Om varje löv var ett blad

juli 8, 2013 kl. 11:59 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Brunnsparken - Göteborg 8 juli 2013
Brunnsparken. Gbg.

25 000 ord består min roman för närvarande av.

73 sidor.

Sannolikt har jag passerat Dostojevskijs Vita Nätter, och jag är på god väg att passera Hemingways Den gamle och havet, men det är en bra bit kvar innan jag är i hamn.

För att ha så stor chans som möjligt att slå igenom som debutant bör man skicka in ett manus på ca 80 000 – 100 000 ord. Jag vet detta. Och ändå. Ändå försöker jag övertyga mig själv om att kan jag bara få ihop en tajt historia på 60 000 ord, kommer jag att lyckas. Och visst. Större under har skett. Men varför envisas jag med att förbereda mig på att medvetet lägga mig utanför standardmallen, eller vad man ska kalla det? Varför rättar jag inte bara in mig i ledet?

Förmodligen för att jag fortfarande är en sådan där som ägnar mångdubbelt mer tid åt att redigera skrivna meningar än vad det tog att skriva dem. Vad jag skapar på fem minuter kan jag hålla på med i en timme efteråt. Eller återkomma nästnästa dag för att ändra en endaste mening eller ett blott ett ord jag gått och tänkt på. Så där kan jag inte hålla på.

Produktion. Produktion. Produktion. Och mer produktion. Sedan redigering. Det är det enda sättet om jag ska hinna bli klar innan löven blir gula, röda och faller.

Den nästan ständigt påslagne nitiske granskaren inom mig är mitt sista kvarvarande hinder.

I övrigt är jag i toppskick. Jag har gjort allting rätt. Jag har under åratal tagit till mig tips på nätet, jag har studerat handböcker, jag har läst ett stort antal romaner och annat från de senaste fyratusen årens utgivning, från Gilgamesheposet till Fågelskrämman av Michael Connelly, och den bok jag läser för tillfället är The Long Goodbye av Raymond Chandler, och nästa bok blir kanske franskt artonhundratal eller svenskt nittonhundratal. Jag bara tar något ur mina välfyllda hyllor. Kryddar kanske sedan med något nyutgivet. Gör det emellanåt, även om jag för mitt författarskaps skull koncentrerar mig på att försöka beta av de flesta av jordens alla klassiker. Och jag är glad att jag har några kvar att bläddra i, för det är först när man har absorberat det fundamentala i romanskrivandets hantverk som man på ett meningsfullt sätt kan analysera vad andra författare gjort och lära sig något av det.

Måste lova mig själv nu. Från och med i morgon. Ingen mer redigering förrän det första utkastet är klart. Ingen mer redigering. Ingen mer. Man måste våga säga nej. Man måste våga säga nej. Säg nej till redigering. Stoppa den. Krossa den. Förgör demonen!

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Är antalet ord, sidor eller band egentligen alls intressant? Strindbergs ”Ett halvt ark papper” och Dostojevksijs ”Brott och straff” är båda bland det bästa jag läst – det skiljer någonstans kring 645 och 1/2 sida.

  2. Jag håller fullständigt med. Två mästerverk.

    Det är väl med sidantal som med mycket annat i branschen. På ett ställe läser man att det är viktigt att ens berättelse ryms inom en tydlig och välbekant genre, så att köparen lätt kan välja den slags produkt den är ute efter; kärlek, skräck, thriller, deckare, humor, sci-fi, fantasy. På ett annat ställe läser man att förlag söker originella genreöverskridande manus som kan överraska.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: