T H E W O R L D I S Y O U R S

juli 31, 2009 kl. 7:50 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

love love love

 

Håll fast vid din dröm.

Och du skall se.

Att en dag.

Kommer allt kännas bra.

Infriad dröm eller ej.

Verkligheten bor inom dig.

 

När jag öppnade kartongen och såg mina visitkort fick jag bekräftat att det finns någon som heter Håkan Tendell som har skrivit en bok.

Det var det bevis jag behövde.

Min bok existerar.

Jag existerar.

På 2000-talet.

Det hade jag inte kunnat tro den där kvällen 1975.

Först den oprovocerade gängmisshandeln.

Och jag undrade varför detta hände mig.

Varför?

De var så stora.

Och så många.

Och de höll fast mig.

Deras knytnävar arbetade intensivt.

Mot mitt ansikte.

Mot min kropp.

Och så sedan.

Kniven.

Framför mina ögon.

Och orden.

”Nu skall vi döda dig.”

Sedan smärtan.

Av hugg i ryggen.

Och jag förstod att det var över.

Jag hade inga tankar kvar.

Jag var bara ledsen.

Och konstaterade.

Att vilken sekund som helst.

Skulle jag dö.

Då kom avslöjandet.

De hade huggit mig med knivskaftet.

Istället för med knivbladet.

Och de skrattade.

Och de fortsatte ge mig stryk.

Jag började lipa.

För jag förstod inte.

Varför allt detta hände.

Och jag visste inte.

När de skulle sluta.

Men de slutade.

Och stack iväg.

Ett tonårsgäng.

Med okända gärningsmän.

Försvann. 

Och lämnade kvar.

En nioårig pojke.

Med blodig jacka.

Jag dog den där kvällen.

Inombords.

Det förstod jag långt senare.

Efter att jag avstått från att hoppa.

Och istället börjat reflektera.

Över mitt liv.

Och det har tagit mig nästan hela 2000-talet.

Att bearbeta 1900-talet.

Jag blev en slagpåse.

Som bara tog stryk.

Och aldrig sa ifrån.

Eller gav igen.

För jag hade redan fått mig en läxa.

Om man bara uthärdar våldet.

Kommer det att ta slut.

Och så är det bra med det.

Men det var då.

Jag har lärt mig att stå upp för mig själv.

Och för andra.

Man skall vara ödmjuk.

Och man skall vara tolerant.

Men man skall inte ta vilken skit som helst.

Nog om det.

Det är väl så.

Att många av de barn.

Som råkar ut för människors ondska.

Ägnar en stor del av resten av sina liv.

Åt att försöka bli så älskade av människorna.

Att såren skall läka.

Såren kanske aldrig läker.

Men applåder, hyllningar och beröm är som plåster för själen.

Plåstren ramlar ibland av och då behöver man nya.

Det är väl så många lever.

Författare. Sångare. Skådespelare.

Och andra konstnärssjälar.

De trasiga själarnas behov av uppskattning är oöverskådligt.

I morgon skall jag gå på U2 på Ullevi.

Och nästa lördag skall jag gå på Madonna på Ullevi.

Det känns nog bra när sextiotusen människor uppskattar vad man gör.

Jag har inte lyckats glädja så många människor hittills. Men jag är väldigt tacksam för den positiva respons jag har fått. Igår var det till exempel en tjej som tyckte att min bok var bra för att den hade så många oväntade vändningar.

Nu när jag tittar på det färgglada kortet där det står att jag har lyckats med att ge ut en bok växer känslan att den där mördade nioåriga pojken inom mig kan andas ut och ge mer plats åt den fyrtiotvååriga överlevaren. Det är en lättnad som sköljer över mig.

Och just ikväll vill jag förlåta alla människor som har syndat. Det bor en rädd, liten rymdvarelse i var och en av oss.

Till alla som kämpar med sitt konstnärsskap önskar jag lycka och välgång.

Och till alla litteraturintresserade på jorden vill jag hälsa att vi kanske ses på bokmässan här i Göteborg. Det är en stad med rymligt hjärta och många hotellrum.

Du är välkommen.

Håkan Tendell

Solguden

juli 25, 2009 kl. 11:59 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

The new Tendell

I morse låg jag nyvaken med slutna ögon.

Och så plötsligt …

Solen.

Den store solguden, som hunnit ställa sig i läge för att lysa över mitt ansikte, men uppenbarligen hållit en låg profil bakom något moln, kastade molnet åt sidan och ett ljusbad över mig. Mina ögonlock var som sagt stängda, men hela blickfältet sken ändå upp i en ljus nyans.

Visitkort

juli 23, 2009 kl. 12:15 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Snart är det löning, så jag spenderade obekymrat en stund och en summa på att beställa hem tusen stycken visitkort, klatschigt utformade med bland annat titeln på min roman och information om var man kan få tag på den. Om jag kommer ihåg det, och det lär jag göra, skall jag ta ett foto när jag har fått försändelsen så att ni ser hur himla klatschigt det blev.

Frågan är nu hur jag skall använda dessa tusen exemplar på bästa sätt.

Skall jag A/ elda upp dem?

B/ dela ut dem till folk som frågar om min roman?

C/ dela ut dem till de tusen första kvinnorna jag ser?

eller D/ skaffa mig en manager som har mer genomslagskraftiga idéer än att trycka upp visitkort med bokreklam?

Mer och mer inser jag hur lätt min enmansshow väger i kampen mot konkurrenternas arméer. If you can’t beat them, join them. Jo, det har jag ju försökt förut, men för tillfället är jag inställd på att lyckas på egen hand.

En man, en bok, en succé.

Håkan Tendell

Kvinnornas planet

juli 19, 2009 kl. 4:52 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

women rule the world

På väg genom shoppingdistrikten för att göra mitt årliga klädinköp (det blev ett par svarta byxor, ett par blå jeans, åtta par svarta strumpor, sex boxerkalsonger i olika färger, en svart skjorta, en blåsvartrutig skjorta, en lila skjorta och en svart T-shirt med ett färgglatt tryck som enligt expediten kommer att lysa i mörker) kom jag till insikt om att världen vimlar av kvinnor. De finns överallt. Precis överallt. Och inte nog med det: det är också kvinnor som bestämmer vilka författare som skall lyckas: det är ju i huvudsak kvinnor som köper böcker på den här planeten.

Medan jag hade shoppingsuget i mig gled jag in på bokhandeln i korsningen Kungsgatan / Östra Hamngatan för att köpa modern litteratur (jag har alltför länge försökt gräva mig ner i artonhundratalet). Då jag ögnade igenom hyllorna slog det mig att jag måste köpa böcker som handlar om kvinnor. När jag skrev min kärleksroman trodde jag mig veta en del om kvinnor, och det är möjligt att jag vet en del, men jag vet inte allt, och hur skulle jag förresten kunna det? Varje kvinna är ju unik, men i alla fall: Jag bestämde mig för att fördjupad kunskap om kvinnor är nyckeln till ett lyckligt liv som människa i allmänhet och som författare i synnerhet. Eller också borde jag säga som människa i synnerhet, för jag borde verkligen träffa en kvinna. Det vore på tiden. Speciellt nu när jag inte längre behöver gå i halvtrasiga byxor (expediten i Levisbutiken hade för övrigt sjå med att hitta ett par passande jeans till mig eftersom de flesta jeansen såldes halvtrasiga och jag ville ha ett par som var hela från början. Det blev ett par av 506:ans modell om någon modeintresserad undrar).

Sammanfattningsvis, vad är det jag skall tänka på framöver?

1. Kvinnorna härskar på planeten Jorden.

2. Jag är en rymdvarelse från Andromedagalaxen.

3. Lyckan ligger i att behaga kvinnorna.

4. För att kunna behaga kvinnorna måste man lära känna deras behov.

5. För att lära känna kvinnornas behov måste man vara lyhörd.

 

Håkan Tendell

The Last Poem On Earth Remix

juli 14, 2009 kl. 12:22 f m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Jag tog min dikt ”The last poem on Earth” och gjorde om den till en kortfilm. Det är verkligen beroendeframkallande det där. Att göra kortfilmer. Måste sluta. Nu. Det här får bli min andra och sista av det här slaget.

Kolla gärna in filmen och säg vad du tycker om den, antingen här eller på filmsajten där den ligger.

http://www.xtranormal.com/watch?e=20090713175624132

Manus och regi: Håkan Tendell

Engelskspråkig kortfilm om min kommande tid

juli 12, 2009 kl. 11:45 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

”The writer” heter den.

http://www.xtranormal.com/watch?e=20090712172551157

Tipstack till Carol på vars blogg jag kom till vetskap om filmens värld.

Håkan Tendell

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.