Med blandad kreativitet

augusti 18, 2017 kl. 2:25 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

IMG_1185Jag önskar att det kunde regna lite mer i den här stan. Annars är allt okej.

Egentligen skulle jag inte gå runt i stan alls eftersom det väl är åttonde gången jag är här. Ändå kände jag mig exempelvis lockad att besöka Waterloo Station bara för att studera platsen för den där scenen i nån av de där Jason Bournefilmerna. Jag kom. Jag såg. Jag tyckte det var en väldigt liten station.

För övrigt: Bara det faktum att jag går omkring i mörkblå kavaj och har anlagt ett litet välvårdat skägg gör mig till en av Londons mest välklädda män. Detta tar sig uttryck i att nästan alla betraktar mig som inföding och således pratar Cockney med mig, vilket gör att jag förstår nästan lika lite som när jag var här första gången, 1973. Det är bara på hotellet de känner till min rätta identitet och tilltalar mig på riksengelska. Dels personalen, fantastiskt trevliga frukostfröknar förresten, samt den där kvinnan jag spenderade tid med när vi tillsammans utforskade hotellet för att, då hissen var tillfälligt avstängd, vi från frukostkällaren fick leta efter trappor som kunde ta oss högre och högre, nivå för nivå. En del dörrar ledde till personalutrymmen och en dörr till ett linneförråd. Varför vi inte bara gick in i linneförrådet framstår så här i efterhand som en gåta. Nåväl.

På dagarna samlar jag alltså inspiration. Efter skymningen är jag redo. Men jag har en ny teknik. Trots att flera scener i princip är färdigskrivna och jag tidigare dessutom trott att jag fastställt manusets alla scener, lägger jag nu till nya scener med hjälp av stödord. Plötsligt följs ett stödord av dialog. Flera replikskiften utan att trycka på returtangenten. Bara ett flöde utan att ange vem det är som säger vad. Så kommer där några detaljerade formuleringar av en scen, följt av nån instruktion till mitt framtida skrivarjag, t ex fuckin bloodbath eller massive shootout. På tåget mellan Gatwick och Victoria Station, när min blick gled utmed Englands bruna tegelstenar, bestämde jag mig nämligen för att Göteborg rouge ska bli den blodigaste romanen i den svenska litteraturhistorien, vampyrberättelser inkluderade. Varför? För att någon måste ha skrivit den blodigaste någonsin. Någon annan har gjort det för närvarande. Sedan råkar det bli jag. Det är inte jag som väljer det. Det är tidsandan som har utsett mig. Författaren är bara ett redskap för samtidens uttolkning av sig själv. Nej, vem tror egentligen på sånt där litteraturvetenskapligt dravel, men visst, en teori här och en teori där plus författarens fria vilja, om människan har en fri vilja, bildar väl det slutliga verket.

Uppladdning

augusti 15, 2017 kl. 2:13 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

IMG_1174Lyssnar på Sator. Läser Chandler. Spänningen stiger.

Litteraturchocken: Göteborg noir vägrar dö

augusti 9, 2017 kl. 11:56 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Trots att det verkade som att romanen Göteborg noir bara dansade en sommar (2016) kom i dag beskedet: Romanen läses fortfarande. Och recenseras.

Utdrag ur recensionen:

”Tempot är högt, den svarta humorn allestädes närvarande, det är svart som natten och rejält rått och brutalt. Riktigt underhållande, med andra ord.”

”Slutet är inget mindre än klockrent. Jag ser en hel del likheter med filmer av bland annat Oliver Stone, Quentin Tarantino och David Lynch.”

http://bokslut.blogspot.se/2017/08/goteborg-noir-av-hakan-tendell.html

 

 

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.