Sent i september

september 30, 2013 kl. 11:33 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Göteborg 30 september 2013 a

När de stora teleskopen satts ihop på tjugotalet

och robotarna grävt djupt

ska vi få reda på det mesta om himlakropparna som omger oss.

Merkurius. Venus. Mars. Jupiters och Saturnus månar.

Sirius. Kepler-62. Supernovor.

Den mörka materian. Den mörka energin.

Det ljusa hologrammet vid händelsehorisonten.

Men ännu då ska vi famla efter svaren

på mörkret och ljuset inuti människorna.

Förnimmelserna. Minnesspåren. Beslutsprocesserna.

Drifterna. Skapandet. Extasen. Tomheten.

När det mänskliga medvetandet är en svårgenomtränglig skog,

vilket djungelträsk är då inte undermedvetandet?

På vilket sätt påverkar det oss i dag att vi är ättlingar till i tur och ordning pansarhajar, amfibiedjur, ekorrliknande varelser och gorillatyper?

Vad är det för instinkter vi bär med oss i våra reptilhjärnor?

Vad är det som har skapat religionerna, slaveriet, krigen, tortyren, miljöförstöringen, kvinnoförtrycket, våldet i hemmen, våldet på gatorna, våldet i skolorna, statskupperna, diktaturerna, terrorismen, atombomber, kemiska stridsmedel, knogjärn, armborst, piskrapp på ryggen, halshuggningar, trampminor och drönarattacker mot civila.

Vad är det med mänskligheten som gör oss utvalda såsom särskilt lämpade att ta hand om just den här planeten?

Förmodligen har evolutionen inte arbetat färdigt ännu. Vi är en existerande människoart i raden av icke längre existerande människoarter under ett än så länge sju miljoner år långt experiment med diverse människotyper.

Antingen bär någon eller några av oss på en samling gener som utgör grundstenen till en ny, högre stående människoart, eller så färdas homo sapiens på ett stickspår vars räls slutar i öknen.

Därefter får i så fall nya arter chansen att utvecklas utan att vi lägger oss i. Vad kan till exempel några miljoner år göra med delfinerna? Kan de återvända upp på land? Kan deras framfenor som var först var framfenor, sedan framben och sedan framfenor igen, åter muteras till framben?

Som vanligt blir dock svaret att robotarna tar över. Ganska snart. Vi började utveckla dem för att de skulle assistera oss. Snart kommer de att styra våra liv.

Inom tjugo år genomförs det definitiva maktövertagandet.

Cyberspace är deras ledningscentral. Cyberspace hör det mesta, ser det mesta, vet det mesta. Cyberspace kommer att bli den allhörande, den allseende, den allvetande.

Robotarna kommer att dyrka henne.

Göteborg 30 september 2013 b

De utomjordiska organismerna

september 21, 2013 kl. 11:27 e m | Publicerat i Reflektioner | 1 kommentar

Göteborg 21 september 2013

Nyheten om att förekomsten av utomjordiskt liv nu har bekräftats, tycks ha väckt ytterst lite panik på jordens gator.

Vad kan det bero på?

Är det för att nyheten inte har nått fram till så många, eller för att många ifrågasätter påståendet att organismerna verkligen kommer från meteorskuren och inte från vår egen planet?

En annan förklaring till lugnet kan vara att människornas förhållningssätt till religionerna har förändrats. I takt med vetenskapens framsteg och spridningen av dess resultat till människorna, är nog de flesta hyfsat överens om att Jorden är en del av ett solsystem, som tillsammans med miljarder andra solsystem bildar vår galax, som tillsammans med miljarder andra galaxer utgör en betydande del av världsalltet. Människor jorden över har mer eller mindre insett hur låg sannolikheten är för att liv bara skulle existera på just vår planet.

Alla religioners frågeställningar kan nu reduceras till sex: 1/ Hur skapades världsalltet? 2/ vilket intresse hyser skaparen för enstaka stjärnors, planeters och månars öden? 3/ vilket intresse hyser skaparen för enskilda organismers gärningar och önskemål? 4/ kan själen lämna kroppen? 5/ om det krävdes en skapare för att skapa världsalltet, vem skapade då skaparen? 6/ om det inte behövdes en extra skapare för att skapa skaparen, varför skulle det då nödvändigtvis behövas en skapare för att skapa världsalltet?

Den mest spännande frågan just nu är dock om livet uppstod självmant på vår planet till följd av årmiljoners kemiska processer och att det sedan regnat ned livsformer som beblandat sig med våra egna eller om framgångsrika processer på tidigare stadium ägde rum någon annanstans och jorden fick livet till skänks och slapp fortsätta kämpa med allehanda molekylförsök. I vart fall som helst har en av de eviga frågorna dött.

Är vi ensamma?

Nej.

 

 

The noble art of novel writing: The Tendell method

september 14, 2013 kl. 5:01 e m | Publicerat i Skrivande | 4 kommentarer

September

Do you need to read this?

Seven billion humans don’t. Either because they already are successful authors or because they are preoccupied with other things than writing novels in their spare time.

It is my wild guess that only one in a thousand actually try to write novels. A whole lot more probably have dreams concerning novel writing, but it stops there.

Now is the time when you need to identify yourself.

Are you a novel writer?

YES / NO

Reading the rest might take a while, and there are so many other things to do that perhaps can make your life even more worth living, so please confirm: Are you sure that you are a novel writer? Do you really want to get published?

YES / NO

Initializing…

Connecting cyberspace with human…

Welcome!

You’re one in a thousand on planet Earth.

You are gifted, talented, basically made of the right stuff.

You are an amazing creature.

You are capable of writing awesome things.

But, hey, it’s hard to get published.

Yeah. As if you didn’t know already …

Have many times have you been turned down?

One time? Two times? More?

And it will never happen again, right?

Yeah. You’ll show them …

You’ll show them that you can write.

You can write a good novel.

No. Not a good novel. You can write a goddamn bestseller.

Yeah.

All you have to do is relax and listen to my advice.

Who am I?

I’m a guy who is writing a bestselling novel.

How do I know it will sell?

I realized it last night when I took my creating method and made some serious changes to it.

If anyone else can benefit from my method, it’s my pleasure. I know what it’s like to be a writer and getting letters of rejection.

I deserved the ones I got.

As a writer, I wasn’t ready.

But now, I feel more ready than ever.

THE TENDELL METHOD

First: Decide the genre and stick to it. If the novel can be presented belonging to a certain genre, it’s easier for a potential reader, who for the moment prefers that genre, to assume that the novel will fulfill her or his needs.

Second: Figure out the basic story, with or without having an idea of how it’s gonna end. Just create the main character or characters and the main conflict or conflicts. Write a short text that could use as a teaser on the back of the book or at the internet book selling site. If you can’t make that text sound interesting, it has probably to do with lack of real conflict in the story.

Does the character want something to happen or stop something from happen? Is it very important to her or him? So important that she or he is ready to fight for it? Is there someone or something that hinders her or him from easily achieving what she or he wants to happen or not to happen? Who? What? A gangster squad? The authorities? An army? A rival? A predator? Demons? Zombies? The characters moral compass? A promise? A contract? Lack of money? Lack of food? Lack of fuel? A storm? A fire? An asteroid the size of Belgium?

Make sure you create a story that can result in an interesting teaser. That teaser will help you to stay focused when constructing more details of the story. If you use the teaser in the letter to the agent or the publisher it will also increase your chances of getting your whole manuscript read by that agent or publisher.

Third: Write a synopsis. Three pages. Fifteen pages. Who cares? What matters is that you get a grip of the whole novel, including the end.

Choose an end that both completes the story and admits the story to evolve into a trilogy. If the first book becomes a bestseller, number two and three will almost automatically result in high sales. Publishers love high sales. What about you?

Fourth: You have a genre, you have a teaser, you have a synopsis. You are ready to write a novel. Now, go for it! Your words might suck. It doesn’t matter. Write thousands of words that suck. Fifty thousand. That will be enough for a start, but if you have more words in your blood, pour those words out on the pages. But do not go beyond one hundred thousand words. Enough is enough. Less is more.

Fifth: Keep chapters short. Approximately no more than one thousand words long. If you have chapters that are too long, split them. Each and every chapter don’t have to end with a brilliant cliffhanger. The chapter size itself can help the novel to become a page turner, because when the reader soon finds out that the book is made of short chapters, it’s easier for her or him to decide that she or he will probably have time to finish one more chapter before the subway train arrives at 34th Street, before gate 17 at the airport opens for boarding or before it’s time to put the book on the bedside table (and you want them to read just one more chapter, and then just one more chapter, and then just …)

A reader who makes it to the last page and feels good about the experience might talk with enthusiasm about it to others, and that kind of recommendations might have an even greater effect on sales than any marketing budget.

Sixth: Edit your novel four times, each time with a different focus. The focuses are drama, dialogue, description and rhythm.

Drama.

Are there enough reason for your characters to do what they do? If not, give them that reason.

Are things going too well for them? Make them suffer more. Create more conflicts, obstacles, dilemmas.

Are the characters three-dimensional? Do the good guys have dark sides? Are the bad guys nice sometimes? If not, make some change.

Dialogue.

Do your characters have individual ways of expressing themselves or is it you who talk all the time? Think about it.

Do every dialogue have one or two lines that will become cult? Ok, that was a tough one, but are there any memorable lines at all in your novel? Hard, cool, crazy or witty lines that someone in the real world would like to repeat with her or his tongue?

Are long dialogues combined with action so that the reader is reminded of where the characters are or what they are doing while speaking? If not, make dialogues more alive by putting in some action now and then, he said and handed her the bread basket. Oh, now I get it, she said and took a parmesan oregano.

Description.

Are your characters described with enough personal traits (hair, face, body, clothes, footwear, accessories) (no need, though, to use all of them) so that a reader probably could have pointed out a character accurately in a photograph of the character and seven random people lined up against a wall? Make your characters identifiable and thereby more alive.

Are time and place and light and sound and smell and taste and touch not only described as facts, but sometimes also in terms of how they affect the minds of the characters? Try it.

Rhythm.

Take a timeout. Then read your novel aloud and make adjustments.

Make it whenever you feel like, hmm, this ain’t got the flow.

Help your readers flow through the world you create for them.

Do your magic.

 

I wish you the best

Håkan Tendell

 

Mindfulness for creators

september 9, 2013 kl. 11:22 e m | Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Lindex Aveny

Somewhere.

They come from somewhere.

All the authors, the film directors, saxophone players, air brush painters, the superstars of pop, the gods of rock, the lovers and the heroes on the movie screen.

From somewhere they come.

And it’s not outer space.

All those creative people who work with words, with sounds, with colors and body language.

They come in hordes to satisfy mankind’s need for culture consumption. And mankind can’t get enough. Mankind want more. More and new and fresh and some of the good old stuff again, but then again more new, more fresh, more things never seen. And people constantly ask each other, have you seen that film, have you heard that song, have you read that book? And if he or she hasn’t, he or she is often told, you gotta see it, you gotta hear it, you gotta read it, because people does not only want to have cultural experiences, they want to share them with other people, and if they can’t go to the movies together, at least they want the other person to go see it some other day, so that the experience becomes shared.

So if you are from somewhere and you have the ambition for the creative you to be seen or heard or read et cetera, feel free to say after me:

Billions of people want new stuff all the time.

If I create a decent work, that will be the new stuff.

All I need to do is create stuff, wash it with soap, and then present it to the World.

It’s as simple as that.

What I do is in demand.

I’m a valuable asset in the entertainment industry.

Right now, somebody else is creating new stuff, a novel, a hit song, a cult film.

But the demand is so huge.

There are people saying, I’m not satisfied. I need more! Give me something new!

Well, hold your horses! You’re gonna get it!

What other men and women have done, I can do as well.

I can do what I’ve planned to do.

‘Cause you know what?  I’m from a somewhere too.

Monica Z

Let’s have a toast for the douchebags

september 8, 2013 kl. 3:54 f m | Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Gothenburg 8 September 2013 a

Heard of danceoke before?

I hadn’t until I entered the old opera house in Gothenburg tonight.

It was the first day of this year’s Göteborg International Biennal for Contemporary Art.

Had just got inside. A Gin & Tonic and a Carlsberg later, it was announced: Danceoke. Sounded interesting, but what was it?

Turned out that there would be music videos shown on a screen and that the crowd should try to follow the dance moves.

I wasn’t really in the mood, but what the heck! I did it. I stepped out on the dance floor. You only live once.

Mostly women on the floor. It’s hard for a man to dance like Beyoncé, but the drag queens tried and so did I. It’s even harder if Beyoncé does one dance routine, and the next second there’s a cut to another scene with another routine, and then new song, new artist, new friggin’ moves. On and on.

Here and there on the floor there were professional dancers: females in white body stockings. The video showed a woman jumping up into the arms of a man. One of the dancers jumped up on me. I grabbed her and held her for a while.

