Jag kommer att skriva uppföljare till Gbg noir

september 21, 2016 kl. 11:59 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

tendell-rue-de-cannes-le-cannet

Det märkliga i sammanhanget var att kreativiteten tycktes slå till enbart tiotusen meter upp i luften.

På flyget söderut bestämde jag mig för att skriva två uppföljare till Göteborg noir.

Jag gick sedan ner för landning på Schiphol. Motorerna hade kämpat sig fram genom kompakta moln. Låg efter schemat. En flygvärdinna böjde sig fram mot mig.

– You are going to Nice.

– Yes.

– Your gate is Bravo 26.

– Bravo 26.

– When we land, you must go directly to that gate. They’ll be waiting for you.

– Bravo 26. I will go there directly.

Skrev ned Bravo 26 i det block jag döpt uppföljarna till Göteborg noir. Mindes att det fanns en karta över flygplatsen i KLM-magasinet jag läst. Slet upp magasinet. Hittade sidan med kartan. Rev loss sidan. Studerade kartan. Vek ihop den och stoppade ned den i bröstfickan på kavajen. Klev in i terminalbyggnaden. Gick några steg tills jag orienterat mig. Började sedan springa. Först vid sidan av rullbandet. Nästa rullband hoppade jag på. Sprang slalom. Arbetade mig fram. Klev med svett i antågande på planet till Nice.

Vid inflygningen till Nice låg staden upplyst i det sena kvällsmörkret. Landningsbanan kantad av röda lampor omgivna av svart hav.

Bagagebandet i Nice tömdes på väskor. Jag stod kvar. En kvinna i klarblå uniform kom fram till mig. Hon verkade förstå situationen instinktivt. Jag var inte hennes första.

– Come with me.

Jag kom med henne.

Hon hjälpte mig fylla i ett formulär. Gav mig ett överlevnadspaket.

Jag gick till en annan kvinna.

– How do I get to Cannes from here?

– You can take bus 200, but it has just left. Next bus will arrive at one o’clock.

Det var en halvtimme kvar till midnatt. Nittio minuter mitt i ingenstans var för mycket med tanke på att bussfärden skulle ta cirka en timme, och att jag sedan ändå inte skulle vara framme vid mitt hotell.

– How much do you think a taxi will cost?

– 90 Euro.

– Good.

– But that is so expensive compared to the bus.

– It’s fine with me. Thank you for the information.

Jag haffade en taxi.

– How much for a trip to Cannes?

– 90 Euro.

– Alright. I’m going to Park and Suites Elegance Le Cannet. It’s on cinq Rue de Cannes.

Fick rum 317. Packade upp mitt överlevnadspaket. En inplastad vit T-shirt. En necessär med en tandborste och en rakhyvel. En deodorantservett. Och en liten tub med en massa fransk text. Det gick inte att utläsa om det var tandkräm eller raklödder. Jag öppnade tuben och luktade på innehållet. Kanske var det mangodoftande hudkräm. Tuben förpassades till papperskorgen.

Nästa dag fönstershoppade jag på Rue d’Antibes. Bara en massa lyxbutiker. Till slut var jag tvungen att ta mig in i nån av dem. Det kostar att ligga på topp. Två medelålders damer överföll mig med kläder när jag berättade att mitt bagage var försvunnet.

– Feel the quality.

– Yes. Very good. Very good.

Jag minns inte om det var badhandduken eller den ljusblå skjortan som hade sån fin kvalitet. Jag bara tog för mig. Men när de ville sälja mig exklusiva flip flops för 40 Euro var det nog för mig.

– I have what I need now.

– Are you sure? Look at this. Or this.

– I’m fine, thank you.

Stranden i Cannes ockuperas huvudsakligen av gästerna på storhotellen utmed Boulevard de la Croisette. Längst västerut, närmast Palais des Festivals et des Congrès, finns dock en sträcka på cirka femtio meter där pöbeln får visa upp sina kroppar. Jag visade upp min vampyrkropp. Efter några dagar glödde den.

Sista kvällen i Cannes tillbringade jag på casinot i festivalpalatset. En snubbe, säkert från en av lyxjakterna vid kajen där utanför, strösslade gång på gång gula marker över den gröna roulettefilten. Håvade in berg ibland. Stönade ibland. Grävde upp nya sedlar ur guldbyxorna och slängde dem på bordet. Själv körde jag en mer reserverad stil. Analyserade. Spelade lite då och då. Förlorade ibland. Vann ibland. Förlorade lite till. Äh, vad fan, nu får det hända nåt, tänkte jag, och så satte jag ett stort antal av mina röda marker på rött fastän det nyss varit rött. Vinst. Medan jag räknade mina marker hamnade nästa kula på svart. Så inför nästa kula satte jag en massa marker på svart. Det blev svart. Jag växlade in mina marker till jetonger. Totalt gick jag femhundra spänn plus. Lämnade Cannes som en vinnare.

På hemresan mellanlandade jag på Orly. Jag hade fyra timmar på mig att ta mig till Charles de Gaulle. Skulle jag tråka ut mig eller skulle jag leva livet?

Jag tog en buss till Champs-Élysées. Köpte en baguette. Ost och skinka. Tungbrännarvarm. Tuggade i mig härligheten. Skänkte smulorna till duvorna och lämnade stan i taxi. Nästan hela vägen ut ur tätorten blev vi omkörda av motorcyklister som forsade fram i kolonner mellan bilarna. Fascinerande. En i princip aldrig sinande ström av svarta läderdräkter som susade förbi. Ingen blev påkörd. Ingen välte. Ingen bilist bytte ovarsamt fil. Fransk precision ut i fingerspetsarna.

Och så då på flyget till Landvetter öppnade sig ymnighetshornet och kreativiteten flödade. Jag skrev synopsis till både tvåan och trean. Göteborg noir har förvandlats från en enaktare till början på en trilogi.

tendell-palm-dor-cannes

tendell-palais-des-festivals-et-des-congres-de-cannes

tendell-boulevard-de-la-croisette-cannes

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: