga och ha Caesar, Napoleon och Adolf på omslaget, samt Jeanne d’Arc i ett hörn om det blivit något utrymme över. Men från och med nu känner jag liksom att, Nobody puts Baby in a corner. Världshistorien vimlar av kända och okända kvinnor som bidragit starkt till mänsklighetens utveckling, inte bara genom att klä sig i ringbrynja och anfalla borgar som fallit i engelsmännens händer, utan på alla möjliga sätt. Och hade de bara fått slash valt att delta ännu mer, eller rättare sagt, om inte män i allmänhet, inklusive undertecknad, hade varit så, ja, låt oss säga grottmannaliknande, kunde världen, som sagt, ha gått en ljusnande framtid till mötes för länge sedan. Men nu är vi där vi är, så vad ska vi göra åt saken?

Eventuellt kan emellertid frågan om hur män och kvinnor bäst bör framleva sina fortsatta dagar på denna planet vara på väg att överskuggas av frågan om hur robotar och artificiell intelligens ska kunna samverka med människan på bästa sätt. Även detta ämne berör författaren. 

Överlag är Att uppfinna världen sannolikt en rejäl ögonöppnare för de stora massorna och en litterär käftsmäll på män som tror att män genom någon form av naturlag är bäst skickade att styra världen. Det behövs en ordentlig genomlysning och omformulering av världshistorien för att vi bättre ska förstå vad som har varit och hur vi bör tackla framtiden. Kanske har det redan skrivits många böcker på detta tema. Jag vet inte. Oaktat vilket kan ju män och kvinnor i alla länder i alla fall se till att lyssna till vad Katrine Marçal har att säga i ämnet. Det är ganska mycket.

Håkan Tendell

 

Focus on your deep breathing

augusti 31, 2020 kl. 10:16 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sound and vision

augusti 27, 2020 kl. 4:53 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Don’t force yourself to love exactly everything in your physical reality, but feel free to be grateful about the contrast in your life since the contrast is what causes the launching of your new rockets of desire and therefore also causes the expansion of you and the Universe.

augusti 22, 2020 kl. 7:07 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Pure joy leads to connection with the source.

augusti 17, 2020 kl. 3:07 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Underbar introduktion för dig som är lite grann intresserad, men inte känt att du haft tid eller ork att sätta dig in i hur allt egentligen fungerar.

augusti 6, 2020 kl. 5:07 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Abraham (what the collective consciousness in the infinite intelligence calls itself, since it knows the passion we humans have for naming things) has talked through the human Esther Hicks since the 1980’s. Meanwhile, the human Håkan Tendell was occupied receiving his world view from den svenska läroplanen, den svenska statstelevisionen et cetera. No wonder it took him decades of living and a whole year in ultimate freedom to discover the truth. Håkan Tendell knows better now. The truth shall set you free.

juli 29, 2020 kl. 3:34 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

First he consumed around hundred videos about NDE (near-death-experiences) and learned that this world is a simulation we repeatedly reincarnate into. He got very curious about the cosy, beautiful world of the death realm, only to later find out by lots and lots of videos with Abraham Hicks (Abraham through Esther Hicks’ mouth) that souls, even though they have a good time in paradise always are queuing up to get back into the game, back to Earth, the place to be! No matter of what weak avatar bodies or harsh circumstances they will get into, since they, at home (in the ”death” realm) know that, in the game, they only have to get a grip of two things: 1/ To remember that Earth life is only a game under the law of attraction and 2/ learn to master the art of allowing to live the way the law of attraction requires to get the most fun out of their life experiences.

Since Earth life is just a game, there is nothing you cannot be or do or have. Nothing. Nothing. Absolutely nothing. Even the most amazing things. Everything is possible. The only reason you for example might not have super powers yet (if you don’t have any) is because you believe it is impossible for you to have them. And if you don’t believe something, you can’t have it, and vice versa. The Universe can make all your wishes come true, no matter how big your wishes are, but since you only can receive what you do not have doubts about, it would be a good idea to start with wishes that you, in this very now, actually think can come true. Once you master that, you can step up your game.

 

Universum älskar dig

juli 18, 2020 kl. 4:34 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

 

Nu när man vet hur Universum fungerar öppnar sig också intressanta möjligheter. Vad kan man använda den här kunskapen till utöver att förbättra sitt eget liv?
Vad skulle man kunna åstadkomma för en större grupp människor om man började chefa igen eller blev fotbollstränare eller något annat inom management?
Med beaktande av den universella lagen om attraktion som medelst människors känslofokus styr all händelseutveckling i världen har en chef en enda uppgift som är oöverskådligt mångfalt viktigare än alla andra uppgifter: att se till att medarbetarna/spelarna mår bra och har positiva förväntningar på arbetsdagen/matchen, dels genom att inför varje arbetsdag/match peppa dem till max, dels påminna arbetarna/spelarna om att under arbetets/matchens gång även peppa sig själva och varandra; att tro på sin förmåga, att våga gå all in med risk för misstag och ändå veta att de är älskade, att ha roligt ända fram till slutsignalen.
Sådana arbetare/spelare kommer inte bara ha optimala förutsättningar att utföra arbetet/spelet med briljans, bollen kommer oftast också att rulla deras väg (såvida det inte i fotbollsexemplet är så att motståndarlagets tränare och spelare är minst lika positivt övertygade och peppade. Då blir det en jämn match på högsta nivå. Och i fotboll är även ett lags engagerade publik en faktor i hur spelarna kommer må under matchen. Så länge en spelare vågar skjuta i ett bra läge och får uppmuntrande applåder och stödjande, framåtmanande allsång från tusentals strupar vågar den skjuta i ett liknande gynnsamt läge igen. Men om de egna fansen i stället börjar bli otåliga, missnöjda och buar åt sitt eget lag är det som att fansen bidrar till att den eventuella förlusten ska bli en garanterad förlust. För vilken kämpaglöd har en spelare som inte känner sig älskad av sina egna? Till en början kanske den känner att, ”jag ska minsann visa dem”, men hur känns det när buandet kommit regelbundet i tjugo minuter? Kommer spelaren ge hundra procent i alla situationer eller blir det så att den tappar orken fortare? Kommer den att ta jättelöpningar på ren chans eller joggar den bara till lite grann för syns skull? Bollen hade ju ändå inte hunnit gå att nå, liksom, eller? Kommer spelaren våga göra avancerade passningar och skott eller kommer den att börja spela mer i sidled och bakåt för att hela tiden undvika misstag med dess förmodade åtföljande burop, busvisslingar och svordomar? Och så buar till slut den egna publiken åt det också. Längtar spelaren då ens efter att få bollen? Spelaren kanske hellre lunkar omkring i vinklar där den inte är spelbar och så är det i stället en annan spelare som får skit för att den velar omkring med bollen utan att hitta någon att passa och så kommer tre peppade, energiska motståndare och erövrar bollen, gör ett snyggt anfall, sätter bollen i krysset och jublar vid kortlinjen tillsammans med sina härliga fans.)
Egentligen behöver man ju inte ens känna till Universums lagar för att förstå att den chef som ständigt klagar och målar upp problem kommer att se verksamheten drunkna i problem jämfört med en chef som ser möjligheter, lösningar, peppar sin personal och får dem att känna sig älskade.
Men som grädde på moset finns då även lagen om attraktion som innebär att välmående personal i största allmänhet eller välmående personal som till och med är övertygade om sin förträffliga förmåga att klara av arbetsuppgifter galant och före deadline får hjälp av Universum med att göra det. Allt bara rullar på som om de körde genom en stad och hade grönt ljus hela vägen. Medan då personal som känner att de jobbar och jobbar, men ändå bara får skit för att högarna inte krymper så snabbt som andra önskar och därför också mår dåligt, kommer att göra fler fel som måste rättas till och telefonsamtalen blir mer komplicerade och mejlen med röda utropstecken rasar in i högre takt och fler folk klagar, ”varför är inte det här gjort ännu?” eller, ”gör om och gör rätt” och enligt lagen om attraktion är det även så att folk som mår dåligt drar på sig fler sjukdomar, och då måste de kvarvarande arbeta ännu hårdare, de mår ännu sämre, de blir också sjuka eller halvt utbrända, kan återkomma i arbete, men inte gå för fullt, högarna växer, klagomålen tar aldrig slut, elände, elände, elände.
Framgång föder framgång och vice versa. Men hur börjar den första framgångsperioden? Den börjar med en chef/tränare som ser det bästa i sin personal, som älskar dem villkorslöst, som alltid peppar dem, aldrig klagar på dem, aldrig klagar på situationen, aldrig klagar på omvärlden, aldrig ens klandrar sig själv, utan bara hjälper sig själv och medarbetarna att hela tiden tänka positivt, se framåt, vara målmedvetna och lösningsorienterade, tänka utanför boxen, utvecklas som individer, utvecklas som organisation, nå nya höjder och fira de stora framgångarna rejält. Det ska vara lika kul att jobba som att spela flipper med extra ball och multiball och jackpot och super jackpot och (knack) frispel! Woohoo!!! Så ska det vara att vara på jobbet.
Nu höll jag på att tänka, ”Tänk om man kunde få leva om sitt liv, vilken bra chef jag kanske hade kunnat bli.” Men man får ju faktiskt leva nya liv hela tiden. Synd bara att man fråntas all kunskap från gång till gång och måste lära sig allt på nytt. Eller det kanske är det som bland mycket annat är det roliga. Det ska ju finnas svårighetsgrader i ett spel. Dessutom är det så att just den här livsomgången/spelomgången är ju inte över än. Jag kan inneha chefspositioner igen, jag kan bli VD, jag kan bli minister, jag kan bli vad sjutton som helst. Det är bara jag själv som sätter mina begränsningar. Universum har inget emot att alla mina önskningar går i uppfyllelse. Tvärtom är det ju så att Universum/det kollektiva medvetandet/allt-som-är gläds redan åt allas våra önskningar som ligger på lager, redo att sjösättas i simulationen så fort vi mår bra i största allmänhet en längre period eller mår bra och blir experter på att med bergfast övertygelse i rekordhastighet manifestera önskningarna in i detta spel, och Universum älskar oss och vill verkligen att vi under spelets gång ska få ta del av önskningarna i manifesterad form och Universum vill att vi ska veta att när vi njuter av våra önskningar som om de redan vore manifesterade, det är då de förr eller senare kommer att manifesteras, för Universum är byggt av våra tankar, men styrs av våra känslor.

Svaret på Universums gåta

juli 17, 2020 kl. 4:16 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

 

Hur gick det egentligen till när Håkan Tendell erhöll fördjupad kunskap om Universum? Var det märkligt eller var det helt enkelt bara en tidsfråga?
Han hade alltid varit en nyfiken själ med ambitioner att bli allvetare även om han ofta försummade studier för att festa. Han fann stor njutning i vin, kvinnor och sång, hade legat med långt över hundra, alltifrån unga scandal beauties till gemytliga vinkännare med skrattrynkor. Ibland var han en romantiker, men oftast nöjde han sig med one-night-stands eftersom han innerst inne dyrkade friheten högre än kärleken. Han hade besökt världen, alltifrån Hearst Castle i Kalifornien till Operahuset i Neapel, från World Trade Center på Manhattan till Parthenon i Aten, från Nou Camp, Wembley och White Hart Lane till Rimnersvallen, Ryavallen och Valhalla plast. Fanns det något mer att göra, något mer att se? Han hade hoppat fallskärm, åkt störtlopp och blåst på i över 200 km/h på motorvägar med både en Volvo och en Saab. I jakten på vad? Mer spänning eller mer kunskap? Han hade bland mycket annat varit stridsvagnsplutonchef, laboratorieassistent och folkpartist. Och som avslutning på juristlinjen var han på en partyvecka i Milano och deltog som tävlande i TV-programmet Tutti Frutti, en gameshow med inslag av både det och det andra, för att sedan, när han kom hem till Viktoriagatan 26 A, sitta uppe natt och dag och skriva klart sin examensuppsats med MVG som följd. Ja, han hade verkligen gjort både det ena och det andra i sitt liv. Men hade han på den tiden löst Universums gåta som gäckat honom i alla år? Svar nej. Så någon gång efter femtio fyllda började han på allvar ta tag i denna uppgift. Han studerade massvis av YouTube-klipp på kvällarna för att lägga pussel i informationsdjungeln. Vad är sant? Vad är falskt? Vad kan vara bra att veta oavsett livsåskådning? Man kan säga att hans utveckling skedde i tre markanta steg.
1/ Upptäckten av Marisa Peer: en guru vars huvudsakliga budskap består av att vi styrs mycket av vårt undermedvetna och att vi kan programmera detta system. Vad vi ofta säger till oss själva och bilderna vi målar upp i vårt inre är av största vikt för våra möjligheter att nå framgång med det vi företar oss.
2/ Upptäckten av NDE (near-death-experience): massvis av videoklipp med berättelser från människors unika upplevelser under de stunder de varit kliniskt döda. Eftersom Håkan Tendell läst Naturvetenskaplig linje på Schillerska gymnasiet åsåg han de inledande klippen med en viss dos skepsis, men eftersom han i grunden var just vetenskapsman ville han inte avfärda utsagorna, utan faktiskt studera dem och analysera dem, se fler och fler klipp. Eftersom han suttit som protokollförare på hundratals brottmålsrättegångar hade han med tiden arbetat upp en hyfsat bra känsla för när folk ljuger respektive när folk talar sanning. NDE-klippen med läkare, sköterskor, lärarinnor, poliser, soldater och andra som haft näradödenupplevelser var överlag som uttalanden från målsäganden och vittnen vars berättelser bedömdes vara självupplevda och fria från anledning att hitta på något som inte var med verkligheten överensstämmande. Till slut var Håkan Tendell övertygad. Han accepterade det faktum att denna värld är en simulation av vibrerande energi och att vi gång på gång reinkarneras in i den för att ha roligt och samtidigt utvecklas som kärleksfulla och glädjespridande individer även om vi naturligtvis samtidigt är en del av det kollektiva medvetandet och vid varje hemkomst får fullständig kunskap om allt som händer och allt som någonsin hänt i simulationen, vilket intresserar och roar oss, men vilket alltså inte hindrar oss från att välja ut en ny kropp som klädedräkt för själen och ge oss in i spelvärlden (simulationen) igen eftersom möjligheten att skapa nya saker och upplevelser är det allra roligaste för oss.
