Nya tag

juli 2, 2014 kl. 11:32 e m | Publicerat i Reflektioner, Skrivande | 2 kommentarer

Göteborg 2 juli 2014

Refuserad.

Ja, så kan det gå.

Man inbillar sig gärna att en författares liv ska följa schemat: refusering-refusering-refusering-refusering-refusering-genombrott-succé.

Men det är nog för att man i stort sett bara känner till de författaröden som blivit lyckosamma.

Sällan läser man om de diktare som blev refuserade, refuserade, refuserade och sedan dog.

Hur såg det ut för hundra år sedan? Fanns det tiotusentals svenskar som försökte och försökte, eller var det typ hundra som försökte varje år och tio som blev godkända som debutanter?

Vad spelar det för roll? Refusering är refusering, oavsett om man delar den olyckan med nittio själsfränder eller trettiotusen (det antal människor som läser ett genomsnittligt nummer av tidningen Skriva) (frågan är i och för sig om alla som läser Skriva ibland skickar manus till förlag eller om många aldrig kommer så långt, eller det omvända, att det finns många manusinskickare som inte läser Skriva).

Läser en bok just nu som heter The future of the mind. Skriven av Michio Kaku. Tänkte att om jag lär mig mer om hjärnan kommer jag att bli bättre på att nå in i andras. Jag tror dessvärre inte att boken har hjälpt mig så mycket i det avseendet. Däremot har jag lärt mig mycket om all slags spjutspetsforskning på området. Telepati och telekinesi med hjälp av datorer samt korrigering och uppgradering av hjärnfunktioner. Hur beslutsfattande sker, och en genetisk förklaring till varför många människor blir religiösa, samt lite grann om hjärntvätt och direktstyrning av andras hjärnor. En del handlar om sånt som forskningen och teknologin har lyckats uppnå, och annat handlar om sånt som kan bli verklighet inom några år eller de närmaste årtiondena. Michio, som är gammal fysiker, har som research intervjuat en massa folk. I början ägnas drygt sex sidor bara åt att spalta upp dem alla. Endast elva av dem är nobelpristagare. Resten är vanligt bös, typ folk från NASA, MIT, Harvard, Stanford, Princeton och så vidare.

Nåväl, vill man inte veta hur framtiden kan komma att te sig ska man inte läsa boken. The future of the mind. Av Michio Kaku. Till och med för en sådan framtidsfantast som jag känns världen lite mer skrämmande nu. Bland annat vet jag att man redan i dag kan filma delar av hjärnans tankeverksamhet, om än med dålig grafik. Tekniken går ut på att man visar en massa bilder för en försöksperson samtidigt som en dator mäter var i hjärnan neuroner aktiveras för respektive bild. Personen får därefter fritt tänka på en massa saker; bilar, ansikten et cetera, och datorn visar då upp dessa inre visualiseringar på en skärm. Grafiken är som sagt dålig, men målet är att man i framtiden ska kunna spela in sina egna drömmar på video så att man kan se dem i efterhand och kanske lägga upp dem på YouTube i stället för att bara berätta om vad man drömt om. Detta låter ju trevligt, men mindre trevligt är till exempel att någon mot sin vilja får sin tankeverksamhet scannad. Särskilt i diktaturer skulle det kunna leda till både det ena och det andra. Eller som Thåström sjöng på Ebba Grön-tiden, Mina tankar är det sista som ni tar!

Mänskligheten kan delas upp i två delar: de som har läst The future of the mind, och de som inte har läst den.

Likadant är det med mitt manus. Jag har läst det. En lektör har läst det. Sju miljarder människor har inte läst det. Jag tror nämligen att refuseringarna beror på att mitt manus har haft en rörig början. Växlande perspektiv kapitel för kapitel, korta kapitel. Sannolikt har det lett till att mitt manus inte överlevde fem-första-sidorna-läsningen. De kvaliteter mitt manus har i övrigt har kanske helt enkelt inte upptäckts (ett annat alternativ kan i och för sig vara att förlagen visst har läst hela mitt manus, men att de ändå inte upptäckte några kvaliteter).

Nåja. Den här romanen ska ges ut. Någon gång i en nära framtid.

Jag har justerat början av manuset och jag har dessutom lagt till en nyskriven scen på slutet. En riktig pulshöjare. Nu kommer jag att lyckas!

 

 

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Refuse to give up! Att refuseras är bara ett steg på vägen, efter sju nej kommer ett ja, rent statistiskt. Men, rådet är att tänka om, tänka nytt, out of the box, och för att göra det krävs nya impulser. Gör något som du inte brukar, Eureka!
    Tilly

  2. Thanks for your support! I shall never surrender.
    Ett knep förresten som en del kanske kör är att tänka med en bag-in-box innanför västen. Men det får bli en sista utväg (om så krävs).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: