Ullevi Stadium, Gothenburg, to host Manchester United vs Barcelona 8th August 2012

juni 29, 2012 kl. 5:55 f m | Publicerat i Okategoriserade | 58 kommentarer

Brand new picture of Ullevi Stadium, Gothenburg, tonight.

It has been confirmed that this summer’s biggest friendly match, Manchester United vs Barcelona, is to be played at Ullevi 8th August. The last time the teams played at this stadium were back in 1994, when they both separately faced defeat against IFK Göteborg. That was of course not so friendly, but they couldn’t have expected anything else: it was the f***ing Champions League (and IFK won that group A before Barcelona, Manchester United and Galatasaray). However, United and Barca live on in the top international football and IFK haven’t played in CL since last century … Well, one day, maybe again … Ok. Even if he lost as a manager in ’94, Sir Alex will certainly get some good vibrations when entering this stadium. Before his epic long rule of Man Utd, Alex Ferguson coached Aberdeen and won the Cup Winners’ Cup in 1983 against Real Madrid at Ullevi, so let’s see if the hair dryer will have another reason to be joyful this time. The match, close to the start of the season, will also be a huge test for Tito Vilanova, the successor to Pep Guardiola as Barca manager.

Ullevi stadium, built in 1958, initially had wooden benches for 22 000 sitting fans and room for another 32 000 standing. When the stadium, due to the 1995 World Championship in athletics, converted into an all-seater, the capacity was reduced to 43 000 seats. Nowadays it’s down to plus 40 000, but for the match in August there will be a temporary arrangement to let 48 000 come in and enjoy the game.

Alice Cooper is doing a gig in town the same night, at Liseberg. I’m not sure which event to choose. I’ve only seen Alice Cooper on stage once. I would like to do it again.

Notable matches played on the Ullevi pitch during the years:

1958 World Championship quarter-final: Brazil – Wales 1 – 0

1958 World Championship semi-final: Sweden – West Germany 3 – 1

1958 World Championship bronze match: France – West Germany 6 – 3

1980 Cup Winners’ Cup quarter-final: IFK Göteborg – Arsenal 0 – 0

1982 UEFA Cup quarter-final: IFK Göteborg – Valencia 2 – 0

1982 UEFA Cup semi-final: IFK Göteborg – Kaiserslautern 2 – 1

1982 UEFA Cup final: IFK Göteborg – Hamburg 1 – 0

1983 Cup Winners’ Cup final: Aberdeen – Real Madrid 2 – 1

1985 European Cup quarter-final: IFK Göteborg – Panathinaikos 0 – 1

1986 European Cup quarter-final: IFK Göteborg – Aberdeen 0 – 0

1986 European Cup semi-final: IFK Göteborg – Barcelona 3 – 0

1987 UEFA Cup quarter-final: IFK Göteborg – Inter 0 – 0

1987 UEFA Cup semi-final: IFK Göteborg – Swarovski Tirol 4 – 1

1987 UEFA Cup final: IFK Göteborg – Dundee United 1 – 0

1989 European Cup quarter-final: IFK Göteborg – Steaua Bucuresti 1 – 0

1990 Cup Winners’ Cup final: Sampdoria – Anderlecht 2 – 0

1992 European Championship semi-final: Denmark – Holland 7 – 6

1992 European Championship final: Denmark – Germany 2 – 0

1995 Champions League quarter-final: IFK Göteborg – Bayern München 2 – 2

2004 UEFA Cup final: Valencia – Marseille 2 – 0

Ullevi. More than a stadium.

Annonser

Vad är din dröm?

juni 27, 2012 kl. 1:33 f m | Publicerat i Reflektioner, Skrivande | Lämna en kommentar

Storstadens alla möjligheter: dess dekadens: dess frihet: dess inbjudan till både tacksam anonymitet och efterlängtat strålkastarljus.

Människorna som flockas i storstäderna: de bär många på en dröm.

Vägen kan vara lång från servitris eller dansös till namnet på affischen, på ljusskylten, på tidningens framsida.

Mitt första riktiga jobb var som diskare, men inte på restaurang, utan i en charkuterifabrik. Jag började arbeta där i juni 1985. Två månader senare var jag i Los Angeles. Vad hade jag för dröm? Om jag hade någon, var den vag, splittrad, diffus. Kalifornien var en attraktion i sig. Det var på så sätt en dröm bara att vara där. Bortsett från vykort, skrev jag en enda grej i L. A. Det var en raplåt som handlade om breakdance. Bara text, ingen musik, även om jag i och för sig kunde sjunga den för mig själv. Jag hamnade på omslaget till musiktidningen Rolling Stone. Eller rättare sagt: på den fejkade versionen av Rolling Stone, tillverkad på något av stadens nöjesfält: jag besökte dem alla och minns därför inte på vilket. På omslaget såg jag ut som en syntare, vilket inte var konstigt eftersom jag var syntare. Det som är märkligt är varför jag skrev en raplåt, men det är ju möjligt att den lokala kulturen influerade mig, vilket också det är anmärkningsvärt eftersom det bara spelades disco, pop och rock på radion, MTV och de diskotek jag besökte. Särskilt minns jag fyra låtar som vevades om och om igen på radiokanalerna: Weird Science med Oingo Boingo, Shout med Tears For Fears, Take On Me med A-Ha och We Don’t Need Another Hero med Tina Turner.

Ett besök på TV-kanalen NBC och framförallt på Universal Studios filminspelningsområde gjorde stort intryck på mig. Att arbeta med film; skriva manus, regissera, skådespela, var verkligen något för mig, men så efter ett tag flög jag hem och återgick till det där som kallas livet, och det var förvisso ett i stora drag mycket bra liv det också.

På 2020-talet kommer Göteborg att vara en skandinavisk mix av London, Los Angeles och New York. Göteborg är en fantastisk stad och den blir bara bättre med åren. Det är skönt att jag redan är på plats. Kanske kommer det att dröja till det glada tjugotalet innan jag själv slår igenom med det jag har funnit passar mig bäst på kulturens digra smörgåsbord: skrivande. Jag har för övrigt redan hunnit skriva några kapitel på min nya roman.

Det är sommaren 2012 och min dröm har sedan ett antal år tillbaka klarnat. Jag vill … nej, tillåt mig omformulera det där … Jag skall … slå igenom med mitt skrivande. Med ett leende. Kanske även med en segergest. En knuten näve i luften. Eller två. Och champagne. Massor av champagne. Bara spåkvinnans kristallkula kan dock säga mig när.

Utan drömmar hade vi vare sig haft romaner, filmer eller skivor et cetera. Det är människor som drömmer och skapar som alstrar allt det där härliga vi alla kan ta del av i tryck, i högtalarna, på bildskärmen, på bioduken, på scenen.

Vad är din dröm?

 

Lugnet i sommarens gryning

juni 25, 2012 kl. 4:13 f m | Publicerat i Okategoriserade, Reflektioner | Lämna en kommentar

Det är mitt i natten, men gryningen är redan gammal. Sjuhundra miljoner européer slumrar mot kuddar och kartonger. Blott några tiotals miljoner är vakna; för att de måste i tjänsten, för att de inte kan somna eller helt enkelt för att de vill vara vakna. Natten, hur ljus den stundtals än må vara, är min bästa tid.

Kanske hörde jag nyss en fågel. När fåglarna kommer är det över. Då dagas det och jag måste sluta mina ögon.

Dröj kvar ännu en stund, du flyktiga natt, stå emot det obönhörliga, skänk mig ännu dunklets frid.

 

Midsommarafton på Götaplatsen

juni 22, 2012 kl. 11:50 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Medan stora delar av Sverige just nu liknar Sodom och Gomorra, framstår Götaplatsen som en helig tempelplats: en stilla oas, befriad från människans synd, bortsett från att platsen pryds av en naken gudaavbild. Annat var det här igår: Götaplatsen var en skimrande, pulserande magnet i ena änden av den vibrerande pulsådern Avenyn. Solen bjöd strålar på alla konsertåskådare, flanörer och uteserveringsgäster. Idag faller ett mjukt regn över asfalt och sten som tränger in de kvarvarande människorna bakom krogverandornas glasfönster. På själva Götaplatsen är det folktomt sånär som på en fotograf, tillika skribent. Det läcker in vatten genom hans skosulor. Påbörjade manus kan han slänga utan att blinka, men skor … ja, skor, de behåller han tills inte ens stadsmissionen skulle vilja befatta sig med dem.

Något annat som slängdes under natten var biljetten till TV-kanalens officella efterfest. Han ville hellre sova än fylla sin tomma själ med sex och drinkar och rock’n’roll. Eller så misstänkte han att det bara skulle bli drinkar. Hursomhelst kände han bara tomhet, som om han var ett vandrande hologram, en utomjordisk observatör, en som aldrig mer skulle kunna känna sig hel.

De tiotusentals människorna har lämnat Götaplatsen öde. Inte ens ett spår av scenen finns kvar. Det är som om den aldrig stått där: som om själva massmötet aldrig ägt rum. Men här kommer då och då att monteras nya scener. Nya artister skall uppträda, nya demagoger skall tala, nya hjältar skall firas, och mellan massmötena skall nya raggare visa upp sina nypolerade jänkare för nya brudar. Livet går vidare. Löven på majstängerna skall gulna, skalen från färskpotatisen skall multna, porslinstallrikarna skall diskas, engångstallrikarna skall slängas, engångsliggen skall ta farväl av varann, romanser skall spira, blomstra och därefter falna eller bestå. Människornas diffusa drömmar och fagra löften! Hur många diamantprydda kvinnofingrar har inte genom århundradena klamrat sig fast vid och klöst hemliga älskares ryggar bakom ryggar på makar som inte heller de har förmått hålla tungan i rätt mun? Men under historiens lopp har också tusen och åter tusen människor lyckats hålla ihop två och två, utan vare sig snedsteg eller längtan efter annat kött. Det är inte bara i sagornas värld som man och kvinna, man och man eller kvinna och kvinna levde lyckliga i alla sina dar, fast det utesluter ju kanske inte att diverse par i samförstånd gick på swingersklubbar eller idkade partnerbyte med andra kära, men något uttråkade, makar eller sambos, och på så sätt upprätthöll det konstanta lyckotillståndet. Eller så har till exempel kanske många av dagens lyckligt gifta kvinnor en rock-chick i handväskan för ensamma nätter på hotell alternativt hemmavid för det fall det istället är partnern som är bortrest.

Mänskligheten är så fylld av mysterier. När uppstod det första äktenskapet? Varför uppstod det? Ringmärktes redan de allra första makarna för att resten av flockens män och kvinnor skulle hålla koll på vilka som var fria och inte, eller var det först efter att någon partner hade varit särskilt promiskuös som den andra partnern sa att hädanefter skall jag minsann svetsa fast en plåt på dig med mitt namn på så att alla kan se vem som rätteligen äger ditt hjärtas lustar? Men hur gjorde man då på stenåldern när man ännu inte lärt sig smida metaller? Var kanske halsbandet den ursprungliga samhörighetsaccessoaren?

Så lite vi vet om dem som kom före oss! Vi vet ganska mycket från och med fyratusen f. Kr., vi vet litegrann från och med fyrtiotusen f. Kr., men dessförinnan är det i princip blankt. Om ändå fler hade velat måla i grottor! Men det är klart: fler bilder av oxar, spjut och fallosar hade inte lärt oss mycket mer än vad vi vet idag.

Så går årtusendena: bilder läggs till bilder, texter läggs till texter, och de fragment som såväl bevaras som upptäcks, analyseras. Vad stenåldersmänniskorna som bevisligen bodde i Göteborg från och med ca sextusen f. Kr. hade för sig i trakten av Götaplatsen är det dock ingen som vet. Kanske utkämpades här ett viktigt slag, kanske anordnades här sommarsolståndsfester eller så brukade här bara stå en kvinna eller man vid en sandstrand, havet låg ju högre då, och filosofera kring tid och rum och mänskliga aktiviteter.

New rare photos from MTV World Stage Gothenburg 2012 soundcheck

juni 20, 2012 kl. 8:49 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

 

Bildreportage: Stadsutvecklingspotential för Norra Masthugget

juni 19, 2012 kl. 8:16 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Här borde ödemark förvandlas till riktig stad: låta stadsdelen bli mer tredimensionell än tvådimensionell: låta många hus skjuta ordentligt i höjden: högt och lågt i en skön blandning: en fest för ögat. Göteborg är för närvarande inte lika mycket stad som andra städer. På sätt och vis tillhör vi glesbygden. Förtätning av city är av godo. Med komprimerad befolkningstäthet med hjälp av några lägenhetsskrapor och fler arbetsplatser med hjälp av några kontorsskrapor och kanske till och med med en hotellskrapa i denna framtida så turistinbjudande stadsdel med butiker och matställen med mera överallt i gatuplanet, ger vi vår stad större förutsättningar att växa till en världsmetropol, varvid vårt välstånd beträffande den globala konkurrensen vid etableringar av företag och filialer tryggas. Norra Masthugget har potential att bli en rejäl injektion av framåtskridande för hela Göteborgsregionen. I princip behöver man bara göra två saker: 1/ Förlägga alla parkeringsytor och Oscarsleden samt delar av Stena Lines lastbilsuppställningsområde under jord, och 2/ Bygga kvartersblandstad ovanpå. I stort sett inga gamla hus skall behöva rivas, det har rivits tillräckligt i den här stan, utan det handlar alltså om att fylla alla hål i stadsbilden med tegel och stål, glas och färg samt människor. Träd utmed gatorna är också helt ok, men några fler parker behöver vi inte anlägga eftersom Göteborg redan är världens grönaste stad, vilket vi inte har haft något för, för folk som vill se massor av träd reser inte till Götet för den sakens skull, utan de reser till Kongo, Amazonas och Tiveden. Det är alltså fler byggnader vi är i behov av, och de skall inte förläggas så långt bort från city som möjligt för då blir det ännu fler som känner sig manade att pendla med bil, och har inte staden redan enorma problem med igenkorkade motortrafikleder? Pendeltåg och personbilar är det självklara transportvalet för färd från Västra Götaland och Halland in till Göteborg. Så är det med det, men den planering som Göteborg själv kan styra inom stadsgränsen måste inriktas på att den huvudsakliga befolkningstillväxten och arbetsplatstillväxten skall ske i stadskärnan så att folk finner det smidigast att ta sig fram till fots, till cykel, till vespa alternativt med buss, spårvagn och i enstaka fall taxi. Dessutom bör det upprättas linbanetrafik på ett antal platser över älven. Ja, kanske inte bara mellan fastlandet och Hising Island, utan även mellan stadsdelar på respektive sida om vattnet. Det finns alla möjligheter till att göra vår stad mer sammanhållen, spännande och kanske rentav mer välståndsgrundande. Kanske kan den här stan gå från att vara oförmögen att råda bot på den utbredda sociala misären till att bli en trygg, välkomnande och framgångsrik famn.

 

MTV World Stage Gothenburg 2012

juni 18, 2012 kl. 10:13 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Scenbygget inför torsdagens konsert MTV World Stage Gothenburg har nu nått så långt att man har satt ihop skelettet. Saknas gör i princip bara högtalare, sladdar, kulörta lyktor samt Tove Styrke, Loreen, B.o.B och Nelly Furtado. Som jag har förstått det skall konserten sändas vid senare tillfälle världen över i olika länders MTV-kanaler. Uppgifterna om hur många som kommer att beskåda det hela varierar mellan allt ifrån 100 miljoner och en halv miljard, och då pratar vi alltså inte om antalet åskådare på Götaplatsen / Avenyn, utan antalet TV-tittare. Live får det plats ungefär 100.000 pers. Så många var det i alla fall den där nyårsnatten vid millenieskiftet när det bland annat projicerades en klocka på Konstmuseets fasad. Och då fanns det dessutom utrymme för tiotusentals champagneflaskor som sedan förvandlade Avenyn till en autostrada av grönt krossat glas. Nu blir det kanske inte 100.000 på torsdag. De stora folkdragande akterna uppträder ju på Ullevi i sommar istället för på Götaplatsen. Bruce gör två spelningar inför sammanlagt 150.000 fans (dock inklusive hardcorefans som kanske går och ser honom båda dagarna) och Madonna … Ja, Madonna har väl inte lockat till samma strykande åtgång. När hon var på Ullevi för några år sedan drog hon fullt hus båda kvällarna, men nu i sommar gör hon bara en konsert och ändå har bara hälften av biljetterna sålts. Så idag har jag köpt en av hennes biljetter av ren empati. Jag vill inte att hennes saga skall ta slut.

Men tillbaka till MTV-konserten på torsdag: Det jag ser mest fram emot att få uppleva är Nelly Furtado, men det skall också bli lite spännande att se Tove Styrke uppträda. Vad kan hon tänkas leverera när världen ser på?

I övrigt har jag skaffat mig en inträdesbiljett till MTV:s officiella efterfest. Har ingen aning om vad detta kommer att innebära. Kanske hamnar jag sedermera på någon inofficiell efterfest. Och vad det skulle innebära vet jag knappt heller. Det var så längesedan jag var på någon efterfest. Eller är det så att festen redan är över för min del? Är det oro för det som gör att Madonnas eventuella fall skrämmer mig?

På tal om skrämsel såg jag en skräckfilm igår. Jag trodde egentligen inte att den skulle vara något för mig, men eftersom jag inte ville att ännu en dag av livet skulle ha passerat obemärkt, släntrade jag iväg till Bergakungen och fick en plats i mitten på översta raden i salong 3. Konferencieren, de har ju sådana på bio nuförtiden, berättade innan filmvisningen att de haft besök av skräckrockaren Marilyn Manson i denna salong två kvällar tidigare, och då kände jag plötsligt lite större förhoppningar om filmen, för om han, som säkert var välunderrättad om filmens kvalité, hade gått och sett den, kunde den ju inte vara alltför kass, eller så hade han kanske gått på bio av precis samma anledning som jag, för vad är väl en dag under den egna turnén för en artist om inte bara ännu en dag? Nej, vad vet jag, jag har aldrig varit rockstjärna, jag är bara författare, om jag ens räknas som en sådan. Min senaste roman har sålt i färre ex än vad det finns rutor på ett schackbräde. Men i alla fall, jag satt där i mitten längst bak och såg vad Marilyn Manson tidigare skådat från kanske just denna plats: Amerikanska ungdomar och europeiska tågluffare / flygluffare på en spontan äventyrstripp till Pripjat, den öde staden vid kärnkraftverket Tjernobyl. Filmen var gastkramande trots att jag vid ett par tillfällen kom tillbaka till verkligheten och försökte analysera manuset både vad gällde dramaturgin och dialogen. Jag var så att säga mestadels på helspänn, filmen var så himla skickligt gjord, och om jag i mitt skrivande bara kunde åstadkomma 25 procent av denna nerv skulle jag bli nöjd. Nu är ju film på bio förvisso ett i jämförelse orättvist överlägset medium när det gäller att kontrollera människors tankar. Det är litteratur plus enorma sensationer för ögon och öron, och det bara maler på i avsedd takt i ett i övrigt nedsläckt rum. Vad skall hjärnan tro? Är jag i Göteborg eller Tjernobyl. Tjernobyl eller Göteborg? Är jag med det där gänget på bioduken eller är jag tillsammans med biobesökarna? Vilka är biobesökarna? Man märker dem bara för ett ögonblick när alla skriker av skräck. För det var väl bara alla de andra som skrek? Jag vet inte. När skrev någon senast en roman så att läsarna skrek av skräck? Inte heller det vet jag, men jag kommer kanske att bli den förste som klarar av att skriva sådana rader. Jag har fått folk att skratta. Jag har fått folk att gråta. Jag har fått folk att somna. Snart skall jag även få dem att skrika.

Det kanske är så att skräck är den genre jag borde satsa på.

Men mitt språk, som är så torrt och torftigt, som innehåller så mycket kanslisvenska, kan det duga? Mycket kan man ändra på, men tonen i språket är nog det svåraste. Den är mina texters signum. De som har läst mycket av det jag har skrivit och som skulle utsättas för ett test där fem nya texter av olika författare presenterades för dem, skulle säkert kunna säga att det där kan nog vara Tendell, och det där är sannolikt inte Tendell, och det där är definitivt inte Tendell! Varför inte då? Därför att det är för bra!

Ja, för alla som slaviskt följer mitt skrivande skall jag av humana skäl strax sätta punkt för idag och istället bjuda på några vyer av det där scenbygget jag pratade om tidigare.

 

Postcards from Gothenburg City

juni 16, 2012 kl. 6:05 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Postcards from Gothenburg City sent to you by Håkan Tendell

 

Metropolis

juni 13, 2012 kl. 2:26 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

http://goteborg.com

http://gbg.yimby.se

http://www.alvstranden.com/forumroot/aelvrummet

http://www.goteborg.se/wps/portal/planochbyggprojekt

http://www.vikinggreen.se

http://goteborg.trafiken.nu/sv/gbg

http://www.vasttrafik.se

http://www.swedavia.se/landvetter

http://www.goteborgcityairport.se

http://goteborgshamn.se

http://www.gotevent.se

http://www.pusterviksbiljetter.com

http://www.svenskamassan.se

http://www.businessregion.se

http://www.gp.se

http://www.expressen.se/gt

http://www.metro.se/goteborg

http://sverigesradio.se/goteborg

http://svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_goteborg

Bildreportage: Frihamnen i Göteborg inför jubileumsutställningen 2021

juni 6, 2012 kl. 11:54 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

400-årsfirandet av Göteborg som stad skall bland annat manifesteras i en jubileumsutställning / världsutställning i Frihamnen. Visionerna för den enorma ytan spänner över allt från en översvämningsbar träskpark till en spännande stadsdel tätt packad med futuristiska skyskrapor. Den som lever får se. Kanske blir det både och. Utrymme finns för förverkligande av en mängd projekt. Säkert är i alla fall att det kommer att byggas en linbana från fastlandet till Ramberget så att man kan skåda utställningsområdet från ovan. Till dess får ni hålla till godo med mina bilder och föreställa er hur här möjligtvis kan se ut den där sommaren 2021 när Göteborg tillfälligt kommer att utgöra världens centrum.

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.