Resa genom tid och rum

december 12, 2012 kl. 8:32 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Göteborg 12 december 2012

Den frusna marken. Den kyliga luften. Spårvagnshjulen som rullar över rälsen, vagnarna som kränger i kurvorna. Stål mot stål. Kraftverkens ström som driver vagnarna fram. Människornas längtan och fruktan som driver dem åt alla håll. Spår av stövlar i snö. Alla dessa stövlar, kängor och skor på väg någonstans. Nästa år: samma fötter i nya stövlar. Eller om stövlarna är de samma: Är det samma fötter som vandrade en gång?

Mina fötter som gick barfota på grusvägarna, som gick i vattenbrynet: var det samma fötter som marscherade i det militära, som dansade på nattklubbarna? Är det samma fötter som förbrukat alla de svarta par lågskor som provades i affärer, passade bra, kändes lite ovana, gicks in, formades efter fötterna, och som blev som en del av mig själv för att en dag vara så trasiga att de inte längre ansågs duga och därför slängdes?

Var det samma armar som tog simborgarmärket på sjuttiotalet i bassängen i Hammarkullebadet som på åttiotalet simmade ut i Stilla Havet från Refugio State Beach väster om Santa Barbara?

Var det samma ögon som blickade ut över världen från Fjärås Bräcka och kullen vid Waterloo på sjuttiotalet, som blickade ut från Hastings kullar och Billingen på åttiotalet och som gjorde detsamma från klippan vid Gibraltar på nittiotalet? Vad såg de? Såg de delar av en och samma värld frusen i ett ögonblick av tidens gång?

Alla de hissar jag åkt i. Upp. Ned. Vart kom jag? Från hissen på Kalendervägen 28 till hissen på Hvitfeldtsgatan 2 A i samma stad. Alla de hotellhissar och arbetsplatshissar jag åkt i och tryckt på knappar för att jag ville någonstans. De hissar där jag bara ville färdas rakt upp genom byggnaden, upp till toppen av Empire State Building, World Trade Center, Rockefeller Center.

Vem var jag då? Vem är jag nu? Vem blir jag sedan?

Kvinnor jag råkat återse i olika sammanhang. En gång tillsammans i liderlig älskog. Sedan som om de heta nätterna aldrig ägt rum. För att kvinnorna förändrats, för att jag själv förändrats. Skulle jag ligga med dem igen skulle det vara som första gången. Som regndroppar som varit förenade i ett moln, åtskilda i regnet mot jorden, träffat en ruta och runnit i olika hastighet, närmat sig varandra och förenats på nytt.

Vem är den här mannen som sitter vid detta skrivbord?

Är det samme man som har färdats så fort i bilar, båtar och flygplan som nu sitter så stilla?

Är det samme man som har varit så nära döden i så många sammanhang som nu sitter här i fullständig säkerhet?

Är det samme man som har jagat, stressat och kämpat så mycket med studier och arbetsuppgifter som nu sitter här fullkomligt lugn?

Vad är detta för en man?

Hur kunde han överleva i så många år?

Vad är syftet med hans existens om så mycket som han varit med om inte gjort något större avtryck på världen eller ens i honom själv?

Hur hade världen sett ut utan alla hans gärningar? Hur kommer den att se ut i framtiden utan honom?

Vad var meningen?

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: