Smakprov ur Göteborg noir

september 23, 2016 kl. 1:01 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Göteborg noir - Håkan Tendell

Diverse stycken ur de fyra första kapitlen av Göteborg noir.

1

Frank Nguyen körde förbi Järntorget i sitt tillfälliga skal av trygghet: vinterdäck, bilbälte och en stålbur tillverkad på Hisingen.

Göteborg, sista helgen i mars. År 2021. Söndagen snart tre timmar gammal.

Gatorna torra under molnen. Gråa, brandgula, brunskiftande.

… Gled in på Parkgatan. Passerade smutsiga stenfasader från la belle époque.

… Knäppte igen sin marinblå duffel. Gick bort mot korsningen Vasagatan/Avenyn.

Neonljus, limousiner, höga klackar. Avenyns breda trottoarer som välfyllda catwalks för alla helgkvällars flickmode: kort, tajt, svart.

… Basgångarnas ljudmatta letade sig ut genom dansgolvens fönster. Människor ryckte i varandra, omfamnade varandra, vinglade och brölade.

Franks svarta lugg fladdrade. På hans ärrade högerkind kom något vått. Regndroppe eller ölskvätt. Han brydde sig inte. Ville bara hitta sin Veronica. Ta henne hem.

På en trottoar brottade två dörrvakter ned en kille. Fick i sin tur sparkar och slag av killens kompisar. Andra krogars vakter anslöt för att röja upp i röran. Hundrakilosknän pressade kaxiga gossar mot granitplattor och gjutjärn. Från andra sidan gatan hördes ljudet av en flaska som krossades mot en paviljong.

Sju minuter över den avtalade tiden. Frank släppte greppet om bilnycklarna i duffelfickan och drog upp sin iPhone 9.

… Hans nyputsade skor tog sikte mot hamburgerhakets mörkgröna flagga. Kryssade fram mellan sakta rullande sjuttiotalsjänkare.

2

En stulen Audi flöt ut ur Marieholmstunnelns korallblekröda gap. Avancerade sydväst i laglig hastighet. In på E6:an. Svängde av vid Ullevimotet. Stannade för rött mellan Vagnhallen Gårda och fyrtiovåningsskrapan City Gate.

I vänsterfilen bromsade en bepansrad polisbil in.

… Audins förare sneglade på polisen. Blickar möttes. Polisen tog upp en ficklampa och lyste genom rutorna på Audins förare. Ansiktet då i profil. Orörligt.

… Lastbilsföraren varvade dieselmotorn.

Ut ur Gårda brandstation femtio meter längre fram forsade en armada av brandbilar och ambulanser. Blåljus och sirener slogs på.

Grönt. Pansarstyrkan hakade på i slutet av kolonnen.

Audin accelererade. Föraren sa till polaren, ”Okej, när vi närmar oss Lorensbergsgatan är det upp med hooden som gäller. Du måste kolla ordentligt. Är det bara en eller två på gatan, tar vi dem. Om det är fler eller noll, kör vi runt och börjar om på nytt. När jag stannar måste du hoppa ut direkt. Du måste öppna dörren redan när jag bromsar. Repetera.”

”Jag hoppar ut innan du har stannat. Flashar kniven.”

3

Frank letade bland borden på bottenvåningen. Tonårsbrudar med rosa tuggummimunnar. Smack. Tre grabbar i läderbrallor.

… ”Noll McFeast!” ljöd i sorlet.

Uppe på övervåningen stod en kille och tryckte på en pump. ”Fan, är det slut i den här också?”.

Ett lysrör blinkade.

… Två klonade modeslavar med lyster av ansiktskräm gled upp bredvid Frank och trängde undan honom. ”Där är ni ju! Hallå, eller!” sa den ene och lade en arm om Emelies hals. ”Här har ni liraren jag pratade om. Pokerkungen!”

”Vem av er är min biatch?”

”Nej, mannen. Det här är fina brudar. De kräver lite stil.”

Pokerkungen rapade. Bjöd på doften av grillad chorizo med senap och rostad lök.

… Hon trippade efter och vred på överkroppen. ”Hejdå, Emelie!”

De passerade det blinkande lysröret och gick ned för trappan. Veronica klängde på Frank, delvis för att hålla balansen.

Det fanns två utgångar att välja på: åt höger mot Avenyn, åt vänster mot en parallellgata.

Veronica ville åt höger. Frank höll emot. ”Den här vägen blir närmast. Jag ställde mig på Heden.”

… Veronica såg en katt sitta på ett elskåp. ”Nämen, hej, sötnos, sitter du här alldeles ensam?” Sträckte fram fingrar med glittrigt nagellack. Hennes högklackade hängde inte med i svängen.

Frank fångade henne i fallet.

Katten hoppade ned från skåpet.

Veronica gav ifrån sig ett litet tjut av lika delar glädje och överraskning.

”Nu får vi ta det lite försiktigt, älskling.”

… Bildäck skrek till bakom Veronicas rygg. Dörrar på en Audi fläktes upp. En kille i mörkblå huvjacka hoppade ur. Drog kniv. Föraren också. Han i grå huvjacka.

Frank ville inte tro att deras ord riktade sig mot honom och hans älskade.

”Hoppa in i baksätet”, upprepade föraren.

Både Frank och Veronica tittade ned i trottoaren. Försökte gå utmed husväggen.

Med kniven höjd blockerade passageraren dem. ”In i bilen.”

Veronica försökte smita åt andra hållet. Fick en knytnäve mot kinden av föraren. Vacklade till och skrapade sin svarta kappa mot husets fasad. Föraren slet tag i hennes arm så att hennes huvud kastades bakåt och den lilla hatten föll av.

”Nej!” sa Frank. ”Vad håller ni på med?” Han trycktes ned mot motorhuven. Slog i hakan. Ett knivblad hölls framför hans ögon. ”Vi ger oss! … Veronica, gör som de säger!”

”Frank!”

Killen i den mörkblå huvjackan tog över Veronica. Knuffade in henne i baksätet. Kniven mot hennes mage. Frank placerades på vänster sida om henne. Spjärnade emot lite grann. Föraren gav Frank en snyting i ansiktet och sa åt honom att passa sig, annars skulle de knivhugga bruden.

Bilen rullade iväg. Svängde höger i korsningen. Passerade en man som fällde upp ett paraply. Svängde höger igen. Ut på Södra Vägen. Föraren tittade i backspegeln. Ingen pratade.

Audin bromsade in i korsningen mot Engelbrektsgatan. Övergångsstället tyngt av två däck. Föraren slog på bilradion. Petra Marklunds Händerna mot himlen. Han höjde volymen. Trummade takten mot bildörrens armstöd. Vilade andra handen mot växelspaken. Lät motorn mullra lite grann.

Park Avenue Hotel snett framför dem kontrasterade mot natthimlen med skymten av gaveln på sin cremefärgade huskropp.

… Ett begynnande ösregn smattrade mot plåten.

Inför rondellen bredvid Gothia Towers fyra hotellskrapor saktade bilen in igen.

Frank försökte sortera sina tankar. Vad är det egentligen som pågår här? Allt är lugnt, och jag ska se till att det förblir lugnt. De här killarna ska få våra pengar, om det är det de vill ha, bli nöjda och sen dra.

Veronica kramade Franks hand.

Han sneglade på knivbladet framför hennes mage och på hennes fylliga kinder. Men ingen ska få skada min Veronica. Ingen.

Veronica stirrade ned mot kniven. Vände sitt ansikte mot Frank och såg honom i ögonen.

Han försökte se lugn ut, som om han hade situationen under kontroll. Tyckte sig se hennes ögonvitor växa sig allt större. Att hennes blick flackade mer och mer. Att hennes läppar darrade. Sa lågmält till henne, ”Allt kommer att bli bra.”

”Nej, Frank, det kommer det inte.”

”Håll käften där bak!” ropade föraren. ”Inget snack!”. Sänkte volymen ytterligare, så att vindrutetorkarna hördes.

En spårvagn skar av trafikflödet från vänster.

Föraren lättade på kopplingen, gled iväg och växlade upp till tvåan, trean. En satellit i låg bana över jordskorpans rundning. Stannade på Mölndalsvägen en bit från en bankomat.

… 7567 var fel. 7657 var också fel. Frank skakade på huvudet och slog ut med armarna. ”Jag lovar. Jag försöker inte luras. Jag blandar ihop siffrorna. Jag är så himla stressad. Kommer du ihåg vad hon sa? … Inte? Vi kan i och för sig bara gå tillbaka till bilen och fråga.”

Killen snittade Franks släta vänsterhalva. Kallt stål. Mjuk kind. ”Jobba nu, för helvete. Du måste göra rätt. Annars tuggar den kortet.”

Frank tittade på kniven. ”Ta det lugnt. Ta det lugnt. Jag vill göra som du säger, men om vi inte går tillbaka och frågar om den rätta koden, kommer jag garanterat att misslyckas. Jag måste få höra siffrorna igen.”

”Sa hon inte, typ, 5676?”

”Nej, det var nåt annat. Nåt krångligare.”

”Inga tricks, bara. Du vet, han kommer sätta den i henne. Jag skojar inte. Han har gjort sånt förut.”

”Släpper ni oss sen?”

”Vi går till bilen nu. Inga tricks.”

Frank kände hur det rann utmed kinden. Visste inte hur mycket som var blod och hur mycket som var regn. Vågade inte lyfta handen.

Bilen stod halvt uppe på trottoaren, belyst av en svajande lampa som färgade karossen gul.

Veronica satt och skakade. Blödde näsblod.

Frank ryckte i henne. ”Du måste säga koden igen! Jag har glömt den.”

”Du blör!”

”Ge mig koden!”

”Hjälp mig! Jag vill inte vara här!”

Den mörkblå knuffade undan Frank, sträckte in armen i bilen och drog Veronica i håret så att hon började skrika.

Föraren sa till sin kamrat, ”Det här funkar inte. Hoppa in så drar vi!”

”Älskling, du kan komma ut nu. Vi ska hem.”

Frank fick en karatespark i magen av den mörkblå. Lutade sig mot bakluckan. Fick spark mot höften. Föll till marken. Spark i huvudet. Blev liggandes på asfalten. Alltmedan bilen med Veronica försvann längre och längre bort i regnet.

Rännilar från molnen störtade ned mot Franks halvöppna mun. Mot hans öra. Mot hans svarta strumpor och skor.

Handflatan mot trottoaren. Armbågen. Upp på knä. Rätade på benen. Den långa, svarta luggen kastad bakåt i ett vrål.

Frank försökte stoppa en förbipasserande bil för att få hjälp med att slå larm. Bilen susade förbi.

Nästa också.

Vid ett övergångsställe knackade Frank på rutan till en bil som stannat för rött. Den drog i väg medan det röda ännu skymtade i förarens ansikte.

4

Emelie följde med sitt ragg på efterfest hemma hos Pokerkungen. Penthouse på tjugotredje våningen i Eriksberg: ett av flera gamla varvsområden i Göteborg omvandlade till enklaver för bättre bemedlade. Exklusiva bostadsrätter. Segelbåtar sida vid sida med stora motorbåtar.

Hon behöll sina rödsulade svarta Louboutins på. Hamnade i en mörkröd skinnsoffa modell vintage.

Flaskor, burkar och tomma glas på soffbordet. Tomma skålar. Champagneflaska med ådror av stearin. Emelie smekte den. Fingertopparna mot det stelnade. Sedan handflatan mot skinnsoffan. Kramade en kudde. Doft av män. Suddig utsikt över älven, bockkranen och Älvsborgsbron. Regnvatten mot fönstren. En NATO-drönare i skyn cirklandes över området där den brittiska fregatten HMS Lancaster och amerikanska jagaren USS Zumwalt låg för kaj.

UV-ljus i lägenheten. Prince i högtalarna. Från köket hördes pokerkungen sjunga med i refrängen, ”Tonight we´re gonna party like it’s 1999.”

Vid ett flipper: ragget. Vältränad bak i Dieseljeans.

Pokerkungen gav Emelie en grogg med häften Absolut, hälften Zingo. Hans ögon som spotlights. En tredje kille, på vippen att däcka, halvlåg mot Emelie och smekte hennes bröst.

En tordönsröst från flippret, ”Gorgar got you”. Demonen röd. Pulserande.

Utmed en olivgrön fondvägg: ett terrarium. Emelie svepte groggen, lyfte undan bröstsmekaren och gick fram. Pussade mot rutan. Den kluvna tungan viftade.

Dörrklockan plingade till ett par gånger. Två ytterligare killar klev in. Spanade in Emelie. Gjorde high five med polarna. Nytt glas till henne. Ny musik. Shakira. Wyclef Jean. Hips don’t lie. Solodans. Händer som klappade. Händer som hjälpte henne. Av med allt.

”Ge henne ormen. Det blir läckert. Hundra lajks på Insta.”

”Runt hennes hals.”

”Nej, ingen orm.”

”Klart du ska ha en orm. Den är inte giftig.”

”Den kan strypa mig.”

”Nej, nej. Vi räddar dig. En anakonda mot fem män. Den har inte en chans.”

”Tjejen, om du får problem med den där ormen, sliter jag av hôvvet på den. Kolla in mina nävar.”

”Lyft inte upp den. Jag vill inte ha den … Nej, inte i ansiktet! Ta bort den!”

 

 

http://www.adlibris.com/se/bok/goteborg-noir-9789188329899

http://www.bokus.com/bok/9789188329899/goteborg-noir/

http://cdon.se/b%C3%B6cker/h%C3%A5kan_tendell/g%C3%B6teborg_noir-38540214

https://shop.books-on-demand.com/skonlitteratur/goteborg-noir/

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: