Håkan Tendell författare

Ny recension: Tendell skriver ”genialt”

https://lexiekon.blogspot.com/2018/11/goteborg-rouge.html

Håkan Tendell. Actionförfattaren.

http://www.carolpetersen.se/blogg/bokrecensent-in-spe

”Tendell skriver bra”. Ny recension av Göteborg rouge

http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2018/10/goteborg-rouge-av-hakan-tendell.html

Första recensionen av Göteborg rouge

https://skrivrobert.blogspot.com/2018/10/goteborg-rouge.html?m=1

Från en annan dimension

En halv miljon visningar. Tusentals likes. Över hela jordklotet.

Förhoppningen är att mitt skrivande ska kunna sprida samma njutning som mitt målande.

Man kan bara ana hur spänningen måste bli olidlig för läsaren i Rio, Bombay eller Taipei när hen måste slå upp nästan vartenda ord för att komma vidare i handlingen. Att sträckläsa en sida tar kanske en kväll i anspråk. Men en sån kväll!

Föreställningen

Du är den ende som har köpt biljett till föreställningen.

Det var vad biografvaktmästaren sa inför min vistelse i salong 2 på Göta.

Två timmars privatvisning om Ingmar Bergman för Håkan Tendell.

Vilken produktivitet han hade, den mannen. Jag fylldes av längtan efter att skriva fler romaner, mer poesi, mer självbiografiskt material, sätta upp teaterpjäser, regissera filmer, älska med fler kvinnor.

Någon i filmen misstänkte att det var demonregissörens intensiva sexliv som gav honom den extrema skaparkraften.

I våras var det tvärtom för min del. Jag hade träffat en riktig puma. Vi hånglade, vi älskade, vi var i det närmaste oskiljaktiga och skulle köpa en herrgård och leva livets glada dagar. Man fick inte lov att vara i köket när hon skulle laga mat, förklarade hon. Här hade vi alltså en blond nymf som hade tagit mitt hjärta i beslag och jag hennes. Och jag insåg efter ett tag att jag aldrig mer skulle kunna skriva på kvällarna. Köttets lustar skulle bli slutet för mig som författare. Så jag gjorde det enda rätta: meddelade henne att hon var en toppentjej på alla sätt och vis, men att jag, för mitt författarskaps skull, var tvungen att offra vår kärlek.

Jag tänker på henne ibland. Hon hette Anette.

Sett ur ett annat perspektiv var hon inget hinder för mitt skrivande, utan snarare en musa av rang. Det var ju när jag kände att jag hellre ville skriva än älska med denna drömkvinna som jag förstod hur mycket författandet betyder för mig. Det fick mig att skriva klart romanen. Utan tiden med Anette hade Göteborg rouge kanske ännu varit långt ifrån fullbordad. Om läsare gillar boken får de gärna skänka henne en tacksamhetens tanke.

Är det så jag fortsättningsvis kommer att leva? Bli förälskad, ha en affär och sedan tvingas lämna henne för skrivandet? Ska jag med den insikten ens låta mig lockas att kyssa en kvinna om jag redan när våra tungor ivrigt möts vet att jag en dag kommer att säga adjö? Som om inte hon skulle kunna säga det före mig! Av alla kvinnor jag haft glädjen att kyssa är det väl en hel del som tog det första steget att gå vidare. Jag är inte oemotståndlig. Kärleken är nyckfull. Inte ens när två människor är som gjorda för varann kan det hålla eftersom den ene, till exempel jag, känner att det finns något viktigare att utföra här i livet, till exempel att skriva! Ja, jag får skylla mig själv. Eller så bör jag inte klandra mig. Jag vet ju nu att jag i grunden är en konstnärssjäl som behöver utrymme för att skapa. Den vetskapen är befriande.

Guns N Roses, Ullevi. F****** awesome.

Det var mödan värt att stå några timmar framför scenen i slitna boots.

Omslagsbilden i original

Den kommer att beskäras lite i kanterna för att passa formatet. Sannolikt blir slutresultatet också i något mörkare nyanser. Så blev det i vart fall med Göteborg noir.

Står det NO NO GO GO eller NO GO NO GO? Står det SSS-SHOE eller 555-SHOE? Vem är det på trottoaren? En rånare? Eller Frank? Candy? Karl-Sigurd? Vem som helst? Vad har hen i görningen? Hur mycket korrelerar ett bokomslag med ett bokinnehåll?

Och vem är för övrigt Karl-Sigurd undrar kanske vän av ordning? Det är den tredje huvudkaraktären i Göteborg rouge. Frank och Candy delar på förstaplatsen. Utöver det tillkommer ett rikt persongalleri från nästan tredimensionella karaktärer till rena statister med eller utan replik.

Det känns som att jag vill berätta mer. Ja, hela romanen egentligen i brist på att den ännu inte finns tillgänglig för läsare. Men det hade kanske varit en spoiler som heter duga.

Fast skulle det vara märkligt?

På 1800-talet var det ju inte ovanligt att romaner gavs ut som följetong i tidningar för att först senare ges ut i bokform.

Men det är längesen nu. Jag får väl anpassa mig till tidens seder och bruk.

Nånting mer vill jag ändå berätta.

I Främlingslegionen kommer Frank att vara beväpnad med en Heckler & Koch 416 F. Bland annat.

Lever sin dröm. Natt efter natt efter natt.

Det är natt i staden. Eller morgon. Allt flyter ihop. Författaren tar inte hänsyn till jordens rotation. Han skriver. Han skriver. Han skriver. Han lyssnar på Imperiet. Blå himlen blues. Live 2:a augusti 1985.

Han följer karaktärerna. Skapar deras steg. Känner deras känslor. Lever deras liv. Han är ett med romanen.