Det spontana talet

maj 20, 2013 kl. 10:58 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Spårväg Skeppsbron 20 May 2013 c

När jag satt i trappan i lokalen Älvrummet i kväll och lyssnade på debatten om Hedens framtid begrundade jag det faktum att vad man framför i tal och skrift ibland når fram dit man vill. Jag hade för någon vecka sedan på sajten Yimby Gbg skrivit att

Endast ca 130 000 invånare i Göteborgs innerstad är en absurt låg siffra. De flesta tycks överens om att ett botemedel mot detta är att bebygga de centrala ödemarkerna.

Några kan nog också som ett bonusbotemedel tänka sig att tillåta fria höjder på det som byggs, alltså inslag av sköna skyskrapor.

Man kan även tänka sig en avsmalning av Göta Älv för att få plats med fler byggnader, men vad man heller inte borde vara främmande för att är bebygga delar av befintliga grönområden.

Till exempel skulle man utan att inkräkta på Slottsskogens funktion som brännbolls- frisbee- och Wayoutwest-park, kunna bebygga området från Majvallen till Linnéplatsen med blandstadskvarter. Därmed skulle också det mentala avståndet mellan Linnéstaden och Majorna minska, vilket skulle kunna leda till ökat utbyte av folkliv och stadspuls stadsdelarna emellan.

Nästa grönområde för rakning: Allén. Med andra ord: Haga, Vasastan och Avenyområdet borde få lov att expandera ett snäpp norrut, men självklart skulle man bevara den långa, grönskande sluttningen mot Vallgraven (och Bältesspännarparken och trädgårdsföreningen). Även ytan mellan Trädgårdsföreningen och Gamla Ullevi borde bebyggas, Trädgårdsföreningens staket rivas (området är en stor barriär mitt i city) och gång- och cykelbro byggas i Lilla Kungsgatans förlängning så att invånare och turister inte behöver ta sådana omvägar för att passera vattnet när de vill förflytta sig från Fredsgatan i sydostlig riktning. Man skulle alltså i framtiden lätt kunna vandra från Kompassen, förbi Palmhuset och ner mot Bergakungen på bara några minuter.

En så vacker byggnad som Palmhuset borde inte ligga i något som närmast kan betraktas som en gated community med det långa staketets alla träplankor och järnspjut som hinder.

Please, Mr Siesjö, tear down this wall!

Kvar av grönområde mellan Pustervik och Posthotellet skulle alltså trots den nya bebyggelsen vara en ansenlig mängd trädkronor och gräsmattor. Göteborg skulle med denna gröna halvmåne samt Skansen Kronan, Vasaparken och Burgårdsparken fortfarande ha en väldigt grön stadskärna.

Är det möjligt att dubbla innerstadens invånarantal till 260 000?

Vilka dynamiska effekter kan det få för Göteborg som stad?

Jag blev mäkta förvånad över att Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö inledde sitt anförande i kväll med att föreslå just mitt förslag med bro över Vallgraven in i Trädgårdsföreningen och att öppna upp parken. Det är förvisso känt att både tjänstemän och politiker följer debattinläggen på den där ideella sajten, men ändå, liksom. Bara någon vecka efter att jag kom med en helt ny idé, lanserade stadsbyggnadskontorets talesman den som något de kan tänka sig att rekommendera för att förbättra tillgängligheten till bland annat Heden.

Men ämnet för kvällens debatt var alltså själva Hedens framtid och panelen bestod av ett antal människor som tillsammans representerade de flesta åsikter, även om det under debattens gång tycktes uppstå en konsensus hos de flesta att Heden är så stor att man kan bebygga delar av Heden och ändå bevara stora ytor för t.ex. Gothia Cup, korpfotboll och andra aktiviteter om man bygger ett stort underjordiskt garage och ovanpå det ett antal blandstadskvarter med lägenheter, kontor, hotell, restauranger, butiker och salonger.

Detta var i mina öron en förnämlig lösning, men i takt med att moderatorn lät folk i publiken få mikrofontid blev jag mer och mer uppeldad över att det framkom så mycket protester mot att det överhuvudtaget skulle byggas något på Heden. Jag ville göra min röst hörd, och det var så att säga i grevens tid, för efter att moderatorn hade nickat till mig att hon sett mitt vinkande berättade hon för församlingen att det bara fanns tid för ett par talare till och att mannen i den rutiga skjortan därborta (jag) skulle vara den siste talaren.

Vad skulle jag säga? Ja, jag hade ju inte förberett någonting, men jag hade en vision, en ambition, och jag tänkte att om jag börjar med att avslöja den ambitionen, får jag improvisera därefter.

Nu skall det ju sägas att jag inte var helt ovan vid situationen. Så sent som i fredags var jag toastmaster på en disputationsfest för ca 50 pers och skötte alltifrån välkomnande och ordningsföreskrifter, ledande av allsång och introduktioner av talare. Allt detta, huvudsakligen improviserat, flöt på bra. Jag hade ju bara druckit välkomstchampagne och sedan två eller tre glas vin under middagen, kanske fyra, jag vet inte. I vart fall skötte jag det galant, stundtals även på engelska och tyska för att alla tillresta gäster skulle känna sig inkluderade, och inför desserten tillät jag mig till och med att säga att nu är det dags för kaffe och tårta. Jetzt gibt es Kaffee und Torte. Yes, it’s time for coffee and tart! Då även gästerna voro uppsluppna fann de sig mycket tillfreds med ordvalet.

Så fick jag då mikrofonen i kväll. Och ingen champagne. Hur skulle det gå?

Tackar, tackar! Jag heter Håkan Tendell, och min ambition är att göra Göteborg till en mångmiljonstad!

Sedan framförde jag en i stunden nykläckt teori om att eftersom jordens befolkning ökar och världens storstäder växer måste vi hänga med, annars hamnar vi i det globala perspektivet på femtio, hundra års sikt i samma situation som småorterna i Skaraborg och i Norrlands inland idag befinner sig.

Därefter kom jag in på det här med att vi inte kan hålla på och smeta ut staden över hela kommunens yta, utan att befolkningsökningen måste äga rum mitt i smeten så att mångmiljonstaden kan fungera smidigt genom att de flesta då kan ta sig dit de behöver ta sig genom att gå, cykla eller att använda sig av kollektivtrafik.

Lite raljerande blev det också över alla försiktiga planer som innehåller uttryck i stil med att det här stadsområdet tål en hushöjd på sju våningar eller att man skulle kunna tänka sig ett enstaka höghus på sexton våningar.

Alltså, det där är bara trams! För att få plats med all den befolkning vi vill skall komma till Göteborg, måste vi bygga skyskrapor! Vi skall inte längre ha några maxhöjder: vi borde införa minimihöjder! Vi skall säga det att om någon vill bygga på Heden, måste de bygga minst trettio våningar, annars får de inte lov att bygga. Allt annat är slöseri med värdefull markyta! Tack för mig.

Det rev ner kvällens största applåd. Sedan gick jag hem.

Vad hade jag sagt om jag hade förberett mitt tal? Säkert något annat, kanske något torrare, något träigare, eller kanske rentav något bättre, vassare, giftigare: ett tal med bevingade ord. Det skadar ju aldrig att förbereda sig, men det känns skönt att det fungerar så att man bara kan prata på och det ibland slutar hyfsat ok ändå.

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: