Framtiden är nu

april 7, 2013 kl. 12:41 f m | Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Terminator
Den där högteknologiska framtiden man alltid antog skulle komma förr eller senare, men som aldrig tycktes dyka upp: den är nog här nu. Det är så lätt att vänja sig vid små förändringar att man tappar överblicken. Var är vi nu?

Gick på Avenyn idag och såg en kvinna hala upp en smartphone ur handväskan. Är det inte oerhört att det finns så många människor som går omkring med datorer i handflatorna och kan inhämta all världens kunskap samt kommunicera via telefon, SMS, mejl, twitter m m över hela jordklotet?

Så långt har alltså människan kommit. Detta är verkligheten.

Och jag slås av bilden på en terminator när jag öppnar CNN:s sajt. Vi har mördarrobotar idag, men de patrullerar inte gatorna, utan de flyger och är döden från ovan. Än så länge styrs de av människohand, men de skulle i praktiken kunna arbeta på egen hand, söka upp olika mål enligt givna riktlinjer och nedkämpa målen. Man lever i en tro att allt än så länge hanteras under ordnade former: att i princip varje attack är genomtänkt och moraliskt berättigad, men vad skulle hända om hackers tog kontrollen över flygande drönare?

Hur många drönare finns det idag? Vad är deras samlade kapacitet?

Vilket land kommer att bli först med att beväpna människoliknande robotar? Robotarna kan redan dansa och spela fiol. Vad händer när de byter ut fiolen mot en k-pist?

Men de flesta av teknikens framsteg är såklart bara av godo. Det finns bilar som automatiskt bromsar in om något korsar deras väg. Det finns 3D-skrivare som kan tillverka saker här och nu istället för att det ska krävas långa transporter och väntan innan rätt sak hamnar på rätt plats.

3D-skrivare. Smaka på det ordet. För bara ett par år sedan var det science fiction. Snart finns det en i var mans hem. Precis som telefonen, radion, dammsugaren, tv:n, tvättmaskinen, mikrovågsugnen, digitalklockan och videobandspelaren en gång i tiden gjorde entré.

Framtiden har kanske alltid funnits där, men den har sällan fått mig att tänka så som nu.

Robotarna är här. Detta är verkligheten.

Nu finns det ingen återvändo.

Och jag ska snart inhämta mer kunskap i ämnet från
http://edition.cnn.com/2013/04/03/opinion/killer-robots-new-arms-race/index.html?hpt=hp_c1

Vad skiljer egentligen mig från en robot?
Jag utforskar världen, scannar igenom databaser av texter och bilder, analyserar, agerar.

Vad innebär det egentligen att vara människa? Vad är jag programmerad att göra? Uppnå tillfredsställese enligt Maslows behovstrappa? Kan det vara så enkelt?

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Läste för något år sedan en rad böcker av Asimov. I någon av dem, tror det var The Caves of Steel eller The Naked Sun, så måste huvudpersonen i en scen ta sig till en lägenhet för att få tag i en telefon. Trots att den värld det hela utspelar sig i till stor del befolkas av robotar så lika människor att romanfigurerna inte kan skilja den ena från den andra. Jag minns att jag då fascinerades av att Asimov, själva upphovsmannen till robotikens lagar, och som skapade dessa fantastiska futuristiska världar redan på 1950-talet, också han var bunden till den verklighet som fanns runt omkring honom och kunde inte föreställa sig en så ”enkel” sak ( i jämförelse med hans andra skapelser) som trådlös telefoni.

    Jag är dessvärre rädd att vi fortfarande inte kan säga så mycket om framtiden, och om vi ibland tycker att framtiden redan är här beror det kanske mest på att vi blivit så gamla att det ”fantastiska” vi fantiserade om, läste om och kanske anade som barn realiserats. Allt vi gjort är att vi hunnit ikapp delar av framtiden så som vi formulerade den för 40, 50, 60 år sedan. Men framtiden själv har naturligtvis ett ointagligt försprång 😉

  2. Särskilt lustigt är det när man tittar på en del gamla rymdfilmer. De har rymdskepp som kan korsa galaxen, men bara datorer som kan mata fram bokstäver på skärmen långsammare än en telexmaskin. Ja, det är svårt att spekulera om vad för slags framtida uppfinningar vi upplever som vardagliga om tio, tjugo år.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: