Laser kapar drastiskt restid till Mars

februari 28, 2016 kl. 2:41 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

I en nära framtid kan det bli så att bemannade rymdskepp kan ta sig till Mars på en månad i stället för ett halvår.

Det känns mer och mer realistiskt att jag kommer att flytta dit.

Kanske vistas i marslyan halva året och i Göteborg från maj till oktober.

Fast det blir väl så med biljettpriserna att är man riktigt sugen på att besöka Mars får man i åratal skrapa ihop till en enkelbiljett och så sen ta farväl av planeten Jorden för gott.

 

Close, but no cigar

februari 22, 2016 kl. 11:15 e m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Tidningen Skriva februari 2016

Ur februarinumret av tidningen Skriva 

Uppradandet av innehållet i ett antal noveller de kanske ville ge credit hamrades fram på en handfull rader.

Och innan jag visste vilka de tre pristagarna var såg jag.

Den där texten.

Jagats av zombies.

Det det är min.

Det där är jag.

Jag är med i matchen.

Men när slutsignalen ljöd stod jag där.

Utan pokal.

Utan medalj.

Utan kröning med lagerkrans.

I tävlingen om bästa actionscen på max tretusen tecken.

Bara ett erkännande.

Kanske.

Och inte så bara.

Men ändå.

Ja, hur som helst: Här är bidraget som inte nådde ända riktigt fram:

 

Linjer
av Håkan Tendell

”Jösses vad folk börjar spurta … Sluta trängas! Ni kan väl springa på gatan och inte mitt bland åskådarna.”
”När löpare kommer in på Avenyn brukar de få nya krafter … Aaaj! Se upp var du sätter fötterna, din idiot.”
”Gubbjävel! … Och kolla in de där, då. De ser ju ut att vara på väg att kollapsa fastän de har hyfsad fart. Ååh, där är ju Emma … Kom igen, Emma! Bra jobbat! Bara några kilometer kvar nu! … Men hur är det med dig? Du är ju alldeles blodig på axeln.”
”Akta dig, Anna!” Dragan ryckte undan Anna och började springa med henne bakom åskådarleden varifrån det vrålades och skreks.
”Vad är det som händer?”
”Jag vet inte. Kanske rabies eller nåt. Skit samma. Vi måste fly!”
”Nej, inte åt det hållet! Folk biter ju varandra.”
Anna och Dragan vände om och sprang i riktning mot Götaplatsen.
”In här! … Anna, in här!”
Dragan konfronterade en bibliotekarie. ”Vi måste barrikadera alla ingångar. Det är galenskap där ute.”
Anna hoppade på en flock tonåringar som stod samlade runt en av dem som visade något på sin mobil. ”Ser ni inte vad som händer på Avenyn? Ni måste ställa möbler framför varje ingång. Bokhyllor, fåtöljer, rubbet! Fattar ni?”
Ungdomarna fattade. Förvandlade sina hängiga hållningar till något som liknade elitsoldaters spänst. Ytterligare besökare hängde på i barrikadbyggena medan andra flydde till Göteborgs Stadsbiblioteks högre våningsplan.
”Dragan! Emma försöker ta sig in!”
”Det där är inte Emma. Det är något annat.”
”Nu kommer det fler.”
”Jag ser, jag ser. Låt de andra fortsätta bygga. Vi måste hitta vapen. Typ brödknivar. Bastanta gardinstänger. Vad som helst.”
”Borde vi inte ringa polisen?”
”Kom med nu! Ingen i omvärlden kan rädda oss. Det är upp till oss själva att lösa det här.”
Dragan haffade på nytt bibliotekarien. ”Ta oss till fikarummet!”
Tillsammans med en äldre herre i rullstol och dennes assistent tog de hissen upp till det välbefolkade fikarummet. Satte hissdörren i spjärn med en yuccapalm.
”Ta fram knivar! Var är städskåpet? Vi kan binda fast knivar i kvastskaft.”
”Lugna ner dig, Dragan! Du är ju helt från vettet.” Anna försökte omfamna honom.
Med ena armen föste Dragan henne ifrån sig. ”Vi kan krama varandra och snyfta och sedan falla offer för de där eller så kan vi se till att överleva.”
”Jag vill överleva.”
”Slå sönder den där tavelramen då och tälj ett huggvapen. Nu är det krig!”
”Vi kan väl låsa in oss på toa?”
”Tror du att de som redan är där öppnar om vi bankar?”, sa Dragan och sparkade sönder tavlan. ”Tälj, för helvete, tälj. Det gäller er allihop. Beväpna er!”
Assistenten sa, ”Det låter som att de har tagit sig in nu.”
Den rullstolsbundne lade glasögonen i knät. ”Kör mig till trappan, men utom synhåll nerifrån. Om vi hör dem komma uppåt, tar du sats och puttar mig med full kraft utför trappan som om jag vore ett bowlingklot. Det kommer att ge er extra tid.”
”Men tänk om de som kommer först är osmittade?”
”Frid över deras minne.”

 

Glöden

februari 17, 2016 kl. 8:46 e m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

black celebration

En vecka kvar.

Av längtan.

Till den där skriften.

Bara en vecka nu.

Innan svaret ska uppenbara.

Sig.

Ska jag våndas.

Än mer.

Bli etta.

Tvåa trea.

Eller.

Förbli kvar där jag var.

I de opublicerades dal.

Ge mig seger.

Eller ge mig glöden.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.