Nutida författares dilemma

augusti 5, 2013 kl. 11:59 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Heineken 2013

Ni har kanske redan hört talas om det: de utvalda människorna som just nu traskar omkring på jorden iförda röststyrda glasögon, med vilka de kan fotografera eller filma just det som deras ögon registrerar, och i realtid sprida foto och film till andra människor på jorden.

Vi kan bara ana oss till hur dessa behändiga apparater, Google Glass, kommer att användas framöver.

Föreställ dig OS-finalen på 3 000 m hinder i Montreal 1976. Och föreställ dig att du hade kunnat välja att se loppet genom Gärderuds ögon: sista varvet, den röda tartanen, de svartvita hindren, inför sista kurvan går du upp i ledning, vallgraven där framme, spikskon mot hindret vid vallgraven, luftfärden över vattnet, plasket vid fotisättningen, funktionärerna, vakterna, det exalterade folkhavet, vyn över upploppsrakan, det sista hindret, vägen ligger öppen för OS-guld.

Och föreställ dig att se samma situation som om du vore Baumgartl: hur du kommer närmare och närmare svensken, som inte tycks lägga märke till att hans ledning är hotad. Snart är du ikapp. Med den här farten har du stor chans att ro hem guldet. Sista hindret nu. Ni är jämsides. Men vad i helskotta? Röd tartan, huvet på sned. Och där är polacken förbi också. Nedrans!

Och i Malinowskis ögon: Guldstriden tycks vara över för din del. Det handlar bara om att ta sig i mål och inkassera en bronsmedalj. Svensken och östtysken får göra upp om guldet. Strax sista hindret. Men vad händer? Baumgartl faller! Bara inte trampa på honom nu och snubbla själv! Nej, det gick bra. Tack, gud! Och det kommer att bli silver! Jösses!

Ja, lita på att vi snart kommer att få se helt nya vinklar från hinderlopp, stavhopp och diskus med mera.

Och med en mer robust apparat tror jag att vi snart även kan följa Lotta Schelin hela vägen från ruschen i slutet av en viktig match, blicken mot krysset, blicken mot bollen, följandet av bollbanan och nätets rasslande, fansens vilda jubel, och hur hon trycks ned i gräset borta vid hörnflaggan av anstormade medspelare som kastar sig över henne.

TV-sport kommer aldrig mer att bli sig likt, men jag spår också utveckling av andra genrer. Att kunna följa andras upplevelser i detalj blir det nya svarta. I stället för att bara se en bild på någons lunch, kan man se hur lunchätaren beställer den, äter den, konverserar med lunchsällskapet och spanar in denna där som just träder in på restaurangen. Men vem vill se detta? Ja, det finns nog ingen hejd på vad folk kan vilja se. Vem kunde för tio år sedan ana att det skulle bli så populärt att läsa varandras dagboksanteckningar, att vilja skylta med att dessa kläder har jag på mig idag, denna lunch äter jag idag, detta filosofiska spörsmål grubblar jag på idag? Om tio år kanske man kan få följa med i folks sängkammare i realtid. Integritet, någon? Från 2003 till 2013 har världen förändrats. Förr ville folk knappt bli avslöjade med detaljer om sina privatliv. Idag försöker folk själva nå ut med en massa detaljer i mediabruset. Syns man inte, finns man inte, och år 2023 kommer gränserna att ha tänjts ordentligt för vad en del kan tänka sig att göra för att finnas till. Hur långt kommer jag själv att gå 2023? Det vill jag inte veta. Men 2023 kommer jag kanske tycka att det känns naturligt att mina läsare / tittare ska få se mig knäppa upp en kvinnas behå. Och vad ska bibliotekarien säga? Eller är hennes väninnor närvarande genom hennes ögon för att följa hur väninnan knyter upp slipsen och knäpper upp skjortan på mig, den äntligen debuterade romanförfattaren? Vad ska jag säga till henne?

– Är det bara du och jag här och nu eller har du gett access till hela svenska folket?

– Du har låtit dig raggas upp av en kvinna med glasögon. Du vet vad du har gett dig in på. Men om det bara är jag eller jag och utvalda vänner eller jag och hela planeten just nu, det vet du inte, och det kan du inte styra över. Frågan är bara: Gillar du läget eller vill du att jag ska gå?

– Stanna kvar.

– Ställ dig vid fönstret. Vrid lite på dig. Såja. Perfekt. Och så tar du av dig skjortan. Sakta. Såja. Och så kommer du hit till sängen. Mina följare föreslår annan musik. 23 % vill att du går ner på mig till This City Never Sleeps med Eurythmics. Är det ok med dig?

– Och 72 % av mina följare vill att du ska dansa för mig till Slave To Love med Bryan Ferry. Så så får det bli.

2023. En framtidsvison. Men vad vill jag säga med allt detta?

Jo, att det är lite komplicerat att skriva en roman år 2013 som kanske kommer ut på marknaden först år 2015. Hur kan jag veta hur stort genomslag glasögon som dessa kommer att få även i det vardagliga livet? Kommer 10 % eller 90 % av alla twentyandthirtysomethings att gå omkring med såna där år 2015? Om 90 %, hur kommer det i så fall att påverka folks vardagsliv? Och om jag inte kan räkna ut det och låta romanen präglas av den teknikutvecklingen, kommer min roman inte att vara fräsch. Det var lättare för forna tiders författare. Visst kom det uppfinningar i strid ström även då, men inte så himla ofta som idag.

Redan idag existerar det 3D-skrivare. Jag behöver få med sådana i romanen eftersom de år 2015 kommer att vara lika vanliga i svenska hem som mikrovågsugnar. Det är inte fakta, men det är min välgrundade gissning. Sedan har vi drönare. Genomslag för privatbruk kommer kanske att dröja, men när och i vilken omfattning kommer polisen att ha tillgång till sådana? Min gissning kommer att ha stor betydelse för realismen i min roman. Jag skriver trots allt en kriminalroman. Ponera att jag inte har med en enda drönare. Ponera att det i det svenska luftrummet år 2015 vimlar av drönare med uppgift att bevaka områden och förfölja misstänkta, kanske rentav attackera de misstänkta genom att spruta färg på dem så att de blir lätta att identifiera vid gripande i fall man tillfälligt skulle ha råkat tappa bort dem mellan platsen för gärningen och platsen för gripandet.

Den tekniska utvecklingen går oerhört fort just nu. Snart kommer material som kan göra soldater eller stridsvagnar nästan osynliga genom att ljuset från bakgrundsmönstret leds runt soldaten slash stridsvagnen som vatten leds runt en sten i en fors.

Alla romaner som är tänkta att vara samtidsromaner kommer kanske snart att betraktas som historiska romaner, för vem ska kunna förutspå allt som är på väg att ske?

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: