Håkan Tendell författare

Morgon över Götaland

Jag såg människor gå på led i dag. Kungsgatans gågata plogad i två fållor. En för arbetare på väg österut. En för arbetare på väg västerut. Det blev så tydligt hur vi alla var på väg till Moloch.

Tankeväckande. Skrämmande. Metropolisvackert.

Bowie. What was he?

A vinyl single from May 1985: Loving The Alien

A human being has the possibility to invent itself. To choose a path. Then change that path. Again. And again. And again. To let creativity flourish. To experiment with sound and vision. To soak up the new everywhere and mould it and present it in a different way. To enlighten and confuse.

What can be said of his art?

His voice: Unique.

His song texts: Often fascinating.

His melodies: Intelligent spacepoprocksoulfunksynthjazzgoth.

His dance moves: Nice.

His outfits: An ordinary office worker’s wardrobe plus a lot of pretty wild stuff.

His videos: Arty.

His movie appearances: Ok. But his few seconds in Zoolander was epic.

His concerts: High class. (When I saw him at Ullevi in Gothenburg 1983, Eriksberg in Gothenburg 1987, Stadion in Stockholm 1990 and Scandinavium in Gothenburg 1996.)

His best albums: 1/ The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars (1972), Aladdin Sane (1973), Diamond Dogs (1974), Low (1977), Scary Monsters (1980), Outside (1995).

His cultural influence on the World: Perhaps even larger than we might understand right now.

Slutredigering

På nyårsaftonen anlände jag till fyrverkerikalabaliken vid Frankfurts Hauptbahnhof för att granska 76 000 ord utskrivna i typsnittet Courier New till skillnad från originalmanusets Cambria. Detta resulterade i en fräsch blick på vad jag skrivit. Och många justeringar för hand.

Ibland har jag undrat hur länge man kan arbeta med ett manus. Snart behöver jag inte undra mer. Nu, efter hemkomsten, handlar det bara om att föra in de där ändringarna elektroniskt.

Som avkoppling hade jag tysk teve och romaner av Raymond Chandler, Jim Thompson och Richard Stark.

Vad sägs förresten om följande öppningsmening? (ur Slayground av Richard Stark):

Parker jumped out of the Ford with a gun in one hand and the packet of explosive in the other.

Man blir lycklig (som läsare) och knäckt (som författare) av att läsa en sån romanöppning som bara suger tag i en och liksom sveper med en in medias res.

Men jag kommer i mitt romanmanus behålla den öppningsmening jag under lång tid karvat fram ur möjligheternas oändliga marmorblock:

Frank Nguyen körde förbi Järntorget i sitt tillfälliga skal av trygghet: vinterdäck, bilbälte och en stålbur tillverkad på Hisingen.

Den berättar två saker: Frank vill ha trygghet. Tryggheten kommer att upphöra.

Det blir bra.

Nedan: Hemma hos Goethe där han föddes 1749 och bodde tills han flyttade hemifrån när han var 25 bast, med undantag för gymnasietiden i Leipzig 1765-1768 och när han pluggade på Universitetet i Strassburg 1770-1771.