Håkan Tendell författare

Intervju med författaren Håkan Tendell

– Ja, då var det dags igen. Ett år har förflutit. Ett nytt år ska komma. Hur skulle du vilja sammanfatta året som gick?

– Det var ok. Jag har utvecklats som författare.

– Kul att höra. Och hur många romaner har du fått publicerade?

– Nä, jag arbetar fortfarande på den där kriminalromanen som jag har hållit på med ett tag.

– Men du sa ju nyss att året som gick var ok?

– Ja. Jo.

– Men det är väl inte ok, att inte ha fått någon roman publicerad?

– Nä, det är det väl kanske inte.

– Men för fan, mannen. Vad är det med dig egentligen? Du har ju pratat så länge om att du ska slå igenom, hur viktigt det är för dig och bla, bla, bla. Är det bara tomma ord, eller?

– Det är inte tomma ord. Jag kämpar. Men vet du hur himla svårt det är att lyckas som romanförfattare? Vet du det?

– Det skiter väl jag i. Det enda jag vet är att varje år kommer det ut nya debutromaner på marknaden, skrivna av människor som liksom du kommer hem utmattade från hårda arbetsdagar. Men på något sätt lyckas de ändå på sin fritid prestera något som duger, i motsats till dig.

– Jag har redan debuterat. Jag har gett ut en roman på egen hand.

– Men det räknas ju inte. Dessutom: Hur många var det som kom fram och köpte ett exemplar av dig när du stod där i montern på bokmässan förra året?

– Noll.

– Precis. Det var noll. Det är ju patetiskt. Och hur var det, du hade satt upp planscher på stan, va? Och tryckt upp visitkort med bokomslaget som motiv. Var det inte så?

– Jo.

– Vilken fullkomligt misslyckad satsning!

– Du, det var faktiskt en bra roman. Fast visst, den skulle väl må bra av att skrivas om nu när jag vet allt om skrivandets hantverk.

– Tänker du skriva om den? Igen?

– Nej, nej. Det var bara ett resonemang. Jag har fullt fokus på kriminalromanen.

– Fullt fokus? För i helvete, du vet inte vad fullt fokus är för något.

– Ok, jag flummar runt en del, det erkänner jag, men jag tycker nog att i jämförelse med övriga befolkningen har jag ett väldigt fokus på mitt skönlitterära skrivande.

– Ja, men det är inte den övriga befolkningen du ska jämföra dig med. De har fullt upp med sitt och har inga ambitioner att skriva romaner. Däremot vill de då och då läsa romaner, så vad du ska tänka på är vad som krävs för att lyckas som författare i det här landet: vad du måste göra för att just ditt manus ska vara det där en-på-tusen-manuset som publiceras och inte ett av de där niohundranittionio-av-tusen som refuseras.

– Ja, ja, ja, men jag säger ju att jag utvecklas. Tids nog kommer jag att bli en slipad diamant.

– Tids nog? Vad vet du om tiden? Du kan dö nästa år, nästa vecka, när som helst. Du måste börja göra allting rätt från och med nu.

– Jaha? Som vadå?

– För det första ska du sluta läsa alla slags romaner som inte tillhör den genre du för närvarande själv skriver i. De kan du läsa någon annan gång, typ när du har slagit igenom. För det andra ska du sluta läsa romaner på engelska. Om du vill bli bättre på att skriva svenska texter ska du läsa svenska texter. För det tredje ska du på nytt läsa de kriminalromaner du har tyckt var bra. Om du läste dem på engelska, köp i stället svenska översättningar och läs dem, och så ska du analysera varför det som känns bra känns bra. För det fjärde ska du sluta fundera på hur många ord din roman bör innehålla. Antal ord är bara bullshit. Skriv det du vill ha med i din berättelse. Det får inte finnas någon utfyllnad bara för att en viss volym ska uppnås. Skriv romaner som du skriver dikter. När du diktar struntar du fullkomligt i om din dikt blir tre rader lång eller trettio rader lång. Du bara skriver det du vill ha fram, eller hur? Precis så ska du göra med din roman. Fuck hundratusen ord! Fuck åttiotusen! Fuck sextiotusen! Säg det du vill säga och inget mer.

Gott slut

Göta Älv. Göteborg. Afton i Götaland.

Om innehållet i de sista kapitlen i ens roman bygger på ett lågsannolikt sammanträffande för att la grande finale ska kunna uppstå spelar det ingen roll hur välskrivna dessa kapitel är eller hur mycket tid man lagt ned på att skapa dem.

De måste bort. Väck.

Skräp hör hemma i soporna.

Kapitlen har upphört att existera.

Enbart genom det draget har jag skalat bort en anledning till refus.

För det är ju så det är: den här romanen jag håller på med får inte refuseras.

Det kuvert jag nästa år ska klistra frimärken på ska innehålla en milstolpe i den svenska litteraturhistorien, inte en text som väcker avsmak hos mottagaren.

Jag har släpat mitt namn i smutsen, slösat bort min talang, stundtals framstått som en ickegud. Men en dag ska allt det där vara glömt, och jag ska kyssa kvinnors inre med mina ord och vara dem till behag.

Många har jag att tacka när jag väl når framgången.

Senast i raden en kvinna på en kvällstidning som inspirerade mig till att byta identitet på ett par av karaktärerna. Så enkelt, men ändå så effektfullt! Det fick hela manuset att lyfta. I reda tal talar vi kanske om ett lyft från 30 000 sålda ex till 100 000 sålda ex år 2015. Före pocketutgåvan.

Ja, jag talar här om försäljning av en roman som inte är färdigskriven, men det är ju inte märkligare än bonden som sätter potäter i myllan och räknar med att få en viss avkastning längre fram.

Viktigare än försäljningen är dock att det blir en roman som gör avtryck i litteraturvärlden. Det är ingen dussinvara jag skapar. Min roman ska vara en klassiker från dag 1.