Håkan Tendell är – Sveriges hårdaste författare

september 26, 2014 kl. 5:18 e m | Publicerat i Skrivande | 1 kommentar

Håkan Tendell - Sveriges hårdaste författare

Baksidestext:

Håkan Tendell är förmodligen den ende svenske författare som har gått på en lång bädd av glödande kol tre gånger i sträck i ett svep.

Han är förmodligen den ende svenske författare som har utstått både tårgas och k-pistbeskjutning med lugnet i behåll.

Låt gå för att han sannolikt är Sveriges hårdaste författare, men vad hjälper väl det? Det är det han skriver som måste bli det hårdaste.

* * * * *

Info:

Hardcore-fansen kommer att känna igen mycket ur bokens två första behind-the-scenes-liknande tredjedelar, men i den sista tredjedelen bjuds något helt nytt för alla: några kapitel ur den kommande romanen (någon gång kommer den att komma).

Handlingen i den där psykologiska thrillern (den kommande romanen) som huvudsakligen utspelar sig i Göteborg, Stockholm och Malmö letar sig i nämnda kapitel ut på landsbygden, närmare bestämt den dalsländska orten Mellerud.

De valda kapitlen består ungefär av 20 % idyll och 80 % ultravåld, (i motsats till resten av den kommande thrillern som består av 90 % ultravåld) på en hårdkokt prosa som Tendells läsare inte är vana att se, men så har han ju också i arbetet med den där romanen bestämt sig för att skriva hårdare än någon annan svensk författare.

OBS! Känsliga läsare varnas.

Rekommenderad åldersgräns: 18 år.

http://cdon.se/b%C3%B6cker/tendell,_h%C3%A5kan/sveriges_h%C3%A5rdaste_f%C3%B6rfattare-28177363

http://www.bokus.com/bok/9789174657364/sveriges-hardaste-forfattare/

http://www.adlibris.com/se/bok/sveriges-hardaste-forfattare-9789174657364

https://shop.books-on-demand.com/litteraturhistoria-sprak/sveriges-hardaste-forfattare/

 

Annonser

Författarliv

augusti 15, 2014 kl. 12:08 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Göteborg 14 augusti 2014

Teatergatan. Göteborg.

Uppdiktade varelsers uppdiktade handlingar i en uppdiktad värld.

Vad är det jag försöker skildra annat än detta?

Trots att varelserna föreställer människor.

Trots att världen föreställer staden Göteborg. Med omnejd.

Kommer mina karaktärer någonsin att få evigt liv eller ens liv?

En roman behöver tryckas, spridas och läsas.

Det ligger i dess natur.

Författaren vill att läsarna ska väcka karaktärerna till liv.

Varför?

En författare har förmodligen två slags drivkrafter.

Den ena har att göra med varför han eller hon överhuvudtaget lägger ned så mycket tid på något så statistiskt sett utsiktslöst som skönlitterärt skrivande.

Den andra har att göra med varför han eller hon vill att just det verk han eller hon nyss har putsat på ska hamna i händerna på tusentals människor.

Möjligtvis är det inte så för alla författare. En del kanske nöjer sig med drivkraft nummer ett. Lystrar till kraftens rop och skriver mekaniskt efter en formel som har visat sig vara lönsam.

Sådan kanske jag också blir om jag någonsin lyckas. Jag kan omöjligt veta hur jag kommer att reagera. Kommer jag att vilja smida medans järnet är varmt och producera en tvåa och en trea i en trilogi eller mer i en dekalogi eller kommer jag att ge mig på en annan story i en kanske helt annorlunda genre? Man kan aldrig veta. Först efter den första framgången avslöjas författarens inre för honom eller henne själv.

Avenyn 11 augusti 2014 a

Detta tidevarv

juli 6, 2014 kl. 1:34 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Göteborg 6 juli 2014

Det är nu det ska ske. Inte för trettio år sedan. Inte om trettio år.

Det är nu jag ska slå igenom som författare.

Nu är tiden den rätta.

Andra har kommit tidigare. Andra ska komma sedan.

Men nu. Nu är tiden inne för mig.

Det jag skriver ska vara så jäkla bra.

Jag vill ha läsare. Jag vill beröra dem.

Nu.

Medan 2010-talet ännu pågår.

Min roman är en samtidsroman.

Den ska skildra och prägla vår tid.

 

Nya tag

juli 2, 2014 kl. 11:32 e m | Publicerat i Reflektioner, Skrivande | 2 kommentarer

Göteborg 2 juli 2014

Refuserad.

Ja, så kan det gå.

Man inbillar sig gärna att en författares liv ska följa schemat: refusering-refusering-refusering-refusering-refusering-genombrott-succé.

Men det är nog för att man i stort sett bara känner till de författaröden som blivit lyckosamma.

Sällan läser man om de diktare som blev refuserade, refuserade, refuserade och sedan dog.

Hur såg det ut för hundra år sedan? Fanns det tiotusentals svenskar som försökte och försökte, eller var det typ hundra som försökte varje år och tio som blev godkända som debutanter?

Vad spelar det för roll? Refusering är refusering, oavsett om man delar den olyckan med nittio själsfränder eller trettiotusen (det antal människor som läser ett genomsnittligt nummer av tidningen Skriva) (frågan är i och för sig om alla som läser Skriva ibland skickar manus till förlag eller om många aldrig kommer så långt, eller det omvända, att det finns många manusinskickare som inte läser Skriva).

Läser en bok just nu som heter The future of the mind. Skriven av Michio Kaku. Tänkte att om jag lär mig mer om hjärnan kommer jag att bli bättre på att nå in i andras. Jag tror dessvärre inte att boken har hjälpt mig så mycket i det avseendet. Däremot har jag lärt mig mycket om all slags spjutspetsforskning på området. Telepati och telekinesi med hjälp av datorer samt korrigering och uppgradering av hjärnfunktioner. Hur beslutsfattande sker, och en genetisk förklaring till varför många människor blir religiösa, samt lite grann om hjärntvätt och direktstyrning av andras hjärnor. En del handlar om sånt som forskningen och teknologin har lyckats uppnå, och annat handlar om sånt som kan bli verklighet inom några år eller de närmaste årtiondena. Michio, som är gammal fysiker, har som research intervjuat en massa folk. I början ägnas drygt sex sidor bara åt att spalta upp dem alla. Endast elva av dem är nobelpristagare. Resten är vanligt bös, typ folk från NASA, MIT, Harvard, Stanford, Princeton och så vidare.

Nåväl, vill man inte veta hur framtiden kan komma att te sig ska man inte läsa boken. The future of the mind. Av Michio Kaku. Till och med för en sådan framtidsfantast som jag känns världen lite mer skrämmande nu. Bland annat vet jag att man redan i dag kan filma delar av hjärnans tankeverksamhet, om än med dålig grafik. Tekniken går ut på att man visar en massa bilder för en försöksperson samtidigt som en dator mäter var i hjärnan neuroner aktiveras för respektive bild. Personen får därefter fritt tänka på en massa saker; bilar, ansikten et cetera, och datorn visar då upp dessa inre visualiseringar på en skärm. Grafiken är som sagt dålig, men målet är att man i framtiden ska kunna spela in sina egna drömmar på video så att man kan se dem i efterhand och kanske lägga upp dem på YouTube i stället för att bara berätta om vad man drömt om. Detta låter ju trevligt, men mindre trevligt är till exempel att någon mot sin vilja får sin tankeverksamhet scannad. Särskilt i diktaturer skulle det kunna leda till både det ena och det andra. Eller som Thåström sjöng på Ebba Grön-tiden, Mina tankar är det sista som ni tar!

Mänskligheten kan delas upp i två delar: de som har läst The future of the mind, och de som inte har läst den.

Likadant är det med mitt manus. Jag har läst det. En lektör har läst det. Sju miljarder människor har inte läst det. Jag tror nämligen att refuseringarna beror på att mitt manus har haft en rörig början. Växlande perspektiv kapitel för kapitel, korta kapitel. Sannolikt har det lett till att mitt manus inte överlevde fem-första-sidorna-läsningen. De kvaliteter mitt manus har i övrigt har kanske helt enkelt inte upptäckts (ett annat alternativ kan i och för sig vara att förlagen visst har läst hela mitt manus, men att de ändå inte upptäckte några kvaliteter).

Nåja. Den här romanen ska ges ut. Någon gång i en nära framtid.

Jag har justerat början av manuset och jag har dessutom lagt till en nyskriven scen på slutet. En riktig pulshöjare. Nu kommer jag att lyckas!

 

 

En vecka på ön

juni 25, 2014 kl. 3:19 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

London 2014 a

Skönt att lämna vardagen för ett tag, isolera sig i ett hus på en ö, och bara ägna sig åt att arbeta på sin roman.

Mycket skrivande blev det, men visst var jag även utanför dörren varje dag, promenerade ett par timmar i byn och hämtade inspiration från kvarteren och människorna. Gjorde även ett par hembesök hos några av ortens berömdheter.

London 2014 b

London 2014 c

London 2014 d

Håkan Tendell London 2014

London 2014 e

London 2014 f

London 2014 g

Nedan: Hemma hos Winston Churchill

Churchill War Rooms a

Churchill War Rooms b

Churchill War Rooms c

Churchill War Rooms d

Churchill War Rooms e

Churchill War Rooms f

Churchill War Rooms g

Churchill War Rooms h

Churchill War Rooms i

Churchill War Rooms j

Nedan: Hemma hos Charles Dickens

Doughty Street a

Doughty Street b

Doughty Street c

Doughty Street d

Doughty Street e

En ny roman

maj 6, 2014 kl. 11:50 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Göteborg 6 maj 2014

Befinner mig mitt emellan två världar.

Den fullbordade hårdkokta romanen jag nyligen skickade till förlag.

Min nästa roman: den oskrivna, odefinierade romanen. Som ett brev utan bläck.

Fullständigt vakuum. Oändliga möjligheter.

Ögonblicket före alltet.

Stunden då det ännu går att påverka historiens gång.

När man väl har bestämt sig kommer man att ägna de närmsta åren åt det man valde.

Och valet kommer även att påverka möjligheterna till framgång eller motgång.

Den här gången ska jag gå grundligt till väga.

Först val av genre.

Följt av visionerande kring tänkbara handlingar.

Därefter en kort och tydlig presentation av huvudkaraktärens dilemma.

Och så ett synopsis på några sidor.

Sedan.

I begynnelsen var Ordet.

Men var i allt detta strukturerade skapande kommer jag att finna passionen?

Målbild och inspiration

april 25, 2014 kl. 11:33 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

kult

Under arbetet med min roman En fråga om lust (som nu gått iväg till några förlag) hade jag en mängd olika målbilder, men detta var kanske en av de starkaste. Väldigt tydlig också i motsats till vad som i övrigt oftast spontant spelades upp för mitt inre när jag förmodligen var i behov av att peppa mig själv.

Att skriva en roman som skulle kunna platsa i ett verk som ovan.

Inte nödvändigtvis något som skulle beröra miljoner läsare, men som verkligen skulle ha potential att kunna skänka några läsare en gedigen upplevelse.

Tack vare litteraturtipsen i 500 essential cult books läste jag bland annat följande böcker, vilka var de som i hög grad bidrog till att befria mitt språk och lyfta mitt romanförfattande till en nivå jag aldrig tidigare varit i närheten av.

52 Pickup – Elmore Leonard

The Day of the Locust – Nathanael West

The Hunter – Richard Stark

The Killer Inside Me – Jim Thompson

The Long Goodbye – Raymond Chandler

The New York Trilogy – Paul Auster

Hur det kommer att gå för En fråga om lust är höljt i dunkel, men jag är glad att jag efter många års tafatt tragglande lyckades skriva en bok som den.

Det var en roman jag bar på. En roman som ville bli skriven.

 

 

Det är kanske nära nu

mars 27, 2014 kl. 1:29 f m | Publicerat i Skrivande | 4 kommentarer

Audrey Hepburn - Breakfast at Tiffany´s

Väntar på svar från ett förlag.

Har under denna väntan även skickat romanmanuset till en lektör.

Längtan efter feedback har varit stark.

Lektören svarade överraskande snabbt.

Fyra sidor.

Här några citat ur lektörsutlåtandet:

Genomgående finns ett tonfall och ett tilltal som hörs, håller i sig och tränger fram genom hela manuset, från första raden till den sista. Du är mycket sparsmakad i ditt uttryckssätt, och ditt sätt att beskriva rör sig hela tiden på ytan av skeendet. Tankarna går osökt till Hemingway och hans så kallade isbergsteknik. Du låter tydliga och konkreta detaljer belysa förloppet. Och det lyckas du med. Du beskriver skeendet, det yttre, det fysiska, och genom detta kommer läsaren i kontakt med berättelsens aktörer. Det blir mycket dramatiskt, nästan som scenanvisningar till ett skådespel. Och din berättelse, dess innehåll och budskap, är ju oerhört dramatiskt. Det är en rå och våldsam historia.

 

Du har en skarp blick för detaljer, en stark förmåga till iscensättande av handlingar. Som läsare känner man sig mycket delaktig och närvarande på en verklig plats, och i ett verkligt sammanhang.

 

Du har en säkerhet i språket som är mycket verkningsfull i de här våldsamma situationerna. I de mest förfärliga situationer besitter du också en förmåga till drastisk humor.

 

I inledningen på mitt utlåtande nämnde jag Hemingway. Det är din berättarstil som får mig att göra den associationen. Den lite kyliga tekniken, där varje mening är som en replik på scen som vibrerar av undertexter och det outtalade. Jag tycker egentligen inte att det här är en kriminalroman. Den har potential att bli något helt annat. En psykologisk thriller kanske.

 

Ditt språk och din stil har en hög potential att bli något annat än ren underhållning. För jag har en känsla av att du har något viktigt att förmedla. Något som kan skapa insikt hos en läsare.

 

Intervju med författaren Håkan Tendell

december 29, 2013 kl. 7:16 e m | Publicerat i Skrivande | 1 kommentar

Gothenburg December 2013

– Ja, då var det dags igen. Ett år har förflutit. Ett nytt år ska komma. Hur skulle du vilja sammanfatta året som gick?

– Det var ok. Jag har utvecklats som författare.

– Kul att höra. Och hur många romaner har du fått publicerade?

– Nä, jag arbetar fortfarande på den där kriminalromanen som jag har hållit på med ett tag.

– Men du sa ju nyss att året som gick var ok?

– Ja. Jo.

– Men det är väl inte ok, att inte ha fått någon roman publicerad?

– Nä, det är det väl kanske inte.

– Men för fan, mannen. Vad är det med dig egentligen? Du har ju pratat så länge om att du ska slå igenom, hur viktigt det är för dig och bla, bla, bla. Är det bara tomma ord, eller?

– Det är inte tomma ord. Jag kämpar. Men vet du hur himla svårt det är att lyckas som romanförfattare? Vet du det?

– Det skiter väl jag i. Det enda jag vet är att varje år kommer det ut nya debutromaner på marknaden, skrivna av människor som liksom du kommer hem utmattade från hårda arbetsdagar. Men på något sätt lyckas de ändå på sin fritid prestera något som duger, i motsats till dig.

– Jag har redan debuterat. Jag har gett ut en roman på egen hand.

– Men det räknas ju inte. Dessutom: Hur många var det som kom fram och köpte ett exemplar av dig när du stod där i montern på bokmässan förra året?

– Noll.

– Precis. Det var noll. Det är ju patetiskt. Och hur var det, du hade satt upp planscher på stan, va? Och tryckt upp visitkort med bokomslaget som motiv. Var det inte så?

– Jo.

– Vilken fullkomligt misslyckad satsning!

– Du, det var faktiskt en bra roman. Fast visst, den skulle väl må bra av att skrivas om nu när jag vet allt om skrivandets hantverk.

– Tänker du skriva om den? Igen?

– Nej, nej. Det var bara ett resonemang. Jag har fullt fokus på kriminalromanen.

– Fullt fokus? För i helvete, du vet inte vad fullt fokus är för något.

– Ok, jag flummar runt en del, det erkänner jag, men jag tycker nog att i jämförelse med övriga befolkningen har jag ett väldigt fokus på mitt skönlitterära skrivande.

– Ja, men det är inte den övriga befolkningen du ska jämföra dig med. De har fullt upp med sitt och har inga ambitioner att skriva romaner. Däremot vill de då och då läsa romaner, så vad du ska tänka på är vad som krävs för att lyckas som författare i det här landet: vad du måste göra för att just ditt manus ska vara det där en-på-tusen-manuset som publiceras och inte ett av de där niohundranittionio-av-tusen som refuseras.

– Ja, ja, ja, men jag säger ju att jag utvecklas. Tids nog kommer jag att bli en slipad diamant.

– Tids nog? Vad vet du om tiden? Du kan dö nästa år, nästa vecka, när som helst. Du måste börja göra allting rätt från och med nu.

– Jaha? Som vadå?

– För det första ska du sluta läsa alla slags romaner som inte tillhör den genre du för närvarande själv skriver i. De kan du läsa någon annan gång, typ när du har slagit igenom. För det andra ska du sluta läsa romaner på engelska. Om du vill bli bättre på att skriva svenska texter ska du läsa svenska texter. För det tredje ska du på nytt läsa de kriminalromaner du har tyckt var bra. Om du läste dem på engelska, köp i stället svenska översättningar och läs dem, och så ska du analysera varför det som känns bra känns bra. För det fjärde ska du sluta fundera på hur många ord din roman bör innehålla. Antal ord är bara bullshit. Skriv det du vill ha med i din berättelse. Det får inte finnas någon utfyllnad bara för att en viss volym ska uppnås. Skriv romaner som du skriver dikter. När du diktar struntar du fullkomligt i om din dikt blir tre rader lång eller trettio rader lång. Du bara skriver det du vill ha fram, eller hur? Precis så ska du göra med din roman. Fuck hundratusen ord! Fuck åttiotusen! Fuck sextiotusen! Säg det du vill säga och inget mer.

Göteborg December 2013

Gott slut

december 26, 2013 kl. 9:31 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Göta Älv 26 december 2013

Göta Älv. Göteborg. Afton i Götaland.

Om innehållet i de sista kapitlen i ens roman bygger på ett lågsannolikt sammanträffande för att la grande finale ska kunna uppstå spelar det ingen roll hur välskrivna dessa kapitel är eller hur mycket tid man lagt ned på att skapa dem.

De måste bort. Väck.

Skräp hör hemma i soporna.

Kapitlen har upphört att existera.

Enbart genom det draget har jag skalat bort en anledning till refus.

För det är ju så det är: den här romanen jag håller på med får inte refuseras.

Det kuvert jag nästa år ska klistra frimärken på ska innehålla en milstolpe i den svenska litteraturhistorien, inte en text som väcker avsmak hos mottagaren.

Jag har släpat mitt namn i smutsen, slösat bort min talang, stundtals framstått som en ickegud. Men en dag ska allt det där vara glömt, och jag ska kyssa kvinnors inre med mina ord och vara dem till behag.

Många har jag att tacka när jag väl når framgången.

Senast i raden en kvinna på en kvällstidning som inspirerade mig till att byta identitet på ett par av karaktärerna. Så enkelt, men ändå så effektfullt! Det fick hela manuset att lyfta. I reda tal talar vi kanske om ett lyft från 30 000 sålda ex till 100 000 sålda ex år 2015. Före pocketutgåvan.

Ja, jag talar här om försäljning av en roman som inte är färdigskriven, men det är ju inte märkligare än bonden som sätter potäter i myllan och räknar med att få en viss avkastning längre fram.

Viktigare än försäljningen är dock att det blir en roman som gör avtryck i litteraturvärlden. Det är ingen dussinvara jag skapar. Min roman ska vara en klassiker från dag 1.

 

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.