Vår begränsade bild av alltet

oktober 13, 2013 kl. 1:40 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Göteborg 12 oktober 2013

Kungshöjd, Göteborg i gårdagens eftermiddagssol.

Stadens djungel består inte bara av gator och torg, gränder, broar och tunnlar mellan huskropparna, utan också av vattendrag och vegetation.

Vilka växter och djur frodas i denna stad? Hade ens Linné och hans lärjungar under en livstid hunnit identifiera dem alla?

I de naturligt uppkomna grönområdena är det säkert lätträknat. Där vistas sedan århundradena björk och tall och gran och ek och lönn och alm, hare, räv och rådjur. Vildsvinen är tillbaka sedan en kortare frånvaro, och även vargar hälsar på ibland.

Skärgårdsöarna omringas av krabbor, räkor, måsar, sillar, snäckor, sjögräs och tång.

Längs trottoarerna vandrar katter och råttor, duvor, hundar och människor.

Men i parker som Botaniska trädgården och Trädgårdsföreningen växer en uppsjö av exotiska blommor, buskar och träd som planterats av människohand. Och i Slottsskogen, på Sjöfartsmuseet och på Universeum samlas allt från pingviner till giftgrodor.

Detta är dock inte allt, för hemma hos folk står växthus, balkonglådor, fågelburar, akvarier och terrarier med ytterligare tillskott till stadens flora och fauna.

Paradiset skulle rentav återuppstå om alla djurägare släppte sina djur fria vid ett givet klockslag, till exempel klockan tre på midsommarafton nästa år. Om alla akvariefiskar då fick hamna i Göteborgs kanaler, om alla ormar släpptes ut på Ramberget, om alla fågelburar öppnades på Götaplatsen, om alla bondgårdar och häststallar i Göteborgstrakten öppnade sina portar och hagar och släppte fångarna loss, om alla hundar och katter, illrar och kaniner släpptes lösa på Heden, vilket liv det skulle bli. Stadens djungel med än större betoning på djungel. Sakta men säkert skulle respektive djurslag spridas över staden, de enskilda individerna, antingen ensamma, i par eller i små flockar, finna sig ett passande habitat och både kämpa och fröjdas i friheten, så som det var i begynnelsen.

Livet i Göteborg skulle vara fullkomligt oöverskådligt. Men det är det redan i dag. I Stor-Göteborg bor det ungefär en miljon människor. Hur många av dem har jag någonsin träffat? Och av dem jag har skakat hand med, hur mycket vet jag om deras liv? Alla kvinnor jag kysst, jag minns inte ens namnet på dem alla.

Ta en kvinna. Jag minns kanske var jag träffade henne. Jag har en vag uppfattning om hennes utseende. Jag kan minnas om vi bara sågs för en kväll eller mer. Men vad jag minns jag i övrigt? Vad hon arbetade med just då? Vad hon pluggade just då? Var hon bodde? Vad hon hade arbetat med? Vad hon hade pluggat? Var hon hade bott? Vad hennes planer eller drömmar var. Vad hon gjorde på fritiden. Vilken musik hon gillade. Hur hennes hem var inrett.

Är det inte märkligt att en man kan följa en kvinna hem och i stora drag bara vara intresserad av enda sak, men ändå ibland gå husesyn när han tagit av sig sina skor eller boots. Det tyder ju ändå på att en man även i det stadiet kan vara intresserad av kvinnan på ett djupare plan.

Visa mig din bokhylla, och jag ska säga dig vem du är, som det gamla talesättet lyder.

Jag tittar i en kvinnas bokhyllor, men sedan kommer hon kanske och omfamnar mig, kysser min hals, och då glömmer jag det där med böckerna.

En gång fick en kvinna nästan dra mig upp ur en fåtölj för jag hade börjat bläddra i en bok och försökte diskutera innehållet med henne. Hon ville bara en sak, och när hon fysiskt påminde mig om det, ville jag det lika mycket som jag halvtimmen tidigare på nattklubben ville det. Jag minns inte i dag vare sig vad nattklubben eller boken hette. Inte heller minns jag kvinnans namn, bara händelsen som sådan.

Min kunskap om världen är i ständig förändring.

Det lilla jag vet är så oerhört begränsat i förhållande till den kunskapsmängd jag skulle besitta om jag dels fick reda på allt, dels kunde komma ihåg allt.

En del kan räkna upp Roms alla kejsare, Sveriges alla regenter eller Amerikas alla presidenter. Men vem kan dessutom säga vilka stora beslut dessa människor fattade? De tre viktigaste besluten per härskare? Eller om så många fakta är för svåra att lära sig utantill, åtminstone blott det största beslutet per härskare? Det beslut som fick störst verkan på samhället? Ett beslut om att stifta en lag. Ett beslut om att skriva under ett internationellt avtal. Ett beslut om att sätta igång ett stort projekt. Ett beslut om att gå i krig.

För att uppnå någorlunda omfattande insikt i en sådan genre får man kanske koncentrera sig på en enda eller ett fåtal personer och deras livsgärningar. Lära sig allt om Heliogabalus, Drottning Kristina och Richard Nixon. Men inte ens då kan man komma i närheten av verklig kunskap.

Inte ens hela sitt eget liv kan en människa i normala fall komma ihåg och på eget eller andras initiativ berätta om.

Mycket bara händer och så glömmer vi det mesta.

När vi vet så lite om oss själva, hur lite vet vi då inte om världen i stort? Om de sju miljarder människor som lever i dag? Om de hundra miljarder människor som någonsin levt? Om vad som just nu händer på andra planeter eller i Venezuela och Bulgarien?

Vad hände i mitt liv i går? Skulle jag vilja dokumentera någonting?

Kanske. Kanske inte.

Kanske.

Ok.

Jag hade en grå skjorta med vit krage. Ljus kavaj. Höll ett par föredrag för allmänheten. Hade planer på att sedan gå till det efterföljande minglet i en lokal på Stora Nygatan. Var där för tidigt. Porten låst. Tänkte att jag skulle strunta i minglet. Kände närvaron av ödet. Här hade jag alltså anmält mig till en aktivitet, var redo att delta i den, men kunde också välja att gå någon annanstans och på så sätt drastiskt förändra i första hand min egen framtid, i viss mån de andra deltagarnas framtid, och i princip, om än kanske bara marginellt, världens framtid.

Jag gick hemåt, såg uteserveringar fyllda av glada människor på och omkring Kungsportsplatsen. Vid Västra Hamngatan pågick ett vägarbete med därtill hörande avspärrningar. Detta väckte mig till att på nytt pröva frågan om jag skulle gå på minglet eller ej. Jag bestämde mig för att vända tillbaka. Satt på en bänk vid kanalen och inväntade klockslaget. Gjorde sedan entré. Två flasköl senare klädde jag mig i min tunna grå kappa och tog farväl. Folk undrade varför jag redan skulle gå. Det visste jag inte. Släntrade genom stan. Möttes av den lågt stående solens ljus mot röda höstlöv. Hade ingen kamera med mig. Tog hissen till min lägenhet och hämtade kameran. Åkte ner. Tog ett fotografi. Åkte upp. Tänkte visa fotografiet för hela världen. Struntade i det.

Vaknade så i dag, och beslutade mig för att trots allt sprida den där bilden över jordklotet och skriva några rader i samband med det.

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: