Vad någon kanske behöver

december 15, 2012 kl. 4:06 f m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Håkan Tendells läsfåtölj

Författarens läsfåtölj.

Utanför blåser det kallt. Många har sökt skydd inne i värmen, tillsammans eller var för sig. Det finns andra som ger sig ut i kylan i kväll, in i någon lokal, kanske för att få glömma vardagen en stund, kanske för att söka efter en famn.

Det är så lite människan egentligen behöver för att må bra: få vara frisk, känna sig trygg, släcka sin hunger och törst, utföra ett givande arbete, upptäcka något, lära sig något, låta sig underhållas, umgås när man känner för det, få vara ensam när man känner för det, eller bara få vila ut i en behaglig temperatur.

Soldatlivet i fält: hur lätt var det inte i det att veta vad man behövde om kvällen och också uppnå det? Resa sextonmannatältet, få eld i kaminen, hälla kakaopulver i en kåsa hett vatten, äta ett stycke bröd, ta av sig kängorna, sträcka ut sig, vila sitt huvud mot det man hade till hands: ett ihopbyltat klädesplagg eller skyddsmaskväskan, sitta eldvakt någon timme i tältet, lyfta på kaminlocket med en vedklamp och kasta ner en annan träbit i det röda varma, hålla flammorna levande, kanske sitta vakt någon timme i utkanten av lägret, vadhelst som stod klottrat med blyerts på listorna, hålla utkik efter fientlig trupp, bli avlöst av näste man, gå tillbaka till tältet, lyfta tältduken i öppningen, huka sig, växla några ord med eldvakten, gå försiktigt bland utsträckta ben till sin plats, kränga av sig hjälmen, k-pisten, skyddsmaskväskan, uniformsrocken, knyta upp kängorna och inte vakna förrän den siste eldvakten på valfritt sätt meddelat att den nya dagen grytt.

Så övningsstred man på dagarna på Skövde övningsfält, vissa nätter fick man inte sova i tält, utan på sin plats i stridsvagnen (IKV91) med den röda innerbelysningen tänd istället för den vita så att inte skarpa ljusstrålar skulle reflekteras ut genom prismaperiskopen och röja vagnens position för fienden (detta var på åttiotalet då det inte var så vanligt förekommande med infraröda mörkersikten i de sovjetiska vagnar som skulle anfalla oss i händelse av en invasion. T-55:orna saknade sådana. Gjorde möjligtvis T-72:orna det också? Jag minns inte. I vart fall skulle det bli svårt att möta T-64:or och T-80:or i nattstrider. Vad hade vi att komma med? Ett antal lysraketer per vagn som kunde skickas upp i himlen och lysa upp slagfältet under femton sekunder eller så per styck. Nej, om nätterna var det bäst att hålla sig gömd: parkera vagnarna inne i skogen, täcka dem med granris för att minska IR-strålningen och dessutom spänna upp kamouflagenät över dem i skeva vinklar för att dölja vagnsprofilerna från att upptäckas med blotta ögat i morgonljuset.

Vissa veckor var vi förlagda till ett pansarskjutfält söder om Karlsborg, sköt ibland med fullbumpor, 90 mm, men mestadels med 20 mm-ammunition via en mindre kanon som monterades i det större eldröret för att inte förstöra målen alltför mycket, och så sköts det en hel del med den parallellmonterade kulsprutan också. Nåväl, där ute vid skjutfältet var det nästan lika lyxigt som att bo på kasernen på P4: man fick sova i riktiga sängar och äta tre mål mat per dag i en matsal.

Det lustiga nu, när jag tänker efter, är att det är mycket möjligt att det var så att jag en vecka i en av barackerna där ute vid skjutfältet för första gången läste något av Dostojevskij. Detta måste i så fall ha hänt någon gång mellan juni 1986 och april 1988, nej, det kan senast ha varit augusti 1987, för det sista året, när jag utbildade mig till reservofficer på Pansartruppernas Stridsskola, som också låg i Skövde, var vi ibland med värnpliktiga ut till Karlsborg för att instruera dem, och då behövde vi inte bo i barackerna, utan fick bo i officersvillorna. Det låter kanske flådigt. I själva verket rörde det sig om ett par sunkiga tvåvåningsvillor i trä. Men en natt fick jag i alla fall sova i Gula Villan, den minst sunkiga av dem. Jag var vakthavande befäl för en natt, kontrollerade i skymningen att alla lås som skulle vara låsta på området var låsta, och sov med kängorna på med tjänstepistolen under kudden.

Dostojevskij, ja, jag minns nu starkt att jag läste en roman från barackens bokhylla som handlade mycket om roulette, och att jag därefter på fritiden gärna spelade roulette och testade olika system för att ro hem storkovan. Helt säkert är i alla fall att jag läste Fjodor Dostojevskijs Spelaren blott för några år sedan. Läsningen avslutades med att jag satt på den stora trappan vid Konstmuseet vid Götaplatsen med ryggen mot en av de gula tegelpelarna och plöjde igenom de sista kapitlen. När jag var klar med boken och smällde igen pärmarna fick jag gåshud. Var det enbart för att boken var så bra eller var det något mer? Var det mitt undermedvetna som återupplevde ett kärt minne, som om jag skulle tappa minnet och därefter träffa en kvinna jag en gång känt utan att komma ihåg att jag känt henne, notera hennes ansiktsdrag, hennes ögon, känna hennes doft, lystra till hennes röst, få kyssa henne och känna något väckas inom mig, ett minne av att detta hänt förut, att mina och hennes läppar i en fjärran tid varit förenade av kärlek, att, nej, är det inte bara i romaner sådant händer? Men var det alltså så att jag läste Spelaren redan i det militära? Jag vet åtminstone att jag på den tiden hade noll koll på ryska författare och därför är det heller inte märkligt att jag inte skulle ha kommit ihåg namnet på författaren till en roman jag gillade skarpt. Det var innehållet i romanen som tog mig med storm: dels den litterära upplevelsen, dels drömmen om att bemästra roulettebordet. Men jag kan inte veta. Det får för evigt vara oklart om jag läste den boken som soldat.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: