Vem är drömmänniskan?

juni 30, 2013 kl. 3:50 e m | Publicerat i Reflektioner | 1 kommentar

Himmel över Göteborg 30 juni 2013

Det föll sig så att jag drömde om ett stort antal meteorer som brann genom den jordiska natthimlen.

Från gläntan i skogen där jag stod, fascinerades jag av skådespelet, men ju närmare nedslagen kom, desto mer övergick fascinationen till konstaterandet att jag när som helst kunde utplånas.

Ett mindre föremåls brandgula bana gick i riktning mot gläntan, tog mark, studsade och rullade mot mig. Utan att bekymra mig över om jag kunde bränna mig eller ej, lyfte jag upp det. Det var ett trasigt konstverk: ett halvt Nefertitiliknande kranium och ansikte av mörk metall.

Vi är inte ensamma, var min första tanke, och den andra, att de ser ut precis som vi. Det DNA vi bär omkring på i våra kroppar kom för ett par hundratusen år sedan från en annan planet, var den tredje, och den fjärde, eller så kom bara de första byggstenarna för miljarder år sedan, och så har evolutionen lett till samma resultat i våra respektive världar. Den femte tanken krossade de föregående, utom den första. Inga kan se ut som vi. Våra förutsättningar har varit unika. Drömmen tog slut. Det var inte längre skogsglänta och natt, utan säng och grått ljus, strömmandes in mellan persiennerna.

Hur vanligt är det att människan i drömmen filosoferar? Man brukar väl mestadels uppleva händelser och känna de känslor händelserna genererar? Och man kan till och med, om man lever med ambitionen att skriva filmmanus, bokmanus eller teaterpjäsmanus, se scener framför sig som man sedan kan använda sig av, men när stod senast någon i sömnen och resonerade? Jag kan inte minnas det. Kan någon av er?

Vem är drömmänniskan? Vem är människan när hon drömmer? Är hon en ytterst begränsad version av sitt medvetna jag, eller är hon sitt undermedvetna jag eller sitt fulla, gränslösa, medvetna och undermedvetna jag eller något som inte kan beskrivas i termer av jaget (ej att förväxlas med Freuds definition av jaget), utan mer som en passiv betraktare av slumpvisa processer som pågår i omstartandet av medvetandet i den dator vi kallar hjärnan?

Om svar anhålles senast år 2099. Sedan är jag inte kvar.

Vilka är våra unika förutsättningar? För att lista de viktigaste av dessa måste jag befinna mig i vaket tillstånd.

Jordens kemiska sammansättning, dess gravitation, dess avstånd till sin närmsta stjärna. Den stjärnans kemiska sammansättning och gravitation. Jordens rotationshastighet. Jordaxelns vaggande lutning. Förekomsten av en måne. Dess gravitation och omloppstid runt Jorden. Förekomsten av meteornedslag. Dels delvis fördelaktiga nedslag såsom kometer som tillförde isen som blev till Jordens hav, och meteorer som bringat aminosyror till vår planet, dels rent destruktiva som bara dönat på och massakrerat, spridit eld och förstörelse, gigantiska svallvågor, stoft i luften som hindrat en del av solljuset att nå Jordens växtlighet, vilket begränsat födan för växtätande dinosaurier och då lett till svält och således färre bytesdjur för de köttätande dinosaurierna. Små däggdjur som inte krävde så mycket föda kunde dock frodas, och så länge de var små kunde de hålla sig undan från de svältande, köttätande dinosaurierna, och så när av dinosaurieträdet endast kvarstod grenen harmlösa fjäderfän, förfäder till dagens strutsar, pelikaner och höns, tilläts däggdjuren att växa sig större och diversifieras till allt från sabeltandade tigrar till mammutar. Detta är Jorden.

Och för vår egen gren av däggdjursträdet, primaterna, finns det, och har det funnits, ett oräkneligt antal versioner, från den första versionen som inte längre kunde klassificeras som en trädklättrande råtta, till den mest avancerade versionen, homo sapiens sapiens, och inom den versionen, miljarder unika, levande och döda exemplar; Mozart, Beethoven, Wagner, Donatello, Da Vinci, Michelangelo, Shakespeare, Goethe, Dostojevskij, Rubens, Rembrandt, Monet, Kant, Hegel, Wittgenstein, och så alla kvinnor som matat, daskat och klätt dessa genier eller som undervisat dem eller varit älskarinnor eller muser eller rentav deltagit konkret i skapandet av männens verk eller gett ut egna verk under manlig pseudonym eller trotsat patriarkatet, gjort slag i saken och i sitt rätta, kvinnliga namn tagit världen eller nationen med storm. Det är kanske evolutionens gång att kvinnan en dag som skapelsens krona skall regera Jorden, och männen blott fungera som slavar och gosedjur.

Såvida inte den stora meteoren träffar oss innan dess och sprider splitterresterna av vår civilisation ut i det okända mörka.

Annonser

then we take

juni 23, 2013 kl. 12:53 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Berlin 2013 a
Berlin 2013 b
Berlin 2013 c
Alexanderplatz
Alexanderplatz
Checkpoint Charlie
Checkpoint Charlie
Håkan Tendell in Berlin 2013
Håkan Tendell at the Brandenburger Tor
Backstage photo of Barack Obama's podium the day before the Berlin speech
Backstage photo of Barack Obama’s podium the day before the Berlin speech
Gedächtniskirche wrapped up in restoration shield
Gedächtniskirche wrapped up in restoration shield
Kaufhaus des Westens
Kaufhaus des Westens

S-Bahn: Bahnhof Zoo – Alexanderplatz

Himmel över Göteborg

juni 10, 2013 kl. 11:59 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Himmel över Göteborg 10 juni 2013

Det går bra nu.
Arbetet med mitt manus flyter på.
18 000 ord ligger det på just nu.
Bara 62 000 kvar.
I Berlin skall jag försöka skriva 10 000.
Och så får jag hoppas att den produktionstakten håller i sig.
Jag har arbetat mycket med manuset idag.
Men har raderat ungefär lika många ord som jag skrivit.
Gamla meningar bort.
Kvalitetsmeningar in.
Vill skriva mer fritt.
I Berlin skall jag försöka släppa kontrollen.
Bara vara konstnärssjälen, skaparen, författaren.
Ohejdad, hämningslös, gudomlig.

Omen

juni 3, 2013 kl. 9:43 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Hvitfeldtsgatan 1 juni 2013
Ny busslinje? Oxford Street – Hvitfeldtsgatan.

På eftermiddagen den 1 juni begav jag mig ut för att söka inspiration på Andra Långgatan. Gatufestivalen Andra Långdagen pågick där. En flod av öl, rockmusik, frigörande dans, rappare, hipsters, hippies, korv, kommers, tatueringar, frisyrer, folkfest från Järntorget till Masthuggstorget. Och när denna orgie av synd upprört Gud tillräckligt lät Hen ett mäktigt regn falla över staden. Jag sökte skydd i första bästa spårvagn, hoppade av vid Valand, satte mig på en bänk i hållplatskuren och studerade vattnet som liksom bildade en kanal framför mig, och jag såg även för mitt inre hur man om hundra år, efter havsnivåns höjning, skulle kunna sitta på samma bänk och fiska krabbor bland Vasagatans tångruskor.

När så regnet mattades av kände jag mig inspirerad att börja skriva på min roman igen. Jag var fylld av självförtroende.

Men när jag kommit så långt att jag påbörjade min vandring uppför Hvitfeldtsgatans långa backe tröt mitt självförtroende i takt med min fysiska ork. Vem var väl jag att kunna skriva något som skulle bli godkänt? Vad var sannolikheten för att mitt manus skulle bli ett sådant där ett på tusen, det vill säga, ett sådant där spontaninskickat manus som får förlagsarbetare att bli lyriska?

Vad var sannolikheten? Jag hann inte fundera ut dess exakta tal, för när jag höjde blicken såg jag en Londonbuss trona på krönet av gatan. Vad var sannolikheten för att skåda något sådant? I tretton år hade jag gått i den där backen utan att ha sett skymten av en endaste buss, vare sig blå eller röd, och när jag verkligen behövde få ett tecken från ovan att det osannolika kan inträffa, så inträffade det!

Jag halade upp kameran, tog ett kort, fortsatte hem och skrev på mitt manus. Det blev succé. I går kväll skrev jag på mitt manus igen. Succé! Och i kväll har jag också skrivit på det. Javisst! Succé!

Jag har ett manus jag tror på, och jag skriver på det: kväll efter kväll efter kväll. Tre kvällar i rad. Jag skall skriva klart det här manuset i sommar. Javisst. Det är bara att köra!

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.