Mannen från Tellus City

juli 14, 2010 kl. 11:11 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

När han lade sina händer på rymdfarkosten var planeten Jorden ännu uppdelad i olika städer, men när hans händer återigen rörde sig fritt, som om knappt någon tid av betydelse däremellan hade förflutit, blev han varse om att det nu bara fanns en enda stad, och den sträckte sig över hela Jordytan. Det var en gigantisk stad med gigantiska parker och kanaler.

För sitt inre såg han dess namn: Tellus City

Han var dess förste medborgare så till vida att man inte kunde inträda i staden i egenskap av medveten varelse förrän man hade rört vid rymdfarkosten, som efter många års dvala nu alltså hade aktiverats.

Han frågade sig inte varifrån den sällsamma kraften kom. Den bara fanns där, som en gåva från en högre intelligens i yttre rymden.

 

Håkan Tendell

 

Vågor

juli 12, 2010 kl. 11:00 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Skaparkraft i eld och lågor

trippel denna kväll fullborda

Konsten bars fram av tre vågor

när den glömde tog till orda

Sannerligen denna kväll

levde diktaren Tendell

 

Regnet

juli 12, 2010 kl. 10:27 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Himlens gudar jag förlåter

Ljuva regnet det kom åter

nu med ökad styrka

Gudarna jag dyrka

Så blev religioner till

Var själ tillber vad den vill

 

en dikt av Håkan Tendell

Det lätta sommarregn

juli 12, 2010 kl. 10:01 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Det lätta sommarregn

som nyss ljuvt föll

i del av stadens hägn

ej löftet höll

om svalka för den själ

i vindskupans urvärme

där konstens sämste träl

suktar efter vatten

såsom i Amazonas

där fördämningar utplånas

av flodens himla krafter

Neptuns vilda safter

 

en dikt av Håkan Tendell

Staying alive

juli 11, 2010 kl. 1:39 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

As I leaned out my window, singing Depeche Mode´s ”Sometimes” from the ”Black Celebration” album, I felt calm and confident.

There was no reason to leave this world.

I was ok. The world was ok. Actually, most things seemed ok.

Perhaps I wasn’t God’s gift to women. Nevertheless, I had something to give.

The rewriting of the rewriting of the rewriting of the first chapter of my novel was done. There was a character for whom you could feel empathy or sympathy. You would also want to know what would happen to her.

I was far from my goal, but on my way.

And it really didn’t matter if I would die soon. The victory was in the writing itself, not the publishing and sales.

The caveman on the beach who draw a picture in the sand was happy with what he had accomplished, even though an hour later nothing of his creation remained.

We live.

We lust.

We die.

There is no answer to the why.

Håkan Tendell

Mystikens inre

juli 8, 2010 kl. 10:40 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

 

En ensam smeker saknads hårlock mot sin kind

ett tidningsurklipp gulnar på en vägg

en gammal återser sin barndomstrakt

Sökande är det som sker

när vi betraktar världen

som i dvala

ett sällsamt tillstånd

av en annan slags frid

än den man finner

sittandes

 i trädets skugga

En människas öga

är ett universum

I människans läppar

rinner havsvattnet

från årmiljonernas strävan

Tarotkorten på bordet

väcker inspirationen

liksom horoskopet

får den tveksamme att våga

tänka nytt

tänka rätt

medan tid ännu är

En fjäril är en ängel utan svärd

För henne är världen

en sommaräng

vid drömska själars blickar

Påfågelns blågröna dräkt

är Lido de Paris

men vackrast är den fria flykten

och de blommor

som växa

vid kanten

av en väg

 

En dikt av Håkan Tendell

Skapelsens krona

juli 1, 2010 kl. 7:19 f m | Publicerat i Reflektioner | 1 kommentar

Man måste älska denna världen

ty den förtjänar det

i det att den försöker

 

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.