Den oändliga staden

november 26, 2016 kl. 3:41 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

img_0651

Man är bara en, inte obetydlig, men i det närmaste försumbar, del av helheten.

En av kanske hundrafemtio på våning tjugonio. Blickandes ut över en orange konservburk med kanske tiotusen. I en stad där ingen kan säga hur många som existerar i det enskilda ögonblicket.

Människorna i tegelgrottorna. Trägrottorna. Betonggrottorna. Konstruktionerna av stål och glas. Själarna på gatorna. I parkerna. Under broarna. I tälten, husvagnarna, containrarna. De mantalsskrivna. De papperslösa. De bofasta. De tillresta. Affärsmännen. Turisterna. Pendlarna. Kropparna i spårvagnarna, bussarna, limosarna, volvoarna, mercorna, jänkarna, långtradarna, lastfartygen, färjorna, helikoptrarna, sopbilarna, utryckningsfordonen.

Myllret av livsöden som pratar, tuggar, skålar, kramar, kysser, skriver, läser, föreläser, stressar, softar, handlar, jagar, sitter i yogaställning. Andas in. Och så ut.

Tomflaskorna på borden, pappersbitarna på golven. De lyckliga ansiktena. Besvikna axlarna. Dansande fötterna. Tunga stegen. Vidare, vidare. Lämnandes det förflutnas virvel av tid och rum bakom sig. Genom hopplösheten. Hoppfullheten. En kapsel i stadsrymden.

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: