Den som söker, hen ska finna.

mars 25, 2017 kl. 5:07 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

skiv6

Det var dags att inhandla den senaste plattan av Depeche.

Tog rulltrappan ned till källarvåningen i Åhléns Nordstan. Till min förvåning hade skiv- och bokhandeln bytts ut mot en massa krimskrams. Ingen fara, tänkte jag. Det är bara att vandra vidare till källaren i Femmanhuset. Men där var skivbutiken igenbommad.

Skivfyndet vid Domus Avenyn gav upp för längesen. Likaså Skivhugget vid Masthuggstorget. Så som många andra ställen. Waidele och Grammoforum försvann till exempel redan i det förra årtusendet.

Men inne på Bengans är världen fortfarande som den ska.

skiv7

 

Det rullar på

februari 25, 2017 kl. 7:47 e m | Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

gothenburg-gasometer-25-february-2017

Har fått igång bredbandet i min nya lägenhet (ej på bilden). Taklampor och bordslampor inköpta och utplacerade. Iordningställt ett skrivbord för dator och skrivare. Plus ett skrivbord med friyta att skriva för hand på (och om andan faller på teckna eller måla samt en synth bortom denna friyta att låta fingrarna smeka tangentbordet på och utforska tonernas klanger, allt i syfte att, enligt min egen teori, understödja den kreativa processen: att låta hjärnan lättvindigt kunna aktivera sig med allehanda skapande om den känner för det, och på så sätt ge dynamiska effekter, låsa upp okänd potential, bli en mer spännande och nyskapande författare). För övrigt försökte jag mig häromdan på att trycka lite mer strukturerat på tangenterna. Tänkte att jag skulle lära mig en Beethovenlåt utantill. Ganska snart insåg jag att jag inte var ämnad att lära mig hela Månskenssonaten, så jag bestämde mig för att bara behärska inledningen, typ en minut och tjugo sekunder. Det visade sig också vara komplicerat. Men en minut i alla fall? Nä. Fyrtiofem sekunder då? Nein. Okej, men 30 sekunder måste gå. Hur svårt kan det vara? Tillräckligt. Det fick räcka med de tjugo första enkla sekunderna. Nåväl, det var i vart fall ett intressant experiment.

Nu rivs gasklockan

januari 31, 2017 kl. 12:59 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Första och sista MTV-videon inspelad i gasklockan. Året var 1999.

gullbergsvass

Den den där höj- och sänkbara gasklockan till höger, minns man ju, men när revs den? 70-talet? 80-talet? 90-talet? Allt är som i ett töcken.

 

One of these days all humans will be united in the greatest adventure of all times

december 23, 2016 kl. 12:26 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

 

Opening a millennium time capsule

december 6, 2016 kl. 12:49 f m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

x2000

In the year 1999 I decided to buy a lot of magazines ranging from the last editions of that year to the first of the year 2000.

I thought that in the future it would be interesting to read.

I bought a lot of magazines and stacked them in a box.

The World is so crazy right now, I just had to open the box and have a look.

Well, all those twenty magazines or something were not as exciting as I thought, but a few were. They contained contemporary tech ads and predictions of what was about to happen. I took some pictures and then threw the magazines away.

xnokia

Yeah, I can’t believe it. Those guys used to sell car tyres and rubber boots. Then somehow, they managed to become a huge player in telecom.

xoffice

Aah, those mastodont screen devices. People used to hit them like pin-ball machines, when some data in it got stuck. (If you never have hit a pin-ball machine or don’t even know what the heck that is, ask someone who remembers the fall of the Berlin Wall. (I guess you’d better google that to find out when it took place)

xhyper

Double the e, double the z, double the flava.

xus

Go Hillary! You’re getting closer and closer.

xchina

China and Taiwan. An eternal love affair.

xrussia

Those were the days. A short period in history when Russia tried democracy.

xsweden

Once upon a time the most peaceful and advanced civilization on Earth.

xuk

Post Cool Britannia. Pre The hunt for the weapons of mass destruction.

xiraq

His position would soon be a hipster-look-a-like being dragged out of a hole in the ground and then hanged high. After a fair trial, of course.

xplanes

That picture makes me freak out a bit.

xinternet

Internet, you see, is like a big room full of wires and bulbs, and when you write a word on the home page of, let’s say AltaVista or WebCrawler, a search engine starts looking for matching words on home pages that have applied to be found on that very search engine. And all this is happening around us. The information is everywhere and nowhere. It’s in cyberspace. You can sit in your apartment and see pictures of what it’s like to stand in some famous building. The World is yours. Can you dig it?

xups

But beware! Internet is a risky place. Never type any important or personal information online. Other people could be able to read it, and you wouldn’t want that to happen, would you? It’s as if total strangers would be able to read your diary.

xlaptop

Two thousand dollars is a good price for a state-of-the-art laptop that can be inserted with both 3½”-floppy disks and CD-ROM/CDRW. And with a 56K V.90 modem. Yeah.

Once you gone 56K, you’ll never go back to 28K.

xpalm

And now we’re talking cutting edge technology. This is not for everyone.

xnewsweek

Blue, blue, electric blue, That’s the colour of my room, where I will live.

xmoscow

No Putin in sight in this prediction.

xusa

Look what those commies did. Disgusting.

xbubble

Before the burst of the bubble.

xcell

Apple, Samsung or Huawei anyone?

xibm

eeeeeeowww

xkodak

Where have you gone, Joe DiMaggio?

xmini

Something for your best tracks.

xsony

The same storage facility as five floppies. But still no Spotify.

xmatrix

what-is-the-matrix

Fucking awesome and mind-blowing when you saw it in the theatre 1999.

xfuture

When will space suits ever come in fashion?

At least on Mars in the 2030’s.

xsun

OMG, we really need to go to Mars.

x2017

THE FUTURE IS HERE

 

 

 

 

 

 

 

Den oändliga staden

november 26, 2016 kl. 3:41 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

img_0651

Man är bara en, inte obetydlig, men i det närmaste försumbar, del av helheten.

En av kanske hundrafemtio på våning tjugonio. Blickandes ut över en orange konservburk med kanske tiotusen. I en stad där ingen kan säga hur många som existerar i det enskilda ögonblicket.

Människorna i tegelgrottorna. Trägrottorna. Betonggrottorna. Konstruktionerna av stål och glas. Själarna på gatorna. I parkerna. Under broarna. I tälten, husvagnarna, containrarna. De mantalsskrivna. De papperslösa. De bofasta. De tillresta. Affärsmännen. Turisterna. Pendlarna. Kropparna i spårvagnarna, bussarna, limosarna, volvoarna, mercorna, jänkarna, långtradarna, lastfartygen, färjorna, helikoptrarna, sopbilarna, utryckningsfordonen.

Myllret av livsöden som pratar, tuggar, skålar, kramar, kysser, skriver, läser, föreläser, stressar, softar, handlar, jagar, sitter i yogaställning. Andas in. Och så ut.

Tomflaskorna på borden, pappersbitarna på golven. De lyckliga ansiktena. Besvikna axlarna. Dansande fötterna. Tunga stegen. Vidare, vidare. Lämnandes det förflutnas virvel av tid och rum bakom sig. Genom hopplösheten. Hoppfullheten. En kapsel i stadsrymden.

 

Författande handlar lika mycket om att tänka som att skriva

november 19, 2016 kl. 12:33 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

gbg-17-nov-2016-b

Bortsett från ett romanprojekt där jag skriver för hand på engelska och fick ihop några sidor en natt i oktober och några sidor nu i morse, skriver jag inte alls. Inte på uppföljaren till Göteborg noir, och inte heller på pseudonymromanen som jag har ihop med en hemlig kvinna.

Jag behöver miljöombyte. Har bott i mitt penthouse i sexton år. Njutit av vin, kvinnor och sång. Skrivit himmelska dikter, mörka stycken och åtminstone en riktigt bra roman, om jag får säga det själv. Men leva på mitt författande kan jag ännu inte göra. Vad som saknas är det stora genombrottet.

Många författare genom historien har fått sitt genombrott efter att de flyttat.

Jag har haft vilda idéer om något inspirerande på landsbygden; en gammal skolbyggnad, en kyrka, en nedlagd järnvägsstation, en romantisk herrgård.

Kanske i framtiden. Än så länge är jag notorisk stadsmänniska. Behöver stadens puls. Tillgång till dess utbud för alla sinnen.

Så jag har dragit upp gränsen för hur långt bort jag kan tänka mig.

Västerut: Majorna, Kungsladugård, Sandarna.

Söderut: Guldheden, Mölndalsvägen.

Österut: Lunden, Olskroken, Strömmensberg, Gamlestan, Kviberg.

Norrut: Hisingen! (Kvillestan, Kvillebäcken, Lindholmen)

Vad man än byter gör det något med en. Byta jobb, byta bostad, byta partner. Man dyker ner i ett nytt hav. Får nya intryck. Vidgar sina vyer. Stimulerar tanken.

Just nu förmår jag inte tänka särskilt mycket på mina manuskript. Är sysselsatt med förberedelser inför det omvälvande.

Men bortsett från allt som har att göra med det: hur fungerar det i normala fall? Av allt det jag skrivit: hur många timmar gick det åt att fysiskt nedteckna och redigera meningar, och under hur många timmar bollades manusidéer fram och tillbaka genom mitt huvud medan jag promenerade nånstans, medan jag satt, medan jag låg, medan jag läste en bok, en tidning, såg en film, medan jag sov?

Jag hade en dröm i natt. Befann mig i en villa nära en palmbevuxen sandstrand. Såg människor fröjdas i vattnet. Hela landskapet badade i ett starkt solljus. Så kom en våg. Härlig för surfare. Jag tog ett fotografi. En ny våg. Surfare föll. Så försvann folk och det kom en ny slags våg, en sjudande vattenhöjning som sträckte sig långt in över sanden. Vattnet drog sig tillbaka. Så tog jag ett nytt fotografi. Palmer. Ljusblå himmel. Sand. Och en gigantisk vägg av vatten. Furiös. Detta är inte bra, tänkte jag. Greppade ett räcke inne i villan för att hålla den annalkande vågkraften stången. Inget vatten forsade in. Villan intakt. Jag förundrad. Ny scen. Jag befann mig i ett höghus. Tittade ned mot marken där jag parkerat en mörkblå Volvo. Det började regna. Såg hur parkeringsbiljetten som jag av oförklarlig anledning satt fast under vindrutetorkaren i stället för på insidan av vindrutan sköljdes bort av regnet. Jag rusade ut. Biljetten seglade mot en gallerförsedd brunn. Jag fick tag i biljetten precis när den var på väg att sväljas av brunnen. En pistolförsedd rånare i grå rock dök upp. Ville ha bilen. Jag avväpnade honom och gav honom en tillrättavisning. THE END. Vad betydde den här drömmen? Kanske inget. Kanske mycket. I vart fall var det en slags film som utspelade sig inom mig. Och eftersom jag minns den kommer den att påverka mitt skrivande vare sig jag vill eller inte. Det gör ju i och för sig även sånt som man inte aktivt minns, men som finns lagrat i ens undermedvetna. Uppenbarligen har jag i vart fall nyss skrivit ned drömmen, varför den till och med i originalskick blev en del av mitt författarskap. Slut på meddelandet.

gbg-17-nov-2016-a

 

Trädgårdsföreningen – Den oslipade diamanten

oktober 21, 2016 kl. 8:45 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

gbg-21-oktober-2016

Jag ser framför mig ett småskaligt rutnät sakta lägga sig över parken som ett fallande perforerat löv. Gamla byggnader bevaras som hörnstenar i nybyggda stadsmässiga kvarter. Väl utvalda träd och rosenrabatter lever vidare som pocketparker. På de smala gatorna längs det nygrävda kanalsystemet, som här och var når fram till den boulevardiserade allén, strosar människor in från de många nylagda broarna över Vallgraven och befolkar stadsdelen: bär upp chiffonjéer och schäslonger till lägenheterna, låser upp butiker och restauranger i bottenvåningarna, tänder kontorslampor på andra våningen, tappar upp varmt vatten i ett badkar på vindsvåningen under ateljéfönstret, lutar sig mot balkongräcket och vinkar till väninnan där nere vid blomsteraffären på hörnet.

 

Inspiration

oktober 3, 2016 kl. 11:55 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

tendell-stenpiren-gbg-oktober-2016

Det var på hemväg från jobbet.

Hade läst ungefär första hälften av Springsteens självbiografi. Valde att ta en linje mot Stenpiren i stället för Domkyrkan. Klev av spårvagnen samtidigt som Sandy ljöd i hörlurarna. Möttes av denna vy.

Den känslan, liksom.

Sandy.

Och det inspirerade mig till att komma till den slutsatsen att del två i trilogin efter den nyss publicerade Göteborg noir ska handla om Candy. Enbart henne. Inget om Frank. Jag hade tidigare tänkt att han och hon skulle återförenas i tvåan, men nej, i del två ska det vara fokus på hjältinnan rakt igenom.

Men hur mycket sex och våld ska det vara den här gången?

Kanske lite sparsamt i början.

Och sedan en enda stor orgie.

Jag kan riktigt se det framför mig.

En våldsorgie alltså.

I en lyxvilla i Göteborgs utkanter.

Gräddan av maffian samlad. Näringslivstoppar, politiker, kommunala bolagschefer och andra eko-brottslingar.

Detta rör sig alltså om fiktion.

Fiktion.

Och för övrigt alltså inte så mycket rensa på gatorna längre.

Nu är det de fina salongerna som måste genomgå reningsbadet.

Ja, det är så det måste göras.

En skarp kontrast till ettan.

Frånsett att Candys första faktiskt var på en lyxjakt.

Resten av det hon gjorde var fel. Mycket fel. Hon själv måste renas på något sätt.

Det där på lyxjakten var en blinkning riktad mot tvåan kommer man kanske att säga.

I framtiden när nästan ingen hittar den här bloggen bland de tiotusentals träffarna.

Men det här är guldgruvan för litteraturvetaren, för fanzineskaparen, för hardcorefansen, för den initierade läsaren.

Precis som en del av världens befolkning just nu tar sig igenom Springsteens biografi, och får inblick i en himla massa.

  1. Att han hade det tamejtusan inte lätt där han växte upp som en kuf. Och i social misär.
  2. Fy sjutton hur mycket han sedan kämpade med att försöka lära sig spela gitarr, försöka överleva på de få dollar musiken kunde inbringa, hur han kontinuerligt bytte ut bandmedlemmar allt eftersom de ballade ur, hur nära han var att stryka med i livsfarliga situationer av olika slag, hur han körde coast to coast utan vare sig körkort eller körkunnande (men han fick försöka lära sig under resans gång) (hur meningslöst det var att han bytte av den andre föraren när denne ändå inte vågade somna medan Bruce framförde fordonet), hur det vimlade av artister i Kalifornien som var bättre än han själv,  hur hopplöst det var att inse att åratal av kämpande och utveckling inte tycktes leda till något mer än att för alltid vara en lokal attraktion på barerna och i gymnastiksalarna i New Jersey och Richmond där publikhavet allt som oftast resulterade i drängfullhet, slagsmål, polisingripanden och avbrutna konserter.
  3. Hur krånglig, hård och orättvis musikbranschen kan vara även när man lyckats ge ut ett album.
  4. Och att förvandlingen från nästan nobody till somebody kan vara skrämmande för en (men det är sånt man får leva med).

Vad hände på bokmässan?

september 28, 2016 kl. 11:10 e m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

tendell-gothia-towers-september-2016

Svepandet av ett antal Gin & Tonic.

Det är väl ungefär vad jag kan säga i nuläget.

Förhoppningvis kan jag berätta mer om en månad eller kanske tidigare.

Två olika grejer.

Hyfsat realistiska scenarier som kan komma att träda i kraft.

Men det är som i roulette. Det kan bli rött. Det kan bli svart. Men det kan också bli grönt.

Samma faktor som spelade in då.

Det oväntade.

Det man inte föreställde sig.

Skulle kunna hända.

Men viktigt att minnas.

Större delen av rymden består av tomhet.

Om mörk materia kan sägas vara det.

Oaktat om den utgör ett parallellt universum som existerar inflätat i vårt.

Genom oss.

Det är så lite vi vet om något.

Mycket bara gissningar, antaganden, förhoppningar.

Bokmässan är avslutad.

Inga fler insatser.

Kulan saktar in.

Studsar över numren.

Nånstans ska den finna sin plats.

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.