Det blir aldrig som då igen

april 30, 2013 kl. 6:00 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Himmel över Göteborg Valborgsafton 2013

1982 – 1995. De bästa åren.

Det blir aldrig som då igen.

Men vem vet? Det kanske kan bli ännu bättre.

Någon gång.

Om man vill det.

Vad är det man vill?

Vad är det man vill uppnå eller uppleva?

Vad är målet med verksamheten?

Ett mål skall vara

Specific, Measurable, Achievable, Relevant och Time-bound.

Det är som med det mesta. All kunskap finns tillgänglig. Det handlar bara om att vilja tillämpa kunskapen.

Ett tåg går från en station klockan K.

Man kanske vill någonstans, och då behöver man komma med det där tåget.

Det är ett delmål som uppfyller kriterierna för vad ett mål skall vara.

Vad händer om man missar tåget?

Ja, då får man sammanbitet konstatera att tåget har gått.

Ok, så när går det där tåget?

När är klockan K?

Annonser

Oceaner av tid

april 21, 2013 kl. 9:34 e m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Göteborg 21 april 2013

1813. 2013. 2213.

Vad är skillnaden?

Egentligen?

Dröm av glas

april 13, 2013 kl. 10:56 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Gothia Towers - Crown Tower
Gothia Towers – Crown Tower.

fallen kappa
hud mot vatten
sväva fritt i
längtans moln

Framtiden är nu

april 7, 2013 kl. 12:41 f m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Terminator
Den där högteknologiska framtiden man alltid antog skulle komma förr eller senare, men som aldrig tycktes dyka upp: den är nog här nu. Det är så lätt att vänja sig vid små förändringar att man tappar överblicken. Var är vi nu?

Gick på Avenyn idag och såg en kvinna hala upp en smartphone ur handväskan. Är det inte oerhört att det finns så många människor som går omkring med datorer i handflatorna och kan inhämta all världens kunskap samt kommunicera via telefon, SMS, mejl, twitter m m över hela jordklotet?

Så långt har alltså människan kommit. Detta är verkligheten.

Och jag slås av bilden på en terminator när jag öppnar CNN:s sajt. Vi har mördarrobotar idag, men de patrullerar inte gatorna, utan de flyger och är döden från ovan. Än så länge styrs de av människohand, men de skulle i praktiken kunna arbeta på egen hand, söka upp olika mål enligt givna riktlinjer och nedkämpa målen. Man lever i en tro att allt än så länge hanteras under ordnade former: att i princip varje attack är genomtänkt och moraliskt berättigad, men vad skulle hända om hackers tog kontrollen över flygande drönare?

Hur många drönare finns det idag? Vad är deras samlade kapacitet?

Vilket land kommer att bli först med att beväpna människoliknande robotar? Robotarna kan redan dansa och spela fiol. Vad händer när de byter ut fiolen mot en k-pist?

Men de flesta av teknikens framsteg är såklart bara av godo. Det finns bilar som automatiskt bromsar in om något korsar deras väg. Det finns 3D-skrivare som kan tillverka saker här och nu istället för att det ska krävas långa transporter och väntan innan rätt sak hamnar på rätt plats.

3D-skrivare. Smaka på det ordet. För bara ett par år sedan var det science fiction. Snart finns det en i var mans hem. Precis som telefonen, radion, dammsugaren, tv:n, tvättmaskinen, mikrovågsugnen, digitalklockan och videobandspelaren en gång i tiden gjorde entré.

Framtiden har kanske alltid funnits där, men den har sällan fått mig att tänka så som nu.

Robotarna är här. Detta är verkligheten.

Nu finns det ingen återvändo.

Och jag ska snart inhämta mer kunskap i ämnet från
http://edition.cnn.com/2013/04/03/opinion/killer-robots-new-arms-race/index.html?hpt=hp_c1

Vad skiljer egentligen mig från en robot?
Jag utforskar världen, scannar igenom databaser av texter och bilder, analyserar, agerar.

Vad innebär det egentligen att vara människa? Vad är jag programmerad att göra? Uppnå tillfredsställese enligt Maslows behovstrappa? Kan det vara så enkelt?

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.