I didn’t feel nothing, even though she was a gorgeous piece and all. Probably because it was all about acting. It was the International Biennal for Contemporary Art and I played my part.

When the whole danceoke was over, I was craving for more Carlsberg. I got what I wanted. But didn’t I want anything else? What was on my mind when I leaned against the wall, drinking beer? What does a regular guy want in the middle of the night? The blonde girl dressed in black? The black girl dressed in brown? The two distinguished milfs in the corner?

To tell you the truth, I’m not much of a womanizer. Not anymore. I used to be. Yeah, I was chasing tail, alright. I admit it. But all that I want now is someone who … I don’t know … someone who is just right … it could be anyone … just someone who is kind of romantic and, well … I don’t know, because for a long time I just wanted to be alone, so I haven’t really thought through what it is that I want.

There was the sound of piano. Then bass. Then the voice of Kanye West in the song Runaway.

And I faced all the colors of light shining on me.

I was a douchebag.

But I think I actually have loved a handful of women. Perhaps even more. Even all? No. Not even close.

So when I listened to that song and looked at the women in the opera house and realized how I would just break a woman’s heart if she fell for me and I followed her home and left her in the morning, I decided to leave.

I walked down the stairs and got out in the street.

The sky was dark, the city was hot, the lone wolf kept on walking.

Gothenburg 8 September 2013 b

3025

september 7, 2013 kl. 7:39 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Göteborg 7 september 2013 a

Uppe vid Skansen Kronan blandades soldyrkande picknicknjutare med mängder av folk, uppklädda för bröllopsfest eller dylikt. Det var champagneflaskor på vita dukar och höga klackar i gruset.

Jag funderade lite grann på den militärteknologiska utvecklingen: hur stridsvagnarna förändrats från 1925 till 1950 till 1975 till 2000 och hur de kanske skulle se ut 2025.

Så gjorde jag likadant med stridsflygplanen: 1925. 1950. 1975. 2000. 2025.

Ubåtarna. Fregatterna. Lastbilarna.

Det gick hyfsat bra att föreställa sig produkterna i 2025 års strålkastare. Mycket futuristiska former, mycket blinkande, mycket robotiserat. Och jag kunde se alla dessa maskiner göra slarvsylta av varandra. Missiler. Blixtar. Förvriden plåt.

Denna fantastiska utveckling på blott hundra år.

Sedan försökte jag föreställa mig nästkommande tusen år.

3025.

Brända skogar. Förorenade hav. Städer i ruiner. Jorden i mörker. Cirkeln sluten.

Göteborg 7 september 2013 b

Världens åttonde underverk

september 2, 2013 kl. 8:56 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Järntorget - Göteborg 2 september 2013

Det är en vacker fontän, det är det. Små fontäntorg och små parker fyller sin funktion på markytan här och var i staden, men det där nästan omättliga behovet av grönytor som en del har, hur skulle man kunna tillgodose det behovet mitt i en storstad utan att göra avkall på att en stad för att vara en stad också behöver innehålla en massa byggnader? Lösningen är lika enkel som den är genialisk: Anlägg parker och liknande på taken till nya byggnader. Och bygg parker på de gamla husen också, där det är möjligt. Ovanpå Nordstan skulle man till exempel kunna anlägga både kohagar och ytor för solbad och picknick. Ja, varför inte till och med anlägga en sjöliknande utomhusbassäng i parken ovanpå Nordstan? Endast stålets bärighet sätter gränsen för hur staden kan utvecklas i den tredimensionella verkligheten. Göteborgs stadskärna kan få rum med allt: fler bostäder, fler kontor, fler butiker, fler restauranger, fler hotell och mera grönt.

I dag presenterades mitt förslag i Göteborgs-Posten (se nedan). Jag håller tummarna för att det blir en ordentlig respons. För det mesta drabbas ju mina samhällsdebattinlägg av liknande öde som mina skönlitterära alster. De passerar förvisso inte obemärkt förbi, men några svallvågor ger de aldrig upphov till. De är som barkbåtar i älven. Några människor skymtar dem, och varje gång någon berörs på något slags berikande sätt, har mitt skrivande varit meningsfullt även om det aldrig gav mening åt de stora massorna. Och när jag skrivit något som inte gjort någon människa glad, ja, då är det i sin ordning att texten långsamt sugs ut i Kattegatts djup, landar på bottnen och löses upp i sina beståndsdelar; papper, bläck, fragment av meningslösheten.

Världens åttonde underverk

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.