Mannen från Tellus City
juli 14, 2010 kl. 11:11 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentarNär han lade sina händer på rymdfarkosten var planeten Jorden ännu uppdelad i olika städer, men när hans händer återigen rörde sig fritt, som om knappt någon tid av betydelse däremellan hade förflutit, blev han varse om att det nu bara fanns en enda stad, och den sträckte sig över hela Jordytan. Det var en gigantisk stad med gigantiska parker och kanaler.
För sitt inre såg han dess namn: Tellus City
Han var dess förste medborgare så till vida att man inte kunde inträda i staden i egenskap av medveten varelse förrän man hade rört vid rymdfarkosten, som efter många års dvala nu alltså hade aktiverats.
Han frågade sig inte varifrån den sällsamma kraften kom. Den bara fanns där, som en gåva från en högre intelligens i yttre rymden.
Håkan Tendell
Vågor
juli 12, 2010 kl. 11:00 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentarSkaparkraft i eld och lågor
trippel denna kväll fullborda
Konsten bars fram av tre vågor
när den glömde tog till orda
Sannerligen denna kväll
levde diktaren Tendell
Regnet
juli 12, 2010 kl. 10:27 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentarHimlens gudar jag förlåter
Ljuva regnet det kom åter
nu med ökad styrka
Gudarna jag dyrka
Så blev religioner till
Var själ tillber vad den vill
en dikt av Håkan Tendell
Det lätta sommarregn
juli 12, 2010 kl. 10:01 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentarDet lätta sommarregn
som nyss ljuvt föll
i del av stadens hägn
ej löftet höll
om svalka för den själ
i vindskupans urvärme
där konstens sämste träl
suktar efter vatten
såsom i Amazonas
där fördämningar utplånas
av flodens himla krafter
Neptuns vilda safter
en dikt av Håkan Tendell
Staying alive
juli 11, 2010 kl. 1:39 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentarAs I leaned out my window, singing Depeche Mode´s ”Sometimes” from the ”Black Celebration” album, I felt calm and confident.
There was no reason to leave this world.
I was ok. The world was ok. Actually, most things seemed ok.
Perhaps I wasn’t God’s gift to women. Nevertheless, I had something to give.
The rewriting of the rewriting of the rewriting of the first chapter of my novel was done. There was a character for whom you could feel empathy or sympathy. You would also want to know what would happen to her.
I was far from my goal, but on my way.
And it really didn’t matter if I would die soon. The victory was in the writing itself, not the publishing and sales.
The caveman on the beach who draw a picture in the sand was happy with what he had accomplished, even though an hour later nothing of his creation remained.
We live.
We lust.
We die.
There is no answer to the why.
Håkan Tendell
Mystikens inre
juli 8, 2010 kl. 10:40 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentarEn ensam smeker saknads hårlock mot sin kind
ett tidningsurklipp gulnar på en vägg
en gammal återser sin barndomstrakt
Sökande är det som sker
när vi betraktar världen
som i dvala
ett sällsamt tillstånd
av en annan slags frid
än den man finner
sittandes
i trädets skugga
En människas öga
är ett universum
I människans läppar
rinner havsvattnet
från årmiljonernas strävan
Tarotkorten på bordet
väcker inspirationen
liksom horoskopet
får den tveksamme att våga
tänka nytt
tänka rätt
medan tid ännu är
En fjäril är en ängel utan svärd
För henne är världen
en sommaräng
vid drömska själars blickar
Påfågelns blågröna dräkt
är Lido de Paris
men vackrast är den fria flykten
och de blommor
som växa
vid kanten
av en väg
En dikt av Håkan Tendell
Skapelsens krona
juli 1, 2010 kl. 7:19 f m | Publicerat i Reflektioner | 1 kommentarMan måste älska denna världen
ty den förtjänar det
i det att den försöker
Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.