The psychedelic explosion 1966

juli 17, 2014 kl. 10:11 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Dear Sirs & Madams,

My latest research shows that something extraordinary happened in 1966 that cannot be explained by the laws of physics known to man. By studying album covers, I have found that during that particular year, a great force must have interfered with humanity. In 1965, album covers mostly displayed nice photographs of fine young gentlemen, many of them dressed in their best sunday suits. In 1966 that reality evolved into something else. What on Earth did initiate such a dramatic change?

Yours faithfully

Håkan Tendell

1965. The last year of the pre-psychedelic period:

1965 Yardbirds 1965 Stones

1965 Kinks 1965 Who

1966. The psychedelic explosion:

1966 Beatles 1966 Byrds

1966 Who 1966 Kinks

1967. The intensified effect:

1967 Stones x 1967 Yardbirds

1967 Beatles 1967 Stones

1967 Cream 1967 Hendrix

1968 – 1969. The prolonged impact:

1968 Cream 1968 Grateful Dead

1968 Pink Floyd 1968 Jefferson Airplane

1969 Beatles 1969 Stones

1969 Grateful Dead x

Annonser

Shabby chic

juli 12, 2014 kl. 12:02 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skånegatan 11 July 2014 b

Länge trodde jag att de där rostiga järnplåtarna utgjorde någon slags grundstomme för fasaden.

Men de är fasaden.

Kanske är de inte rostiga heller. Eller ens gjorda av järn.

Roströdbrun hårdplast. Vad vet jag?

I vart fall börjar jag gilla det.

En känsla av slitet och ruffigt.

Precis som min roman.

Shabby chic är förresten nog inte den rätta termen. Möjligtvis bara shabby.

Och definitivt inte chic-lit eller chick-lit.

Lad-lit, kriminalroman eller psykologisk thriller?

Psykologisk thriller ligger närmast till hands.

Men när såg man senast en sådan skylt i bokhandeln?

Min roman får sorteras under Spänning.

Om den blir godkänd.

Ständigt detta godkänd …

Ja, det är väl så det måste vara.

Agnarna ska skiljas från vetet.

Skånegatan 11 July 2014 c

Detta tidevarv

juli 6, 2014 kl. 1:34 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Göteborg 6 juli 2014

Det är nu det ska ske. Inte för trettio år sedan. Inte om trettio år.

Det är nu jag ska slå igenom som författare.

Nu är tiden den rätta.

Andra har kommit tidigare. Andra ska komma sedan.

Men nu. Nu är tiden inne för mig.

Det jag skriver ska vara så jäkla bra.

Jag vill ha läsare. Jag vill beröra dem.

Nu.

Medan 2010-talet ännu pågår.

Min roman är en samtidsroman.

Den ska skildra och prägla vår tid.

 

Nya tag

juli 2, 2014 kl. 11:32 e m | Publicerat i Reflektioner, Skrivande | 2 kommentarer

Göteborg 2 juli 2014

Refuserad.

Ja, så kan det gå.

Man inbillar sig gärna att en författares liv ska följa schemat: refusering-refusering-refusering-refusering-refusering-genombrott-succé.

Men det är nog för att man i stort sett bara känner till de författaröden som blivit lyckosamma.

Sällan läser man om de diktare som blev refuserade, refuserade, refuserade och sedan dog.

Hur såg det ut för hundra år sedan? Fanns det tiotusentals svenskar som försökte och försökte, eller var det typ hundra som försökte varje år och tio som blev godkända som debutanter?

Vad spelar det för roll? Refusering är refusering, oavsett om man delar den olyckan med nittio själsfränder eller trettiotusen (det antal människor som läser ett genomsnittligt nummer av tidningen Skriva) (frågan är i och för sig om alla som läser Skriva ibland skickar manus till förlag eller om många aldrig kommer så långt, eller det omvända, att det finns många manusinskickare som inte läser Skriva).

Läser en bok just nu som heter The future of the mind. Skriven av Michio Kaku. Tänkte att om jag lär mig mer om hjärnan kommer jag att bli bättre på att nå in i andras. Jag tror dessvärre inte att boken har hjälpt mig så mycket i det avseendet. Däremot har jag lärt mig mycket om all slags spjutspetsforskning på området. Telepati och telekinesi med hjälp av datorer samt korrigering och uppgradering av hjärnfunktioner. Hur beslutsfattande sker, och en genetisk förklaring till varför många människor blir religiösa, samt lite grann om hjärntvätt och direktstyrning av andras hjärnor. En del handlar om sånt som forskningen och teknologin har lyckats uppnå, och annat handlar om sånt som kan bli verklighet inom några år eller de närmaste årtiondena. Michio, som är gammal fysiker, har som research intervjuat en massa folk. I början ägnas drygt sex sidor bara åt att spalta upp dem alla. Endast elva av dem är nobelpristagare. Resten är vanligt bös, typ folk från NASA, MIT, Harvard, Stanford, Princeton och så vidare.

Nåväl, vill man inte veta hur framtiden kan komma att te sig ska man inte läsa boken. The future of the mind. Av Michio Kaku. Till och med för en sådan framtidsfantast som jag känns världen lite mer skrämmande nu. Bland annat vet jag att man redan i dag kan filma delar av hjärnans tankeverksamhet, om än med dålig grafik. Tekniken går ut på att man visar en massa bilder för en försöksperson samtidigt som en dator mäter var i hjärnan neuroner aktiveras för respektive bild. Personen får därefter fritt tänka på en massa saker; bilar, ansikten et cetera, och datorn visar då upp dessa inre visualiseringar på en skärm. Grafiken är som sagt dålig, men målet är att man i framtiden ska kunna spela in sina egna drömmar på video så att man kan se dem i efterhand och kanske lägga upp dem på YouTube i stället för att bara berätta om vad man drömt om. Detta låter ju trevligt, men mindre trevligt är till exempel att någon mot sin vilja får sin tankeverksamhet scannad. Särskilt i diktaturer skulle det kunna leda till både det ena och det andra. Eller som Thåström sjöng på Ebba Grön-tiden, Mina tankar är det sista som ni tar!

Mänskligheten kan delas upp i två delar: de som har läst The future of the mind, och de som inte har läst den.

Likadant är det med mitt manus. Jag har läst det. En lektör har läst det. Sju miljarder människor har inte läst det. Jag tror nämligen att refuseringarna beror på att mitt manus har haft en rörig början. Växlande perspektiv kapitel för kapitel, korta kapitel. Sannolikt har det lett till att mitt manus inte överlevde fem-första-sidorna-läsningen. De kvaliteter mitt manus har i övrigt har kanske helt enkelt inte upptäckts (ett annat alternativ kan i och för sig vara att förlagen visst har läst hela mitt manus, men att de ändå inte upptäckte några kvaliteter).

Nåja. Den här romanen ska ges ut. Någon gång i en nära framtid.

Jag har justerat början av manuset och jag har dessutom lagt till en nyskriven scen på slutet. En riktig pulshöjare. Nu kommer jag att lyckas!

 

 

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.