Då allt föll på plats

november 18, 2013 kl. 11:57 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Håkan Tendell Ålands hav 17 november 2013

Håkan Tendell. Ålands hav. November 2013.

Jag ska berätta om vilken resa jag gjort.

Dock inte den långa versionen.

Bara vad som hände i helgen. Eller rättare sagt i går och i dag.

På söndagen äntrade jag Cinderella, ett kryssningsfartyg som låg förtöjt i en hamn på ostkusten.

Tillsammans med ca hundra andra skrivarsjälar ville jag lära sig mer om författaryrket.

Till vår hjälp hade arrangören, tidningen Skriva, anlitat ett antal föreläsare; några bästsäljarförfattare, en erfaren förläggare samt gräddan av rikets skrivarcoacher.

Mycket har jag lärt mig av mina amerikanska handböcker, men tack vare kompletterande visdomsord från branschens olika representanter, föll i princip alla pusselbitar på plats.

Det är möjligt att man aldrig kan bli fullärd, men jag känner mig fullärd, och det fyller mig med energi. Om jag blev ansluten till elnätet just nu skulle någon av reaktorerna på Ringhals kunna stängas ner utan att det skulle inverka menligt på Sveriges elproduktion.

Annonser

Det uråldriga berättandet

november 16, 2013 kl. 2:29 f m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Göteborg 15 november 2013

Kanske var det så att det var vid lägereldarna som människans språk utvecklades från larmläten och lockrop till avancerad kommunikation.

Han satt och tuggade de sista bitarna grillat kött. Beskådade de andra gruppmedlemmarna. Funderade på vad som försiggick i deras huvuden. Funderade på vilka dessa medmänniskor egentligen var.

Kvinnan med rivsåren i ansiktet och på axeln. Vad för slags djur hade hon mött? Hur hade hon lyckats överleva attacken?

Mannen med den märkliga huvudbonaden. Varför hade han den? Vad betydde den för honom?

Kvinnan som han en gång sett skära sig med flintasten i handlederna. Vad för slags sorg bar hon på? Lindrade den fysiska smärtan den psykiska?

Mannen som brukade titta mot himlen och stryka sitt långa skägg. Vad fick han ut av det? Hade han genom detta uppnått insikter om himmelselden, himmelsvattnet, vindarna och nattljusen?

Kvinnan som satt bredvid. Skulle hon samtycka om han höll om henne? Skulle muskelberget som kysst henne de senaste kvällarna också samtycka? Var den mannens eventuella samtycke relevant? Kunde den mannen äga henne precis som han ägde sitt halsband och sin påk?

Den här gruppen människor. Vilka var de? När upptäckte de att åtta lejon smög sig närmare i skydd av mörkret och det höga gräset? Vad kunde muskelberget göra när tre lejon satte sina käftar i hans kropp och slet loss stora stycken?

Gruppens enda överlevare, kvinnan som strax före attacken dragit sig tillbaka till en avlägsen klippskreva för att i ensamhet skära sig i sina armar, träffade sedermera på nya människor och upptogs i deras flock. En kväll, många år senare, bestämde hon sig för att försöka berätta för dem om allt hon varit med om, både från livet i den gamla gruppen och i den nya flocken. Kväll efter kväll försökte hon förklara. Med tiden lyckades en av de andra fatta någorlunda, och långt senare återberättade den människan kvinnans livsöde för andra samt lade till ett antal anekdoter från sitt eget liv. En tredje person tog sedan över budkaveln. Somt föll i glömska. Annat förvanskades utan uppsåt till det. Något var en ren fantasi. Men åhörarna blev fler och fler, och dessa ville i sin tur berätta historier för andra. Självupplevda eller uppdiktade historier: det spelade ingen roll. Efterfrågan på ständigt nya berättelser samt repetitionsberättande av klassiker tycktes omättlig.

Livets hjul

november 4, 2013 kl. 12:49 f m | Publicerat i Reflektioner | 1 kommentar

Pariserhjulet Liseberg 3 november 2013

Pariserhjulet, Liseberg, en söndag i november

Vad kan livet liknas vid? Ett hjul? En väg? En djungel?

Består livet mest av upprepningar i olika versioner eller förflyttar man sig från A till Ö eller irrar man mest omkring i det oöverskådliga?

Ett halvår efter att jag föddes, invigdes Pariserhjulet på Liseberg. Många varv har jag åkt i det, men när den sista alternativt senaste gången var, kan jag inte minnas.

I andra änden av Liseberg står ett större och modernare hjul. Jag åkte det en gång för ett par år sedan när det stod uppställt på en annan plats i stan, nere vid älven.

Människor åker i dessa hjul, varv efter varv, sedan kanske en annan gång, återigen, varv efter varv.

Vad är nytt under solen? Det gamla Pariserhjulet hade på den gamla tiden inte några speciellt höga skyddsräcken. Att i kvällningen färdas i hjulet med utsikt över den färgsprakande världen runt omkring var således en både vacker och skrämmande upplevelse.

I det nybyggda hjulet sitter man inkapslad bakom glas. Bara skönhet. Ingen spänning.

Sedan jag föddes har det avverkats tolv sommar-OS, 47 midsommaraftnar, ca 583 fullmånar och mer än 17 000 kvällar. Borde jag kanske vara mätt på liv?

Vad är det jag söker efter?

När går en människa i mål?

Aldrig, om livet är ett hjul. Man bara färdas i cirklar tills man stannar till.

Aldrig, om livet är en djungel. Man letar och letar tills man går ner sig i träsket.

Kanske, om livet är en väg. Man passerar en mängd delmål, och om man dessutom har ett riktigt tydligt och betydande mål framför sig har man anledning att kämpa på tills man når dit. Man kan kanske se det framför sig. I det karga ökenlandskap man vandrar har man en asfaltsväg att följa. Och långt där borta ser man något. Man ser inte riktigt vad, men något är det. Kanske är det målat ett brett vitt streck tvärs över asfalten. Och kanske hänger det en banderoll tre meter upp i luften med bokstäverna M, Å, L. Och vid kanten står någon med en krans att hängas om halsen. Och det är fullsatta läktare på var sida om målet. Och strax bakom målet står en prispall. Och bredvid den står ett bord dukat med en pokal, en guldmedalj, ett diplom, en blomsterbukett, en segercigarr och en flaska champagne.

Så när man har passerat den där mållinjen, hört jublet, ställt sig på prispallen, mottagit priser och applåder samt skådat de vajande flaggorna och lyssnat till hymnen, då vet man att man har nått fram.

Många når aldrig sitt stora mål. Besvikelsen blir tung att bära. Andra har kanske inte ens något stort mål. Deras öken innehåller ett virrvarr av slingriga asfalterade stigar, trappor utan räcken, hängbroar med halvtrasiga plankor, gångtunnlar med svag belysning, och en av de där tunnlarna leder upp till en boulevard kantad av djungelträd där blommor och rötter tvingar sig upp genom asfalten. Underlaget blir hela tiden grönare och våtare och snart hittar man inte tillbaka till de där asfaltsfläckarna som leder tillbaka till boulevarden, till gångtunneln, till rondellen så att man kan söka sig en ny väg ut ur labyrinten, utan för varje steg man tar, klafsar man bara längre och längre ut i träsket, och trädkronorna ovanför en bildar ett tak som nattetid bara fullmånens sken kan tränga igenom.

Kan man välja om livet ska vara ett hjul, en väg eller en djungel? Och om man kan det, vad är då att föredra?

Lyckholms 3 November 2013 c

Löjtnant Tendell minns den gamla goda tiden 1986-1989

november 2, 2013 kl. 10:47 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

1986 Beredskapstjänst

Tendell med AK4

1986 Högvakten 1

Tendell i mitten (i höjd med cirkeln på Storkyrkans vägg)

1986 Högvakten 2

Stockholms slott, Yttre borggården

1986 Högvakten 3

Tendell med kpist m/45B

1986 Karlsborg

Tendell i Karlsborg

1987 Slutövning 1

Tendell med granater till IKV 91 samt ammunition till ksp 39

1987 Slutövning 2

IKV 91 med eldröret vridet bakåt inför landsvägstransport

1987 Schillerska gymnasiet

Schillerska gymnasiet

1987 Kadettskolan 1

Sergeant Tendell

1987 Kadettskolan 2

Skövde är som vackrast på sommaren

1987 Kadettbalen 1

Tendell till höger

1987 Kadettbalen 2

Tendell på kadettbal med sin blivande fästmö

1987 Kadettbalen 3

Stockholms stadshus, Gyllene salen

1987 Reservofficersskolan 1

Tendell till höger

1987 Reservofficersskolan 2

Stridsvagn S (Strv 103) och Centurion (Strv 102)

1987 Följeofficer för Algeriets landslag i VM i militära skytte

Fänrik Tendell som följeofficer för en trupp från Algeriet

1988 Reservofficersskolan 1

Tendell i förgrunden

1988 Reservofficersskolan 2

Tendell med M16

1988 Reservofficersskolan 3

Tendell med m/40

1988 Stockholm

Tendell längst till vänster

1989

Löjtnant Tendell till havs

 

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.