Det är kanske nära nu

mars 27, 2014 kl. 1:29 f m | Publicerat i Skrivande | 4 kommentarer

Audrey Hepburn - Breakfast at Tiffany´s

Väntar på svar från ett förlag.

Har under denna väntan även skickat romanmanuset till en lektör.

Längtan efter feedback har varit stark.

Lektören svarade överraskande snabbt.

Fyra sidor.

Här några citat ur lektörsutlåtandet:

Genomgående finns ett tonfall och ett tilltal som hörs, håller i sig och tränger fram genom hela manuset, från första raden till den sista. Du är mycket sparsmakad i ditt uttryckssätt, och ditt sätt att beskriva rör sig hela tiden på ytan av skeendet. Tankarna går osökt till Hemingway och hans så kallade isbergsteknik. Du låter tydliga och konkreta detaljer belysa förloppet. Och det lyckas du med. Du beskriver skeendet, det yttre, det fysiska, och genom detta kommer läsaren i kontakt med berättelsens aktörer. Det blir mycket dramatiskt, nästan som scenanvisningar till ett skådespel. Och din berättelse, dess innehåll och budskap, är ju oerhört dramatiskt. Det är en rå och våldsam historia.

 

Du har en skarp blick för detaljer, en stark förmåga till iscensättande av handlingar. Som läsare känner man sig mycket delaktig och närvarande på en verklig plats, och i ett verkligt sammanhang.

 

Du har en säkerhet i språket som är mycket verkningsfull i de här våldsamma situationerna. I de mest förfärliga situationer besitter du också en förmåga till drastisk humor.

 

I inledningen på mitt utlåtande nämnde jag Hemingway. Det är din berättarstil som får mig att göra den associationen. Den lite kyliga tekniken, där varje mening är som en replik på scen som vibrerar av undertexter och det outtalade. Jag tycker egentligen inte att det här är en kriminalroman. Den har potential att bli något helt annat. En psykologisk thriller kanske.

 

Ditt språk och din stil har en hög potential att bli något annat än ren underhållning. För jag har en känsla av att du har något viktigt att förmedla. Något som kan skapa insikt hos en läsare.

 

Annonser

Göteborg Nordens största stad 2040

mars 22, 2014 kl. 9:29 e m | Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Göteborg 22 mars 2014

Norra Masthugget. Läge för skyskrapor.

Uthållighet är mitt signum.

Efter tjugo år är det dock dags att låta någon annan axla manteln.

1994 hade jag med en debattartikel i GP. Den handlade om att Göteborg borde satsa på att bli Nordens huvudstad.

Efter ett besök i New York 1997 insåg jag att skyskrapor var vad min stad behövde för att bli framgångsrik.

Våren 2001 vann jag en tävling som gick ut på att ge Gothia Towers ett folkmunsnamn. Mitt bidrag var Fönsterskraporna. Men det är nog inte många som använder det namnet till vardags. Själv säger jag Gothia eller Gothia Towers. Nåväl, inspirerad av vinsten skrev jag en lång artikel i GP:s dåtida centrumbilaga som handlade om hur byggandet av ett skyskrapelandskap skulle vara Göteborgs chans att bli en konkurrenskraftig stad i kampen om företagsetableringar och arbetstillfällen.

Inte mycket hände.

2009 hade jag med en debattartikel på GT:s ledarsida som handlade om att Göteborg borde satsa på att bli en världsmetropol.

Inte mycket hände.

När jag efter mitt andra besök i New York 2011 färdades med flygbussen genom min hemstad slogs jag av hur tillplattad den var. Nedtryckt i skorna av jantelag eller jag vet inte vad. Jag bestämde mig för att ihärdigt driva frågan om att tillåta byggandet av skyskrapor i Göteborg. Det fanns ännu vid den tiden många vältaliga skyskrapemotståndare i stan. Det sporrade mig. En del av mitt debatterande skedde på nätet, annat i stadens tidningar.

Nu är det 2014 och det har alltså gått tjugo år sedan jag började försöka hjälpa min stad upp ur träsket. Det debattinlägg jag tänkte skulle bli mitt sista kom aldrig med i någon tidning. Därför publicerar jag det här:

* * * * * 

Det är tänkt att Göteborg i stadskärnan och i dess närhet ska växa med 150 000 invånare de närmaste tjugo åren. Det är en blygsam kalkyl som sannolikt grundar sig på att det nybyggda huvudsakligen ska bestå av det gamla vanliga, det vill säga låghus på sex till nio våningar. Om vi i stället tillåter fritt antal våningar för varje byggnad kan vår stad lättare blomma ut till en framgångsrik världsmetropol. Jag menar alltså att det ska vara ok med hur höga skyskrapor som helst och att de får se ut hur som helst, så länge de har publika lokaler i gatunivån, det vill säga butiker, restauranger, kaféer och så vidare, så att de bidrar till en levande stadsmiljö.

Göteborg är i dag Nordens femte största stad, men kan med rätt insatser bli den största. Vi har gott om byggbara centrala ytor, men de kan också utökas genom att Göta Älv görs om till Göta Kanal. Från Gamlestan och ner till Majorna, strax före Tysklandsterminalen, skulle vara ett lämpligt område. Vår glesbyggda stad mår bra av att förtätas, så även om Hisingen är lika stort som två Manhattan, är det till att börja med mitt i smeten det bör uppföras skyskrapor i blandstadskvarter, det vill säga i älven och utmed älven, på båda sidor. Kanalen får dock vara åtminstone femton meter bred så att godsfartyg från Vänern lätt kan slinka igenom.

När vi tar den gamla älvytan i anspråk kan vi, förutom mittkanalen, med fördel låta ytterligare delar av vattnet vara kvar i form av en massa kanaler kors och tvärs så att Göteborg blir världens kanalrikaste stad. Folk kan välja att ta sig fram med hyrtrampbåtar precis som med hyrcyklarna på land. Utseendemässigt och upplevelsemässigt i högsta grad positivt för turistnäringen.

Finns det då massvis med människor som i en nära framtid skulle tänkas vilja flytta in till Göteborg? Ja, över hela världen flyttar landsbygdsbor till storstan för att söka lyckan. För närvarande bor ungefär femtio procent av Jordens befolkning i städer. Världsnaturfonden beräknar att siffran inom några årtionden kommer att stiga till sjuttio procent.

De städer som nu bygger mycket och tätt kommer att bli konkurrenskraftiga i den nya världsekonomin.

Göteborg och New York grundades båda på 1620-talet. Från 1880 till 1900 ökade New Yorks befolkning med en och en halv miljon. Nästföljande tjugoårsperiod med över två miljoner. Ska vi i Götet då nöja oss med en ökning på 150 000? New York har nu åtta miljoner invånare inom sin stadsgräns, men har ändå som mål att fram till 2040 knô in en miljon till.

Vad är då realistiskt för vår del? Jag anser att Göteborg ska sikta på att bli Nordens största stad 2040.

Håkan Tendell

* * * * *

GT 12 januari 2009 a

GT 12 januari 2009 b

GT 12 januari 2009

GP 9 maj 2012

GP 9 maj 2012

GT 29 augusti 2012

GT 29 augusti 2012

GP 19 juli 2013

GP 19 juli 2013

GP 2 augusti 2013

GP 2 augusti 2013

GP 2 september 2013

GP 2 september 2013

GT 11 december 2013

GT 11 december 2013

GP 11 februari 2014

GP 11 februari 2014

GP 2 mars 2014

GP 2 mars 2014

En sol trettonhundra gånger så stor

mars 14, 2014 kl. 11:55 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Göteborg 14 mars 2014 a

Att vi har levt så länge i denna galax utan att känna till förrän nu att här finns en stjärna ettusentrehundra gånger så stor som vår.

Vad förbluffande lite vi vet.

All teknik till trots och allt samarbete mellan länder till trots kan ett jumbojet försvinna och i flera dagar till synes bara lämna efter sig rykten och teorier.

Hur stort är inte vårt jordklot?

Det sägs att Europa, en av Jupiters månar, har mer vatten än vår planet. En kärna, ett hav under ett skal av is. Kärnan uppvärmd av friktion och utbrott i slitningarna från Jupiters dragningskraft. Därav det stora havet i stället för bara en enorm isboll. Dit ska människan åka för att söka efter liv. Kanske albinoguppys, albinohajar, albinomaneter, albinomuränor. Albinosjöjungfrur? Inget är troligt. Inget är otroligt. Vad kan vi veta om ett hav som är täckt av ett skal innan vi har åkt dit och borrat oss ned och filmat? Vad kan underjordiska varelser på Mars veta om livet på Jorden?

Vad mycket vi har kvar att upptäcka. Här. Där. Och ännu längre bort.

Hur tar vi oss till den gigantiska solen i vår egen galax? Hur nära kan vi färdas innan solglasögonen smälter? Varför vill vi se den? Varför vill vi upptäcka saker? Varför vill vi veta något? Varför vill vi utvecklas? Varför vill vi ha underhållning? Vad är underhållning? I motsats till vad? Om vi lär oss lättare ju mer det sker på ett underhållande sätt, är då inte allt lärande underhållning, för per definition borde försök till lärande i total avsaknad av underhållning ha svårt för att överhuvudtaget fastna hos mottagaren?

Och en avslutande tanke: Hur underhållande är jag på en skala? När förgyllde jag senast någons dag? När gav jag senast en kvinna välbehag? Till vad syftar allt mitt ordalag?

Göteborg 14 mars 2014 b

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.