Göteborg noir slutsåld

augusti 26, 2016 kl. 11:09 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

håkan tendell göteborg noir slutsåld

Profetian slår in. Det är nu det händer.

Jag är ödmjuk inför det som sker.

Avenyn Göteborg noir

 

Recensioner av och fetischfotografier av Göteborg noir

juli 19, 2016 kl. 9:12 e m | Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Har du läst/skrivit någon recension av Göteborg noir som inte finns länkad på denna sajt, tipsa då gärna i kommentarsfältet eller mejla mig (adress nedan).

Har du tagit foto av din Göteborg noir som du gärna vill dela med dig av? Mejla då bilden till tendell66atgmailpunktcom så lägger jag upp den här. Det kan till exempel vara en bild när noir får vara med vid frukostbordet, vilar på en kudde, blir skjutsad i cykelkorg, blir läst av en katt eller hänger med på after work.

http://skrivrobert.blogspot.se/2016/08/goteborg-noir.html

http://bokslut.blogspot.se/2016/08/top-ten-tuesday-bocker-som-utspelar-sig.html

http://skrivrobert.blogspot.se/2016/08/en-smakebit-pa-sondag-goteborg-noir.html

http://bokslut.blogspot.se/2016/08/lite-mer-nytt-i-hyllan.html

http://skrivrobert.blogspot.se/2016/08/ett-bokpaket.html

http://www.carolpetersen.se/blogg/las

http://www.carolpetersen.se/blogg/pa-forekommen-anledning

https://rohitmedenbok.wordpress.com/2016/07/17/bokad-bok/

Göteborg noir - Håkan Tendell - Avenyn

Fotot ovan ingivet av F.

Läsning-pågår-641x1024

Fotot ovan ingivet av Carol Petersen. http://www.carolpetersen.se/blogg

Det är i kväll det börjar: Göteborg noir

juli 15, 2016 kl. 7:54 e m | Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer

gbg noir

Göteborg noir. En dystopisk, psykologisk thriller av Håkan Tendell.

 

Omslaget är i verkligheten något mörkare än vad den glättiga bilden ger sken av.

När man betraktar omslaget på avstånd i halvdunkel flyter det psykedeliska författarnamnet samman till rosenbuskage och näckrosor. Trottoaren till ett vattendrag.

Öppnar man boken hamnar man på asfalt i Göteborg. Det är helg. Det är natt. Det är år 2021.

 

Här kan du beställa ditt exemplar av romanen:

http://www.bokus.com/bok/9789188329899/goteborg-noir/

http://www.adlibris.com/se/bok/goteborg-noir-9789188329899

http://cdon.se/b%C3%B6cker/g%C3%B6teborg_noir-38540214

https://shop.books-on-demand.com/skonlitteratur/goteborg-noir/

 

Trigger Warning:

Boken innehåller ovårdat språk, våldsorgier, sjaskiga miljöer och lättklädda kvinnor.

 

Göteborg noir - Håkan Tendell

originalfotot

(i UV-ljus och ficklampa av maskinskriven text ovanpå bakgrundsmålning gjord av överstrykningspennor, svart tusch och blyerts) 

 

Snart ska fingrar bläddra värme stiga

juli 6, 2016 kl. 8:38 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

del av omslag

Övre delen av romanens omslag 

Vid 11-tiden i morse vaknade jag av ett trevligt telefonsamtal.

DHL Express skulle lämna mig ett paket.

Jag snyggade till mig och joggade nedför trapporna till entrén. Fläkte upp dörren varvid den stackars tösen liksom föstes undan och tappade fotfästet. Ingen fara var det dock med henne. Hon var okej. Skönt. Jag fick signera med att med fingret skriva min autograf på en display. Sen tog jag hissen upp till min våning.

Justeringarna i manuset genomförda.

Lycka.

Jag mejlade förlaget att romanen nu är klar för publicering.

När finns den tillgänglig i näthandeln? Jag vet inte. Inom en vecka?

Jag avvaktar med att avslöja romanens namn till dess.

 

 

Tillbaka från Birmingham. Snart sker lanseringen.

juni 29, 2016 kl. 1:38 f m | Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Britannia Hotel

Britannia Hotel

En vecka i tvåmiljonersstaden gjorde mig ödmjuk inför tillvaron. Jag hade avstått från att läsa på om resmålet och jag avstod även från att begagna mig av någon karta. I stället tog jag dag för dag nya utflykter längre och längre bort från hotellet i olika riktningar och byggde på så sätt sakta upp en mental bild av centrala Birminghams gatunät. Det blev en labyrint med många barriärer och stora höjdskillnader i gatunivå. En styck spårvagnslinje observerade jag. När vagnen lämnade ändstationen vid tågstationen Grand Central lyste det Wolverhampton med brandgula digitalbokstäver mot den svarta displayen uppe på vagnens front. Jag visste såpass att för att kunna ta sig dit måste man passera West Bromwich och jag planerade att vandra längs rälsen åtminstone dit, men avspärrningar för reparation av kanten av en spårvägsbro omkullkastade min plan. En annan dag hamnade jag utmed en kanal som här och var under tunnlar sökte sig sydvästerut från stadsbebyggelsen. Det kändes som att jag hade krafter att kunna gå till Wales, om kanalen skulle leda mig dit, men ett stilla regnväder dämpade min upptäckarlust. Jag hade nämligen köpt ett värdelöst paraply för 9 pund och 99 pence. Det ville inte stanna i uppfällt läge, utan sjönk halvt ihop så att det var som att ha en plisserad lampskärm ovanför huvudet. Nu vet jag inte om detta var brittisk standard eller ej, men som EU-medborgare svor jag över den bristfälliga skiten. Britterna hade två dagar innan beslutat sig för att hoppa av EU, så jag gjorde ingen stor affär av saken, utan drog på mig en förkylning och låg sista kvällen glödhet av feber i sängen och lyssnade på, som jag gjort då och då under veckan, telefonsamtal som ägde rum i hotellrummen bredvid mitt. Det var nämligen så lyhört att man inte bara hörde vad hotellgästerna sa, utan även hur folk i andra änden av luren pratade på. De orden gick förvisso inte att urskilja, men jag kunde i alla fall konstatera att britterna, av dialekten att döma var alla gäster som byttes av på vardera sidan av mina hotellväggar under min veckolånga vistelse britter, ett rätt så hyggligt folk. De konverserade i omtänksamma ordalag och avslutade ofta sina samtal med I miss you eller I love you, I love you, bye. Som reselektyr hade jag bland annat ett lexikon. Försökte nöta in hälsningsfraser och dylikt på tyska, italienska och franska för framtida bruk, då min roman förhoppningsvis kommer att lanseras internationellt och jag då bör åka land och riken runt för att fraternisera med bokslukare. Själv slukade jag Slaves of New York av Tama Janowitz. En roande och eventuellt halvbiografisk skildring av diverse kämpande konstnärssjälars öden på åttiotalet. Och så ett antal engelska tabloider för att beskåda turbulensen. Mitt under dessa dagar, när världshistoria skrevs, insåg jag mer och mer min obetydlighet i de stora sammanhangen. I England var jag en i mängden. Och åter på svensk mark, även efter lanseringen av min roman, skulle jag vara samma slags del av mängden. Av tio tidningar skulle kanske max ett par av dem få för sig att recensera min roman, nej även ens ett par tycktes allt för otroligt. Men låt säga att ryktet om min roman skulle spridas från mun till mun. Vad vore rimligt? Ett par tusen läsare? När jag låg där och vred mig av frossa eller överhettning eller både och bland febervåta lakan och inte visste om jag borde ta av mig T-shirten eller inte, jag behöll den länge på, men jag har för mig att jag när telefonväckningen aktiverades klev upp naken och drog isär de långa vinröda draperierna så att bara en tunn, vit och skir gardin skiljde mig och innergårdens fönster åt samtidigt som jag inte brydde mig om huruvida kvinnfolk skulle råka se mig eller inte. Jag var på väg ut ur landet för att fullfölja mitt uppdrag. Så när jag kom hem till Sverige nästföljande natt efter en lång mellanlandning såg jag att självpubliceringsförlaget hade underrättat mig om att korrigeringar av manuset hade utförts i enlighet med mina önskemål. Därefter beställde jag ett nytt provtryck för att kunna kolla att allt är utfört så som jag tänkt. Jag antar att jag får det provtrycket inom en vecka. Kontrollen kommer att ta max tjugo minuter och så får jag meddela förlaget att jag önskar att boken, i dess slutliga form, går i tryck. Kanske tar det sedan ytterligare någon vecka eller så innan boken finns tillgänglig på nätet, och det är då jag får börja lansera härligheten. Börja gå in i den efterlängtade rollen av att vara en författare som har skrivit något, med egna mått mätt, jäkligt bra. Ja, det är ju otvivelaktigt så att det är den bästa bok jag skrivit, men hur kommer den att stå sig i konkurrensen? Kanske är den på svensk elitnivå, men jag är helt enkelt för oerfaren för att göra en solid bedömning om det verkligen förhåller sig så, och jag måste också inse att jag är praktiskt taget okänd, inte bara i Sverige som helhet, utan faktiskt även i det lilla landet Litteratursverige, som, vad vet jag, kanske bara består av hundratusen invånare som till vardags jobbar med litteratur på ett eller annat sätt. Eller som varken författar, förlägger, säljer, lånar ut, recenserar, et cetera, men som läser väldigt mycket och har hyfsad koll på vem som är vem. Och skulle man nämna för tio slumpvist utvalda personer i det landet att Håkan Tendell har kommit ut med en ny roman skulle sannolikt alla säga, Vad hette han, sa du? Och om man skulle göra det experimentet tio gånger till skulle det kanske vid ett par tillfällen vara någon som sa, Jaha, har han skrivit en bok? Det namnet känner jag igen, men jag vet inte riktigt vad han skriver för något. Vad handlar den om? Det är alltså där jag befinner mig just nu. Jag har ännu inte gjort mig ett namn. Och det som ska hända vid lanseringen är inget experiment. Det är verkligheten som ska äga rum. Jag ska ge ut en roman och jag är praktiskt taget okänd för de tusentals, tiotusentals, hundratusentals människor jag vill ge en stimulerande läsupplevelse utöver det vanliga. Alla de andra ska också läsa den. Det är därför jag har skrivit den så underhållande. En bok för massorna. En miljon människor. Det är målet. Som jag längtar efter att min bok ska existera! Jag vill att den ska hamna i händerna på folket nu! Om det ändå kunde ske i natt! I natt!

Birmingham Chinatown

Birmingham

Birmingham canal boats

Birmingham canal tunnel

Maiden. Ullevi. The Number Of The Beast.

juni 18, 2016 kl. 12:33 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Iron Maiden - Gothenburg 17 June 2016

skön urladdning efter att ha kommit hem på fredag eftermiddag efter arbetsdagens slut och öppnat tidningen som låg på hallgolvet fullkomligt övertygad om att jag vunnit novelltävlingen jag förberedde mig mentalt på att det är nu det händer det är nu det sätter igång så jag slog mig ned i fåtöljen med en kall mer apelsin och bläddrade men det kom ingen novell jag bläddrade och nästan i slutet av tidningen var den och det var inte min och inte kom jag på andra eller tredje plats heller jag läste hela tidningen för att ta till mig skrivartips vad är det jag har missat varför är jag inte bättre vad är det jag inte förstår sida upp och sida ned om karaktärer ja men hade jag inte en oförglömlig karaktär kanske men nu glömmer vi det jag är på gång att ge ut min roman jag håller på och korrekturläser provtrycket vilken känsla det var när jag fick hem det och vägde boken i handen studerade framsidan läste baksidan läste första kapitlet bara för att se hur det skulle upplevas för en helt ny läsare att läsa det men jag kunde inte sluta jag läste kapitel efter kapitel vilken himla bladvändare det är ju helt otroligt har jag skrivit det här hur sjutton gick det till men okej på fyra år hinner man med en hel del och uppenbarligen har jag på nätterna skrivit den här romanen som är så jäkla bra och vilka karaktärer sedan ja här ska världen få se på karaktärer det vill jag lova karaktärer med nerv karaktärer som slåss och dricker och våndas och ligger med andra karaktärer men ändå på ett mer återhållsamt sätt jämfört med tidigare versioner av manuset då det banne mej inte var någon viktoriansk prydlighet över scenerna och det svors överallt jag har säkert strukit över femtio svordomar måttfullhet är en dygd och nu är jag alltså inne på att rätta felaktigheter trots tidigare rättning var kommer de ifrån och ibland byter jag ut ett ord eller två i en mening bara för att jag känner för det jag gör vad jag vill jag är herre över det där manuset men snart ska det få leva sitt eget liv varför beställde jag en resa till birmingham vad ska jag där att göra tänk om jag dör i en flygkrasch nu när jag är så nära nej det går inte att resonera så då skulle man ju inte ens våga sig utanför dörren förrän allt var klart jag ville semestra i ett industriområde först tänkte jag düsseldorf det blir bra men så råkade det bli birmingham i stället och efter att jag beställt resan slog det mig att jag kan följa matcher på engelsk pub och lyssna på brandtal för eller emot brexit och sen vet jag inte mer jag vill inte läsa på om resmålet utan bara ta varje dag som den kommer ta det för vad det är kanske en gammal kyrka som det hänt något i jaha en gammal mur av något slag eller i det här huset bodde den och den ser man på det får gå som det går dör jag gör jag det vetandes att jag var sveriges störste författare genom tiderna synd bara att ingen annan kunde bekräfta det hur som helst jag ska aldrig dö och manuset får om ödet vill snart stå på egna ben och springa runt och kasta sig upp i fåtöljer soffor sängar hängmattor kaféstolar pendeltågssäten och alla som är på det där crimetime gotland kommer undra var tusan är författaren till den där kriminalgenomsyrade psykologiska thrillern som är så het just nu jag har frågor att ställa jag vill veta mer jag vill veta allt vem är han hur tänkte han hur lyckades han vad ska han göra härnäst kan han inte ge några tips hur man ska göra när man ska skriva en bästsäljare eller kan man åtminstone inte få en autograf i boken på en sedel på en servett på armen på skinkan på bröstet var som helst bara man får något som kan förmedla magi och tjäna som inspiration och när jag kommer hem från den östeuropeiska djävulsön ska jag börja skriva på en egen roman den ska bli helt grym nu vet jag hur jag ska göra den ska bli lika bra som hans nej den ska bli bättre och det är så det fungerar man vill överträffa det som redan finns man vill föra utvecklingen framåt man vill krossa Håkan Tendell

 

x  x  x  x  x

 

Och här är min novell som placerade sig någonstans på skalan fjärde till sista plats:

 

Behagas eller betjänas

 

Halv elva ringde det på Dolores dörr. Lullig av fredagsvinet öppnade hon utan att först haka fast dörrkedjan. Såg Karl-Heinz stå lutad mot väggen i den mörka trappuppgången. Marinblå duffel. Lång lugg. Paket under armen.

”Så du kom i alla fall.”

Karl-Heinz klev in i hennes vindsvåning. Lade paketet på hallbordet. Lät duffeln falla mot golvet. Behöll stövlarna på. Slog sig ned i en fåtölj i vardagsrummet.

Dolores närmade sig honom. ”Du har inte hört av dig på flera dar och senast vi pratades vid sa du att du inte kunde ha nåt fredagsmys med mig. Ändå kommer du intravandes här. Smutsig, svettig, orakad. Vad är det frågan om?”

Karl-Heinz sökte efter ord i tomrummet framför tapeten.

”Du behöver inte förklara. Jag är glad att du här.” Hon ställde sig bredvid honom. Tryckte sin byst mot hans huvud. Böjde sig fram och kysste honom på pannan, på kinden, på munnen.

Efter en stunds kyssande föste Karl-Heinz henne ifrån sig. ”Kan du göra mig en drink, baby?”

Dolores gick ut i köket. Kylskåpslampans vita sken for genom flaskor mot hennes nystickade tröja.

Innan hon serverade drinken bytte hon om till ett smaragdgrönt sidenplagg. Placerade sig i öppningen till vardagsrummet. Intog en pose och sänkte röstläget en oktav, ”Tycker min herre om vad han ser?”

Karl-Heinz höjde på ena ögonbrynet. ”Drinken ser ut att vara av världsklass, men frågan är om inte damen i grönt är något vassare. I vart fall behöver jag båda två.”

Dolores ställde drinken på ett bord bredvid fåtöljen och satte sig grensle över Karl-Heinz. ”Om du bara visste hur mycket jag har längtat efter att få bli uppfylld och tagen bortom all sans.”

”Det säger du? Då var det ju tur att det var jag som ringde på dörren och inte några frikyrkliga pamflettutdelare.” Karl-Heinz sträckte sig efter drinken. Tog ett par klunkar. Kommenderade in Dolores i sovrummet. Sa att han behövde förbereda sig.

Hon skred iväg. Vände sig mot honom och log. Änglalik. Fortsatte in i sovrummet. Lutade sig mot fönsterkarmen. Kände värmen från elementet skölja in genom låren och sprida sig mot höftpartiet.

Trots stadens sken kunde hon urskilja ett flertal stjärnor på himlavalvet. Ljus som färdats genom världsrymden i åratal kom till sin resas slut i just hennes ögon. Hon tände en korallröd lavalampa. Gottade ner sig i sängen. Hörde Karl-Heinz ropa på henne. Att hon skulle komma till vardagsrummet.

Genom den tysta lägenheten tassade hon fram. Såg snören och brunt omslagspapper på parkettgolvet. Och en pappersbunt på soffbordet.

Karl-Heinz pekade med hela handen. ”Detta är ett mästerverk! Men du är ju litteraturvetare, och jag vill höra din ärliga mening innan jag fullbordar det. Fast egentligen är det redan fullbordat. Var beredd på att bli tagen med storm!”

Sakta klädde Dolores av sig naken och smekte sina kurvor.

”Dolores, du inser att du inte kommer att få ligga med mig i kväll, eller hur?”

”Eller hur”, sa hon och greppade Karl-Heinz skrev.

Frustande hingstar stampade och gnäggade i hans boxershorts stall. ”Jag menar allvar. Jag måste få iväg det här manuset i fullgott skick så snart som möjligt. Jag kan dö vilken dag som helst, känns det som. Sanden i mitt timglas rinner allt snabbare. Läs mitt manus och gör ett professionellt utlåtande!”

”Kom du hit bara för att … Jag vill inte vara ditt litterära bollplank … Jag vill vara din flickvän. Nej, förresten, det vill jag inte … Du kan gå nu … Försvinn … Försvinn härifrån!”

Dolores satte händerna för ansiktet.

Karl-Heinz klappade henne lite grann på axeln, paketerade manuset och gick. När han kom ut på trottoaren fick vinden hans lugg att fladdra. Paketet försökte han trycka ned i duffelfickan. Asfalten brandgul av svajande lampor. Karl-Heinz blickade upp mot en lägenhet på andra sidan gatan. Det lyser hemma hos Chasey. Inga högskolepoäng. Kelsjuk. Men beläst och planerar att studera till bibliotekarie. Måtte det gå bra!

 

Nya tag (igen)

april 27, 2016 kl. 9:55 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Den här gången är temat för novelltävlingen, arrangerad av tidningen Skriva, följande:

Stenhård

När jag läste det fick jag ny energi. Här ska skrivas, vinnas och framför allt bli läst!

I vart fall är novellen nu skriven och inskickad.

För dig som också är sugen på segern: Max 4 000 tecken inklusive mellanslag.

Deadline 25 maj. Gå in på tidningenskriva.se/novellbidrag/

Good luck!

Den italienska kvinnan

april 23, 2016 kl. 10:30 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Världen är fantastisk.

Det finns de som säger att om man är intresserad av kvinnor kan man inte bara sitta hemma och vänta på att någon ska knacka på dörren. Men detta påstående är på väg att motbevisas.

Jag vaknade nämligen nyss, lördag förmiddag, av en kvinna som ringde och pratade engelska med italiensk brytning.

”Is this Mr Tendell I’m speaking to?”

”Yes, that’s me.”

”Hi, Mr Tendell. Let me ask you something. Do you like Italian food like pizza, pasta, lasagna?”

”Yes, I do.”

”So, are you interested in-”

”Are you bringing me pizza right now?”

”Excuse me?”

”Are you bringing me pizza right now? I think I would like to have a Bolognese.”

”No Sir. I’m so far away and I-”

”Well of course. I understand. Shall we say eight o’clock? Tonight.”

”But I-”

”And perhaps if you could bring a bottle of Chianti as well. That would be great.”

”Yes, it would, but-”

”Eight o’clock, then. And wear a nice dress.”

 

1960 – Det svänger ju

mars 1, 2016 kl. 12:39 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Muddy Waters 1960

Mick Jagger och Keith Richards växte upp tillsammans. Hamnade sedermera på skilda håll. Men så efter några år råkade de av en tillfällighet på varandra på Dartfords järnvägsstation i Londons utkanter. Mick med ett par skivor av Chuck Berry och Muddy Waters. Det visade sig att även Keith diggade dessa. Och så började de umgås igen. Året var 1960.

April 1962: Mick och Keith går på rockklubb och ser ett band som består av bland annat Brian Jones och Charlie Watts.

Juli 1962: Ett nystartat band som kallar sig The Rollin’ Stones gör sin första spelning. På Marquee. Bandnamnet efter låten Rollin’ Stone av Muddy Waters.

Så när man tittar och lyssnar på Muddy Waters är det som att se förlagan till Rolling Stones.

Det var en slump att Mick och Keith möttes på den där järnvägsstationen 1960. Om de aldrig hade träffats där hade de kanske hamnat i eller bildat separata band. Kanske två succéhistorier. Kanske bara för en av dem. Kanske inte för någon av dem på grund av avsaknad av magisk synergi. Coverband. Betalning i pints. Jobb på fabriken. Kontoret. Skyffla kol på en lastångare till Amerika. Lifta med långtradarchaffisar till Kalifornien. Bli poolskötare. Spara till en Camaro. Köra från stad till stad. Bli den där dude from L.A. i en Springsteensång.

 

 

Laser kapar drastiskt restid till Mars

februari 28, 2016 kl. 2:41 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

I en nära framtid kan det bli så att bemannade rymdskepp kan ta sig till Mars på en månad i stället för ett halvår.

Det känns mer och mer realistiskt att jag kommer att flytta dit.

Kanske vistas i marslyan halva året och i Göteborg från maj till oktober.

Fast det blir väl så med biljettpriserna att är man riktigt sugen på att besöka Mars får man i åratal skrapa ihop till en enkelbiljett och så sen ta farväl av planeten Jorden för gott.

 

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.