Summering

februari 17, 2008 kl. 7:07 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Tre sidor blev det idag. Det är ju inte så dåligt. Speciellt inte med tanke på att jag inte skulle räkna antal sidor den här helgen. Fast jag uppfyllde å andra sidan inte målet om att jag skulle arbeta strukturerat. Den halva sidan jag skrev igår tillhör nämligen ett annat manus än det jag har skrivit på idag.

Då jag genom åren flitigt har utplånat alla manus som har refuserats ett antal gånger och alla påbörjade manus som jag efter ett tag inte har velat fortsätta på, existerar för närvarande inget färdigt manus, men åtminstone fyra påbörjade manus. Vi kan kalla dem M1, M2, M3 och M4.

M3 och M4 består visserligen vardera bara av respektive titel och ett inledande stycke så att jag i framtiden skall kunna komma ihåg var det var för idé som jag hade en gång i tiden.

M1 innehåller i nuläget 44 sidor, medan M2 innehåller 19 sidor.

Jag är som mest stressad när jag inte har något manus ute för granskning. Jag har varit stressad ett tag nu. Jag undrar om jag inte i den närmaste framtiden borde satsa på att skriva klart M3. Det är det manus som snabbast skulle kunna bli klart. Det är vad jag tror i alla fall. Hur många sidor det kan tänkas sluta på har jag ingen aning om, men jag borde nog se till att det blir minst 100 sidor. I vilket fall som helst borde 75 sidor vara ett minimikrav. Nu blir jag stressad bara av att tänka på vad jag skall prestera. M3 får nog ligga ett tag till. Det är bättre att jag fortsätter med M1 och M2 lite om vartannat. M4, som jag har tänkt skall bli en internationell bestseller, får nog vänta till sommaren eller hösten innan jag ger mig på den. Inte minst med tanke på att jag måste läsa fler romaner av en viss typ för att få den rätta känslan för mitt skrivande av det manuset. Jag tror i och för sig att M2 kan bli en bestseller den också. Om jag kan hålla samma stil som jag har hållit hittills i den, blir den nog väldigt bra. Fast det är inte så viktigt med en bestseller för mig just nu. Till att börja med får jag ju se till att överhuvudtaget få någonting publicerat. Nästa mål får kanske bli att sälja 50 000 ex. Först därefter är det väl läge att drömma om internationella bestsellers. Men jag skriver naturligtvis så bra jag kan redan nu. Det är väl bara det att min högstanivå inte är så hög och att min lägstanivå inte är så hög den heller. Men jag kämpar på. En dag skall jag lyckas. Om inte ens jag själv tror på mig, vem skall då tro på mig? Det är bara att kämpa på. Det gäller att inte blicka alltför mycket bakåt och gräma sig över spilld tid, misslyckanden och motgångar. Historien går inte att påverka. Endast nuet och framtiden har jag i min hand.

Håkan Tendell

Annonser

Prestation

februari 16, 2008 kl. 6:53 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Idag, lördag, har jag skrivit en halv sida i ett av mina manus. Är det en bra prestation? Jag vet inte. Allt som överstiger noll är förvisso en prestation, oaktat dess värde.

En halv sida … Har jag verkligen den rätta glöden? Eller rör det sig bara om prestationsångest? Vill jag möjligen för mycket så att det låser sig därför? Känner jag det som att min tid snart är ute? Är jag osäker på om jag är av det rätta virket? Känner jag att det är meningslöst att skriva manus eftersom mina ansträngningar aldrig resulterar i annat än osäljbara texter? Borde jag strunta i omvärlden och bara skriva för min egen skull? Varför skulle jag då ens behöva skriva? Då skulle det ju räcka med att jag bara tänkte manustexten och så skulle allt vara frid och fröjd sedan? Eller?

Skrivandet går väl ut på att man vill kommunicera med omvärlden – att man vill bidra med någonting, att man vill sprida kunskaper och insikt eller skänka glädje, tröst, spänning eller vad det än må vara?

Nåväl, kanske går det bättre på söndag.

Håkan Tendell

Realistiskt

februari 15, 2008 kl. 8:53 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Många författare är dömda att leva detta liv – att jobba hårt på dagarna för att kunna betala räkningarna, och sedan använda den eventuella energi som finns kvar till att läsa och skriva. En av hundra eller möjligen bara en av tusen författare lyckas sedan få en bok publicerad, och endast ett fåtal själar lyckas dessutom få en så stor spridning av sitt verk att de kan sysselsätta sig med författarliv på heltid och på så sätt öka chanserna till att få publicerat än fler böcker.

Vad är oddsen för att just jag skall bli en sådan där som får möjligheten att leva min dröm? Vad är oddsen? Och framförallt: Varför skall jag bry mig om vad oddsen är? Är det inte bara att köra på? Jag har tillgång till alfabetets samtliga bokstäver, precis som de framgångsrika författarna, jag har lika god tillgång till vita papper och svart bläck som de. Vad kan hindra mig från att skriva ett eller flera mästerverk? Det är ju bara att ösa på med bokstäver sida upp och sida ner, och så har man ett mästerverk, förutsatt att man har placerat bokstäverna i en lämplig ordning. Det finns ingen som hindrar en att placera bokstäverna i en lämplig ordning. Allt är möjligt. Det är bara att börja med en bokstav.

A

Detta kan vara början till ett mästerverk. Ingen kan i alla fall påstå att det inte kan vara början till ett mästerverk. Det finns säkert många bra böcker som har börjat med just bokstaven A. Det svåra sedan är fortsättningen.

Aa, Ab, Ac, Ad, Ae, Af, Ag, eller Ah? Eller någon av de resterande bokstäverna? Eller A följt av ett mellanslag eller något skiljetecken eller varför inte en siffra? A1, A2, A3, A4 eller A5? Hur många mästerverk har börjat med teckenkombinationen A1 eller rentav 1A? Kanske inte så många …

Det finns ju den här tesen om att om ett oändligt antal uthålliga och tangenttrycksintresserade apor med varsin skrivmaskin eller dator får oändlig tid på sig, kommer de förr eller senare att ha råkat skrivit kopior av alla världens nu existerande texter samt mängder av nya fantastiska manus. De kommer dessutom att ha fyllt större delen av universum med alltifrån rent skräp till ett antal bra manus med enstaka stavfel.

Frågorna jag då måste ställa mig är: Liknar min litterära talang mer en apas än en framgångsrik författares? Hur lång tid har jag på mig att skriva mitt mästerverk? Hur uthållig är jag?

Jag är kanske nära mitt genombrott. Eventuellt kan jag vara nära ett sammanbrott. Det är sådant där man aldrig vet på förhand. Det är nog bäst att bara köra på utan att tänka alltför mycket. Fast en del saker måste man tänka på. Jag har till exempel tänkt på att jag i fortsättningen bara skall läsa en bok i taget och ocskå bara skriva ett manus i taget. Möjligtvis kan jag tillåta mig att anteckna en manusidé så att den inte faller i glömska, men jag skall verkligen försöka bli mer strukturerad både i mitt läsande och i mitt skrivande.

Ikväll orkar jag inte skriva på något manus. Det var en hård avslutning på jobbet idag och jag kom hem vid halv sju. Det enda jag orkar skriva är det jag skriver nu, en massa osammanhängande tankar, men på lördag och söndag skall jag vara grymt strukturerad. Jag borde börja sätta upp mål för mig själv, mätbara mål där jag fastställer hur många sidor eller ord jag skall få ihop under exempelvis en helgdag. Än är jag dock inte redo att sätta upp sådana mål, för risken finns att jag inte skulle uppfylla dem och så skulle mitt svaga självförtroende eller min svaga självkänsla eller vad det nu kan röra sig om få sig en törn och så skulle det leda till ännu sämre resultat. Det borde räcka med att jag denna helg bara har som mål att jag skall arbeta strukturerat. Det är lite vagt, det får jag medge, men det är säkert bättre att ha ett sådant mål än att inte ha något mål alls. Det är sannolikt för att jag just inte har varit så målmedveten som jag ännu efter 41 år på denna planet inte har fått ett manus publicerat. Ett antal refuseringsbrev har jag fått genom åren och de har varit välgrundade. Förlagen vet vad de gör. De skriver kontrakt med författare som har presterat manus som lätt kan dra in mer pengar än vad det kostar att trycka upp böckerna, marknadsföra böckerna och dessutom betala löner till förlagspersonalen. Förlagen kan inte ge ut vad som helst. Det är förståeligt. Och jag är medveten om att vad jag har skickat in till förlagen genom åren har varit just vad som helst. Mina manus har helt enkelt inte hållit måttet. Och det beror på att jag har varit alldeles för dålig på att såväl läsa som att skriva.

Vill man bli en bra författare måste man läsa mycket och skriva mycket, och likväl som man i sitt skrivande gärna låter sig vägledas av den gudomliga inspirationen måste man också ta till sig de visdomsord om det litterära hantverket som etablerade författare generöst delar med sig av. Detta sistnämnda har jag varit mycket dålig på. Jag har mycket kvar att lära av mästarna. Jag är blott en lärling.

Håkan Tendell

Nytt försök

februari 12, 2008 kl. 7:23 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Har man väl en gång insett att det är författare man borde bli, att det är författare man måste bli, som vore det en naturlag det inte gick att bryta mot, kan man inte göra mycket annat än att ägna en stor del av sin fritid åt läsande och skrivande. Med vetskap om att det är ens kall, blir utövandet av författarens plikter till en njutning då man inte behöver bekymra sig över huruvida man har gjort ett rätt val eller ej.

Månget verk eller början till verk har jag raderat i stunder av självkritik eller rentav självcensur. Många är de meningar som jag har slipat och putsat på för att sedan låta dem bli lågornas rov. Det är ett destruktivt beteende, men jag har glädjande nog blivit bättre med åren på att spara på alster som ur en utomstående betraktares perspektiv förmodligen skulle kunna anses innehålla ett inte oansenligt litterärt värde. Framförallt rör det sig om ett antal dikter. Jag tänker inte återge dem här, för min inställning är att jag, i motsats till de senaste årens liv, skall undvika alltför många tillbakablickar, och istället blicka framåt – framåt mot vad jag kan skapa nu, framåt mot vad jag kan uppnå i en obestämbar framtid.

Det finns så många böcker jag ännu inte har skrivit, så mycket glädje jag ännu inte har spridit, så mycket tänkvärt jag ännu inte har förmedlat, så många lyckostunder jag ännu inte har upplevt. Men allt detta väntar där ute bortom fönstret, bortom molnen, bortom den dragningskraft som hellre låter mig sjunka ned i träsket än spränga gränser och erövra okänd rymd.

Nu är tid att resa sig ur ruinerna och borsta av allt damm, läka sina sår och gå vägen fram, greppa med handen skrivandets svärd och delta på riktigt i denna vår värld.

Håkan Tendell

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.