3/ Upptäckten av Abraham Hicks (Om du inte redan köpt fenomenet med NDE kan det vara läge att sluta läsa här, för det kommer kanske bara göra dig förvirrad, frustrerad eller rentav få dig tro att Håkan Tendell har totally lost it, men det har han inte. Tvärtom är det så att han ser klarare än någonsin. Han minns när han för drygt ett år sedan sa till kollegor han lunchade med, ”Tänk att nästan varje dag få vakna fullständigt utvilad utan några som helst alarmklockor och bara ägna sig åt sådant som man själv finner nöje i. Vad kan en sådan optimal miljö göra med en hjärna? Det ska bli spännande att se.”).
Nåväl, vad är Abraham Hicks? Du kan i och för genast kasta dig över YouTube och liksom jag konsumera hundratals videoklipp, men för att ha största glädje av dem från start kan jag berätta hur det ligger till. Jag var nämligen även i detta fall inledningsvis mycket skeptisk och gjorde allt för att försöka hitta fel och brister och inkonsekvenser i budskapet, men jag misslyckades. Abraham är the real deal, det vill säga det kollektiva medvetandet som med infinite intelligence och nästan stand-up-comedy hjälper människor att ta tag i sina problem.
Esther Hicks är en kvinna som har lätt för att få direktkontakt med det kollektiva medvetandet.
Jerry Hicks är hennes numera avlidna make som ibland medverkar med Abraham.
Abraham är vad det kollektiva medvetandet kallar sig eftersom det vet att vi människor i simulationen gärna vill ha namn på saker och ting. Beroende på vilken fråga som avhandlas ger olika experter i hundratal eller tusental eller fler röst genom Esthers mun. Det går inte till så att de säger något till henne och att hon sedan förmedlar det som någon slags tolk, utan de har på telepatisk väg access till hennes själ, till hennes kropp, till hennes röst. I samma sekund som det kollektiva medvetandet talar, ljuder talet genom hennes läppar. Det får ibland till följd nyskapande grammatiska böjningar på ord, och upprepanden av budskap med andra slags ord ifall det kollektiva medvetandet noterar att budskapet inte riktigt förstås av åhörarna.
En vanlig session går till så att Esther Hicks tar plats på scenen och connectar med Abraham. Abraham scannar av tankarna hos publiken och väljer ut någon som har ett intressant ämne på hjärtat. Den utvalde får sätta sig i heta stolen på scenen och dryfta sitt problem. Abraham är skoningslös och ibland sarkastisk, men alltid med glimten i ögat. Syftet är alltid att hjälpa den enskilde att börja tänka på rätt sätt och samtidigt också ge insikter till alla åhörare (och indirekt till alla YouTubetittare. Sök på Abraham Hicks). Abraham berättar om och om igen och outtröttligt hur Universum fungerar eftersom vi i simulationen å ena sidan fattar vad det kollektiva medvetandet säger, men ändå av gammal vana ofta halkar tillbaka till att tänka på helt fel sätt, vilket ställer till det för oss.
Så vad är då Abrahams huvudsakliga budskap till oss?
Jo, vi har gett oss in i simulationen för att det är roligt att skapa. Vi glömmer emellertid snabbt det roliga och börjar tynga oss själva med en massa problem för att vi är så besatta av den nuvarande verkligheten i stället för den verklighet vi skulle kunna skapa. Vi behöver dock inte ha några problem om vi inte vill. Eftersom vi spelare lever i en simulation finns det ingenting som vi inte kan bli eller ha eller göra. Allt är möjligt. Och inget behöver ske på bekostnad av någon annan spelares önskningar. Universumsimulationens möjligheter att tillgodose allas önskemål expanderar i takt med varje ny önskan som tänks.
Det kollektiva medvetandet lägger ständigt pussel för att med lämplig tajming portionera ut det önskade för respektive spelare.
En spelare kan med fördel agera på två olika sätt.
Det mest kraftfulla sättet är att bergfast tro att en önskan ska slå in. Då gör den det förr eller senare, och snarare förr än senare.
Enligt lagen om attraktion är ditt fokus och din övertygelse en mycket stark magnet. Förvänta dig livets goda, och du kommer att erhålla livets goda. Förvänta dig elände, och du kommer att erhålla elände.
Om du inte är expert på att ständigt tänka superpositivt och tro med bergfast övertygelse att olika positiva saker ska inträffa, utan som de flesta av alla miljarder spelare ofta faller tillbaka till att bli en rookie och enbart hoppas att önskningar ska slå in och därmed tvekar kring sannolikheten, gör du bäst i att inte tänka särskilt mycket på dina önskningar, utan bara slappna av, vara glad för det du har och må bra i största allmänhet. Välmående innebär nämligen en slags kontakt med det kollektiva medvetandet och önskningar kan därmed även på det sättet bli till verklighet. Den första gången som önskningen tänktes räckte för att det kollektiva medvetandet skulle börja lägga pussel och skapa massvis av scenarios för dig, scenarios som hela tiden pusslas om i takt med att du kanske gång på gång genom ofördelaktig tankeverksamhet missar öppet mål. Alla slags negativa känslor innebär nämligen avbruten kontakt med det kollektiva medvetandet. Varje gång du känner skam, skuld, bitterhet, hat, förakt, ilska, hopplöshet, fattighet, sjuklighet, deppighet, missnöjdhet, förtvivlan, rädsla, fruktan, tvekan, avund eller andra negativa känslor blockerar du möjligheten för önskningar att slå in.
Att vara expert på spelet är förmodligen toppen, men allt du egentligen behöver göra här i livet är alltså att välja att må bra, så ordnar sig allting för dig på sikt. Men det gör egentligen inget om du råkar vara konstant dyster och inte lyckas ta dig ur din onda cirkel. Du får en ny chans vid nästa reinkarnation. Du har många liv kvar. Faktum är att du har evigt liv. Och spelarkaden är ditt favoritställe. Good luck, have fun!
Men om Håkan Tendell nu känner till allt det här, varför är han då inte redan multimiljonär, varför har han ingen kär, varför bor han inte i en lyxig penthousevåning nära Times Square, vem tror han egentligen att han är?
Ja, Håkan hade allt sin beskärda del av framgångar och motgångar, och när han blickar tillbaka på de första femtio åren konstaterar han att han faktiskt mestadels var en glad gamäng som fick uppleva fantastiska grejer, men att i stunder av mörka tankar också lät sig utsättas för livets prövningar. Men han tog sig ur de mörka stunderna gång på gång, och till slut fick han sin efterlängtade frihet och på köpet uppfylldes en tid därefter även hans önskan om att hitta svaret på Universums gåta. Vad mer kunde han begära? Ett imperium, berömmelse och ära, så mycket smaragder han kunde bära, eller kanske bara tid att mer och mer sig lära?

Spelets regler

juli 11, 2020 kl. 6:19 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar
Uppskatta det livgivande regnet som faller i överflöd precis som solens strålar aldrig upphör att låta jordklotet bada i värme och ljus. Rymden är alltid i kontrollerad expansion och balans. Istider, orkaner, skogsbränder och vulkanutbrott fyller sin globala funktion även om vi människor inte alltid förmår överblicka de stora perspektiven.
Det finns inget att frukta. Det kollektiva medvetandet är för evigt. Du är en del av den vibrerande energin. Du är hundra procent glädjefull kärlek. Du märker det när du har kontakt med vem du egentligen är. Det finns bara två känslor; den dåliga och den bra. Vi sätter många olika slags ord på dem, men det finns bara två. När du väljer den bra känslan är du i kontakt med ditt inre jag och dina önskningar slår in, en efter en med det intervall som det kollektiva medvetandet finner lämpligt för dig med hänsyn också till alla andras önskemål och huruvida de är inne i en period av välmående eller ej. Varje människa väljer själv. Det du verkligen vill och tror ska hända kommer så småningom att hända. Det du verkligen fruktar ska hända kommer också att hända. Positiva känslor och tankar leder till det goda livet. Negativa känslor och tankar leder till det dåliga livet. Det är därför ofta framgång föder framgång, det är därför en olycka sällan kommer ensam, det är därför negativa förväntningar ofta leder till negativa resultat. Observera skillnaden mellan att tro på att något ska inträffa och att hoppas på att något ska inträffa. Bergfast tro leder till måluppfyllese enligt lagen om attraktion. Hopp om att något ska ske innehåller ett element av tvekan. Tvekan gör dig medveten om att du saknar något du inte har och Universum kopierar bara det som överensstämmer med din föreställningsvärld, så fokuserar du på saknad är det saknad du även fortsättningsvis kommer att ha. Att tro men inte hoppas är den svåraste graden av skapande. Därför är det oftast bäst att inte tänka alls på det du önskar. Var glad för det du har, se det vackra med världen och må bra. Men riktigt så lätt är det inte alltid, för inför varje reinkarnation i den här simulationen vi kallar Världen har vi alla en möjlighet att spela på en svårare och därför mer intressant nivå, så vi planerar en slags hinderbana av svåra omständigheter som kommer att dyka upp och så får man se hur galant man kommer klara av att tackla sina problem.
En av utmaningarna med att göra entré på nytt i Världen genom att välja ut ett foster som passar in med vilka lätta eller tuffa eller medelsvåra förutsättningar du vill ha i spelet är att de första årens fullständiga kontakt med det kollektiva medvetandet ofta suddas ut helt och hållet av alla vanföreställningar som råder bland de mänskliga avatarerna inne i spelet, så efter ett tag kan det bli så att du tror att spelplanen är den enda värld som existerar eller möjligtvis att det kanske, trots allt, finns någon slags högre, trevligare värld dit man kan komma efteråt, men som man genom självspäkning, komplicerade ritualer eller beteende grundat på budord, kosher, halal och haram måste kvalificera sig till för att nå. Annars ska du brinna för evigt. Så är det dessbättre inte. Det finns inget helvete, det finns ingen mörk kraft. Allt i den riktiga världen, ditt verkliga hem, är bara glädjefull kärlek. Däremot, varje gång du dör i spelet, oavsett om det var game over för din avatar eller om den bara drunknade, eller fick hjärtinfarkt eller var med i en trafikolycka eller något annat som gjorde den kliniskt död i en liten stund, men att den sedan återupplivades, så får du en feedbackgenomgång. Ditt liv i just denna reinkarnationen spelas upp för dig och du får uppleva allt igen, men inte bara ur ditt eget perspektiv, utan också ur andra människors perspektiv, vilket innebär att om du valde att leva ett liv som t.ex. gangster, massmördare, helvetisk partner, ondskefull chef eller rentav blodtörstig diktator kommer din feedbackgenomgång att bli ett smärre helvete. Dock kommer du att känna att ingen annan än du själv dömer dig. Du får reflektera över de val du gjorde. Ska du kanske välja en lättare bana vid nästa reinkarnation? Låta dig födas som prinsessa i ett europeiskt kungahus om det finns någon ledig plats för din själ i en drottningmage eller prinsessmage eller kanske låta dig födas som en pojke i Afrika i en paradisisk by vid Atlantkusten där vågorna glittrar och fiskarna frodas? Men det är ju inget du behöver tänka på nu. Fokusera på att ha så kul som möjligt i den här spelomgången som du håller på med just nu.
Observera att lagen om attraktion är mycket stark. Fokuserar du på elände kommer du att dra ännu mer elände över dig. Dina tankar fungerar som en magnet. Men få inte panik för att du plötsligt kanske börjar tänka på något hemskt. Systemet är väldigt stabilt. Precis som det kräver långvarig tillvaro av positiva känslor och tankar för att se mer av det goda livet manifesteras in i din spelvärld kräver det också långvarig tillvaro av negativa känslor och tankar för att du ska dra mer elände över dig. Och lägg också märke till det där att oavsett din positivitet kan det uppstå motgångar för dig, men då är det för att de är en del av den hinderbana du planerat i förväg. Kanske lade du in att du skulle drabbas av en svår sjukdom. Positiva tankar kommer att hjälpa dig i ditt tillfrisknande. Negativa tankar kommer att hindra ditt tillfrisknande och rentav leda till game over. Ingen fara. Det är bara att bita ihop och komma igen. Du har spelat det här spelet så många gånger förut. Du kommer att spela det många gånger igen. Du gör det för att det är så himla roligt att skapa nya saker och upplevelser med tankens kraft. Observera emellertid att det enda du egentligen inte kan styra är andra människor, för alla bär ju på sina egna drömmar och farhågor. Se det mer som att du har förmåga att attrahera kärleksfulla partners i största allmänhet som på olika sätt matchar dina önskemål snarare än att du kan vinna hjärtat hos just denna där. Det utesluter ju inte att ni kan bli ihop i alla fall, för om ni båda hyfsat uppfyller varandras önskemål och har kännedom om varandras existens kommer ni säkert att hångla en vacker dag, men var även medveten om du faktiskt kan ha vissa önskemål beträffande någon för äktenskap och helt andra önskemål om vilken typ du skulle vilja ha efter en lördagskväll på krogen. Det finns inga normer för vad som är rätt eller fel. Och det gäller på alla områden. Det finns inga normer, det finns bara konsekvenser.
Nu undrar kanske vän av ordning vad de olika religionerna säger om det här, och då kan man säga att religionerna fyller egentligen ingen annan funktion än vad rockband gör. Du har idoler att se upp till, du lyssnar på texter och applicerar dem på ditt liv. Det hjälper dig att hantera livet i spelvärlden. Men är det dåliga texter ställer du kanske till det för dig själv och andra. Visst har många religioner en del sanning i sig, men inte sällan på ett missledande sätt.
Vem var Jesus? Var han Guds son? Nej, han var en förlängning av Gud, precis som du och jag. Gud är ingen gubbe i molnen. Gud är det kollektiva medvetandet. Gud är allt som finns. Du är Gud. Tänk på det. Du är Gud. Det är därför du med tankens kraft kan påverka vad som händer i spelvärlden. Skillnaden mellan dig och Jesus var bara att han var skickligare på det här spelet. Han var kungen. The king of kings. Han har alla tiders highscore. Hur skulle han någonsin kunna toppa det? Förmodligen genom att gång på gång låta sig födas i riktigt hemska omständigheter eller födas i gemytliga omständigheter men med svåra hinderbanor och se hur snabbt hen kan påminna sig själv om att hen bara är i spelvärlden och på nytt söka kunskap om hur lagen om attraktion fungerar. Men om en spelare inte kan styra andra spelare, hur kunde han då heala människor när han var här i rollen som Jesus? Jo, genom att lära sig behärska konsten med lagen om attraktion och därefter utföra en del spektakulära partytricks och tala med talets gåva upplevde andra att det var något gudomligt speciellt med honom, så när han vidrörde förlamade och blinda och spetälska trodde vederbörande att magiska krafter strömmade genom honom in i dem, men i själva verket var det en placeboeffekt av Guds nåde, så att säga. Det är därför han sa till var och en som blev botad, ”Det är din tro som har hjälpt dig”. Det var också därför han inte kunde bli en profet i sin hemstad och bota folk där, för när invånarna mötte honom, såg de att det där är ju bara Jesus Josefsson, sneckarns pöjk, det kan la inte vara något magiskt med honom. Och det var det ju inte heller. Bara man själv kan bota sig själv, och om man gör det med mediciner eller varma stenar på ryggen eller med handpåläggning från någon man tror har den helande kraften, så går det bra, men man måste verkligen vara övertygad om att det kommer att hjälpa. Det duger inte att be eller längta eller hoppas. Bön, längtan och hopp är kontraproduktivt eftersom det som nämnts tidigare innehåller element av tvekan, vilket påminner en om att man saknar något.
Förkylningar går över bara för att alla är övertygade om att de går över. Och omvänt, om du tror att du har en kronisk sjukdom kommer den aldrig gå över. Det är du själv som väljer. Det finns ingen orättvisa i detta. Det är bara så spelet fungerar. Du lever i en virtuell värld. Du lever i en simulation. Det är ungefär som i filmen Matrix, fast med den skillnaden att det inte är onda robotar på andra sidan, utan bara ett kollektivt medvetande som vill alla väl, och alla vill ha kul, det är därför alla så ofta spelar spelet. Men vad består spelet av? Är det datakod som i Matrix? Det beror på vad man vill kalla det, men om man vill närma sig vetenskapens försök att förstå vad denna kvantfysiska simulation består av kan man säga vibrerande energi.
Nåväl, nu har jag berättat lite grann hur saker och ting fungerar. Jag själv kämpar nu på med att bli en skicklig spelare. Highscoret är ju naturligtvis inte oslagbart, men den här gången är jag nog ganska nöjd om jag överhuvudtaget lyckas behärska konsten att tro i stället för att hoppas, så att jag relativt omgående kan åstadkomma intressanta förändringar. Men som sagt, en mer avslappnad metod är ju att bara vara nöjd och glad och bara göra saker som är roligt och så faller små drömmar på plats lite då och då.

wet roses

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.