Att dröja en stund vid en text

augusti 30, 2010 kl. 9:31 e m | Publicerat i Skrivande | 1 kommentar

Som i fordom dar är novellen klar: bidraget till den stora novelltävlingen.

Som vanligt är det det bästa jag någonsin har skrivit.

Varför har jag då inte skrivit ut verket, slickat kuvert och frimärke samt lyssnat till den ljuva, nätta duns i plåtlåda gul?

Det återstår ännu en tid. En månad har jag på mig att göra någonting av det här bästa, nämligen att dröja. I enlighet med skrivarvetenskapen skall jag låta texten ligga för att om några veckor ånyo ögna igenom den och på så sätt se den i ett klarare ljus, varvid korrigeringar får komma till stånd.

På några veckor hinner jag dessutom bli en bättre författare: jag utvecklas ju ideligen.

Mina bästa år har jag framför mig.

Staden Göteborg

augusti 25, 2010 kl. 11:33 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Hamnstad

Metropolis

Här kan man andas

Under the moonlight

augusti 22, 2010 kl. 1:11 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

 

There is nothing left to prove

and nothing left to fear:

God has made his move,

yet the future’s still unclear.

Someday it will unfold,

though maybe not so soon.

Until that day, be bold.

We’ll always have the Moon.

 

 H. T.

 

The Writer

augusti 20, 2010 kl. 6:39 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Been up all night, writing on my novel.

Didn’t realize the Sun was up until I considered my writing done for tonight, for today or whatever.

I went with the flow. It was amazing. The story absorbed me as I created it. The characters spoke such realistic dialogue. It was full throttle. No restrictions. I threw off my mental chains.

Håkan Tendell

Ingen vet hur det är

augusti 18, 2010 kl. 3:51 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Ingen vet hur det är att vara någon annan.

Man kan aldrig förstå hur det känns att vara just den.

Lika lite som du aldrig kan inse vad det innebär att vara den, kan den aldrig inse vad det innebär att vara du.

Det sägs att kvinnor är från Venus och män är från Mars, men det tycks mig som om verkligheten är mer komplicerad än så: varje människa är en unik och ständigt expanderande galax där det för varje dag läggs till nya himlakroppar av upplevelser, erfarenheter, tankar och känslor.

Jag ville förstå människorna, och jag ville bli förstådd. Det var dömt att misslyckas.

Ibland föraktade jag mig själv mer än vad världen kanske föraktade mig.

Häromdagen slutade jag att läsa ”Krig och fred”. Det var för många personer att hålla reda på. Allt blev ett virrvarr. Jag beundrar människor som kan läsa den mer än människor som kan skriva den. Berätta osammanhängande kan vem som helst göra. Eller också är verket genialiskt, men på för hög nivå för mig. Det spelar ingen roll. Överklassens intriger roar mig inte. Eller också hävdar jag det bara som en undanflykt, avsedd att försöka förtränga det faktum att jag helt enkelt inte är den skarpaste kniven i lådan.

Gnistan

augusti 1, 2010 kl. 11:50 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Ögonblicket före

var allting stilla

Det går inte att mäta tid

om ingenting rör sig

I ett övergivet slott

tycks tiden stå stilla

men allting rör sig

i sakta mak

liksom bergen slipas ned

av tidens tand

De krafter 

som skapade

Ramberget

Kinnekulle

och Kebnekaise

skall se andra krafter

jämna dem

med marken

Det höljs i dunkel

vad som försiggick

tidernas begynnelse

vem som skrev

naturens lagar

och sedan drog

stickan mot plånet

Det gläder mig

att jag en dag

skall få reda på svaren

på mina frågor

och jag är fascinerad

över att jag ens

kan ställa dem

när jag betänker

de astronomiska fenomen

och de biologiska processer

som i hundratals miljoner år

steg för steg

har lett fram

till den remarkabla värld

vi har skådat

de senaste tusentals åren

Allt började inte

i Ur eller Uruk

Det finns alltid ett

orsakssamband

för allt som händer

och om allt som hände

skulle ha dokumenterats

kunde vi ha följt

människans resa

från fiskstimmet

till apflocken

via de amfibiska förfäderna

Det är reptilhjärnan

i oss

som njuter

när vi badar

eller klättrar i träd

Vi minns vårt ursprung

som fria varelser

Men vi människor

är ensamma

om att njuta

av att se kvinnor

upphäva tyngdlagen

så som de gjorde

i kväll

Människan är mäktig

att dyka i havens djup

att flyga till månen

och att bevara sådana händelser

i text, ljud och bild

Vi är unika

på det sättet

Ingenting är omöjligt för oss

om vi bara kommer överens

Det är människans akilleshäl

att hon är planetens farligaste rovdjur

inte bara för andra djur

utan också för människan själv

Inget djur

uppvisar sådan komplexitet

som vi

och jag undrar

om den som drog

stickan mot plånet

kunde förutse resultatet

av evolutionen

att vi skulle komma

till slut

och sprida oss

från dal till dal

De övriga djuren

ser ljuspunkter

på natthimlen

Människan säger

Där är Polstjärnan

Där är norr

Människan säger

Det är så lite vi vet

Det är sant

att vi vet alltför lite

om världsalltet

och man undrar

varför man undrar

varför man vill veta mer

än vad som är nödvändigt

för att leva ett gott liv

Människorna

i stenålderns Falbygden

var säkert inte

mycket mer olyckliga än vi

även om olyckligheten

för egen del

inte har varit närvarande

på mycket länge

Jag undrar vad jag hade gjort

om jag hade levt på stenåldern

och jag hade fått ha hälsan i behåll

Jag skulle definitivt

ha studerat natthimlen

och försökt komma på

någon rikigt bra idé

om hur allting hängde ihop

och hur allting började

hur urmänniskorna

tämjde elden

och besteg ett högt berg

varifrån de kastade

tiotusen facklor i skyn

som bildade solen

den eviga facklan

Jag skulle ha betraktat månen

tillsammans med en kvinna

och låtit henne komma

i stämning

låtit henne känna

sig avslappnad

och trygg

och fylld av lust

varit hennes vän

för natten

i en mystisk värld

av björnar och troll

och ormar och vargar

och spöken

Vi skulle ligga där

tillsammans

på björnfällen

under stjärnorna

och där och då

skulle jag bestämma mig

för att skapa

världens första skriftspråk

även om så bara

hon och jag

skulle kunna läsa det

Jag skulle rista i stockar

jag skulle hugga i sten

jag skulle rita bokstäver

på hennes nakna rygg

Hon skulle träffa andra män

efter mig

och mitt skriftspråk

skulle försvinna

så småningom

från stockarna

från stenarna

från mänsklighetens minne

Sådan är historiens gång

Vi känner den eld

som var den största i Sverige

men det mesta som brann stort 

före den

är för alltid borta för oss

I andra solsystem

nås nu varelsers ögon

av skenen

från våra förfäders

lägereldar

Dessa sken

 har färdats genom rymden

och vittnar om att här är vi

Här är vi

Här är människorna från Jorden

Lägereldar har vi än

men saker och ting

har förändrats

Vi kan göra allt

Vi kan smida stål

Vi kan klyva atomer

Vi kan sätta punkt för poesi.

 

En dikt av Håkan Tendell

Maskinerna kommer

augusti 1, 2010 kl. 1:02 e m | Publicerat i Skrivande | 1 kommentar

Se den skinande plåten

buntas ihop

till ett ton skrot

Se den heta metallen

formas

till robotars kroppar

den artificiella intelligensens redskap

redo

att ta över

Vi arbetade på det länge

Det var vår plan

att låta maskinerna

göra jobbet

Vi hade inte förmågan

att avbryta i tid

Det fanns alltid

en extra nivå

ett extra steg

spännande att ta

Och när det väl förbjöds

i civiliserade stater

fördubblade diktaturerna anslagen

till sina forskningsprojekt

Maskinerna kommer

De är på väg

Hör mullret från deras marsch

Känn skakningarna i marken

och doften av olja

Se människan

som följer direktiven

från GPS

som har förträngt

att DDR

bara låg ett stenkast

från civilisationen

En stillsam dag i augusti

för sextiofem

miljoner år sedan

åt några däggdjur upp

den sista dinosauriens

kadaver

En stillsam dag i augusti

år 2110

vet vi ej

om någon finns kvar

som kan skriva historien

om oss

 

En dikt av Håkan Tendell

 

http://www.sciencedaily.com/news/computers_math/robotics

http://www.robotworldnews.com

http://www.roboticstrends.com

http://robots.net

http://robotics.nasa.gov

http://en.wikipedia.org/wiki/Humanoid_robot

 

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.