Vampyrens attraktionskraft

november 13, 2012 kl. 11:13 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Utdrag ur Bram Stokers Dracula. 1897.

I över hundra år har historier om vampyrer sålt som smör. Från ovanstående verk och via filmer med Bela Lugosi och Christopher Lee till moderna berättelser som Blade, Underworld, True Blood och Twilight.

Ja, till och med Tom Cruise och Gary Oldman har gjort succé som passionerade halskyssare.

Vad är det i konceptet som lockar massorna till bokhandeln och biograferna?

Under den viktorianska eran måste naturligtvis de sexuella undertonerna haft en inte oansenlig betydelse, men idag? Ja, kanske är det så att vampyrer ännu utövar stark påverkan på krafterna i människors hjärtan eller rentav i deras höftpartier.

Vad är den klassiska vampyren om inte annat än en eldigare variant av alla de välbärgade, välbildade, välklädda gentlemän som befolkar Europas slott och herresäten? Vampyren är den älskvärde greven som inte förlorat förmågan att recitera uråldriga dikter och föra iväg sin partner i en följsam och kraftfull tango.

Men vad med den kvinnliga vampyren eller vampen, såsom Vampirella? Ja, där har vi den självständiga kvinnan som gillar vad hon ser och tar vad hon vill ha, fjärran från femtiotalets kuvade hemmafru.

Handlar alltså fascinationen inför vampyrer om dyrkan av den fria människan? Alla vet att inga samhällen kan byggas på sådana människoideal: människans förmåga att underkasta sig lagar och regler, seder och normer, är själva grundvalen för att vi överhuvudtaget har samhällen som skänker oss ett visst mått av välfärd istället för att vi var för sig skulle tvingas jaga rådjur med spjut och övernatta varje regnig och kylig natt i egenhändigt konstruerade vindskydd i skogen. Varje människa har emellertid ett behov av att få drömma både realistiska och orealistiska drömmar. Och inte bara drömma, utan också då och då få prova på det lilla extra som livet har att erbjuda. En och samma människa kan, utan att det ter sig märkligt, klä sig utmanande på lördagskvällen, dansa förföriskt med främmande människor för att att nästa dag sätta sig gråklädd i kyrkbänken och be. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.

Varje människa är inte bara en dubbelnatur utan en hel multinatur. Alla känslor kan rymmas från tid till annan i en och samma människa. Alla känslor. Alla dygder. Alla dödssynder. Det är det som gör oss till människor, och det är kanske därför vampyrer med sådan framgång kan utöva sin dragningskraft på oss. De åskådliggör med all tydlighet ett brett spektrum av verkligheten: att ingen människa är endimensionell, utan rymmer ett hav av möjliga tankar och handlingar.

Men åter igen. Om alla gick omkring och drack varandras blod skulle vi snart inte ha någon mänsklighet kvar. Gräset skulle växa över järnvägsspåren. Husen skulle förfalla. Träden skulle resa sig upp genom gatornas asfalt och torgens stenbeläggningar. Det skulle bli apornas planet. Vi människor måste ta hänsyn till varandra och hålla ihop. Vi kan gärna vila våra hörntänder lätt mot varandras nakna halsar om vi vill det för att känna pulsen slå, men sedan måste vi överlåta resten åt tungan och läpparna. Behandla varandra varsamt. Krama varann. Hjälpa varann. I nöd och lust.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: