Säg vad som står kvar år 3000

november 12, 2012 kl. 11:59 e m | Publicerat i Skrivande | 4 kommentarer

   

   

Tre hör ihop. En skall bort. Vilken?

Själarna på 86:e skall bort.

Varför då?

De andra hör ihop för att de har en titel som består av ett enda ord. Själarna har tre.

Men det är ju egentligen inte det som är den stora frågan, utan vad som står kvar år 3000.

Inledningsvis kan man konstatera att antika texter som har stått sig i tvåtusen år nog kommer att överleva tusen år till. Men hur skall det gå för alla klassiker som har blott sisådär 100 – 200 år på nacken? Är det rimligt att anta att de flesta av dem kommer att tryckas i nya upplagor eller åtminstone ha en stor spridning som ljudböcker eller e-böcker eller annat just nu okänt format år 3000?

När upphör en klassiker att vara en klassiker? Har det någonsin hänt? Hur går det till när böcker, en gång i tiden beryktade, sakta glöms bort? Kan någon känna på sig att den avhandling den skriver sannolikt är det sista dokumentet på århundraden som kommer att avhandla en viss bok?

Efter hur lång tid från ett verks första upplaga kan man med fog börja misstänka att detta verk kommer att bli en klassiker? (Om vi definierar klassiker som en bok som läses av massorna mer än femtio år efter dess release-party. Notera att denna definition är min nyss egenhändigt tillyxade definition, inte något som med garanterad framgång kan användas som svar i någon quiz).

Hur stor påverkan, om någon, har initiala försäljningsframgångar på klassikerpotentialen?

Vilken betydelse, om någon, får det om någon välrennomerad recensent skriver, Det här kommer att bli en klassiker?

Hur många klassiker står ännu och väntar i bibliotekarkivens gångar på att upptäckas och upphöjas till just klassiker?

I hur många länder måste en klassiker vara en klassiker för att kunna räknas som en internationell klassiker? Om en gammal bok är känd av minst hundra miljoner människor i minst tio länder, men är så gott som okänd för europeiska caféers stamgäster, är det då en klassiker? Är Europa fortfarande världens kulturella centrum?

Finns det en kinesisk Strindberg vi (vi i Europa) knappt känner till? (Hur skall frågan förresten kunna besvaras om vi inte känner till denne?) (Hur länge kan för övrigt en kinesisk Strindberg överleva i Kina innan denne belönas med ett nackskott?) Hur långt sträcker sig yttrandefriheten i fristäderna Hong Kong och Macau? Finns det en koreansk Kafka? En japansk Dostojevskij? En filippinsk Edith Södergran? Finns det en kambodjansk förmåga vars like inte skådats i Europa och därför inte kan jämföras med europeiska författare och poeter? Lika lite som man i Tibet känner till min roman eller mina dikter (detta är ett antagande), lika okunnig är jag om de höga bergsmassivens skrivarsjälar och deras texter.

Vad om jag har en dubbelgångare i Indien? Någon i Indien måste vara den indier som har ett ansikte mest likt mitt, men hur slående är likheten? Någon i Indien måste just nu ha den bäst överensstämmande sinnesstämningen som jag befinner mig i, men hur länge håller det i sig? Vem ändrar sig först? Hen eller jag? Vem i Indien skriver om sådant här idag?

Överallt på jorden finns det skrivna saker som är helt fantastiska, men som jag aldrig kommer att njuta av, dels på grund av informationsfloden, dels på grund av språkförbistring. Visa mig en tavla med en dikt på persiska målad i rött och guld. Allt jag kommer att se är vacker, snirklig text. Innehållet kommer inte att kunna beröra mig.

Japan har varit en inflytelserik nation under hela min levnad, men jag har inte ansträngt mig för att känna igen ett enda skrivet ord på japanska. Varför? Varför denna nonchalans?

Jag känner blott några få japanska ord. Karate. Karaoke. Kamikaze. Banzai. Samuraj. Harakiri. Haiku. Sudoku. Sushi. Sake. Bonsai. Förmodligen några ord till som jag inte kommer på just nu. Hasseludden Yasuragi. Jag kan namnen på några motorcyklar och HiFi-apparater. Jag kan namnen på några städer. Jag kan inte namnge en endaste japansk författare eller poet. Hur skall jag med den ignoransen någonsin kunna bli Big in Japan?

Kina kommer förr eller senare att bli jordens största supermakt. Hur tänker jag förhålla mig till det?

Varför fundera på Kina när jag aldrig ens har varit i närheten av att slå igenom i Sverige? Eller skulle jag ha större chans om jag flyttade till Shanghai och försökte slå igenom där? Vad skulle jag hanka mig fram på tills det stora genombrottet? Filmroller i de filmer de behöver någon som biobesökarna skulle kunna kategorisera som europé, typ den onde tysken eller den onde ryssen eller den onde svensken? Ja, varför inte? Det görs väl massvis med filmer i Kina och de vill säkert ha nya ansikten på biodukarna. Men som statist skulle jag nog behöva extraknäcka som så många andra med skådespelardrömmar i till exempel Los Angeles, det vill säga till exempel dansa runt en stång till skön musik. Ja, om man verkligen vill lyckas med sitt skrivande, då måste man vara beredd att tänka utanför boxen.

Alla drömmar till trots: att bara få vara den jag är, att få leva det liv jag lever idag, det är också värt något, kanske till och med mer än vad jag till vardags inser.

Och framför allt: År 3000 kommer mina skönlitterära försök och mina tankar om livet och rymden och skrivandet knappast finnas kvar.

Ingen förlust i det. Tjugo miljarder människor lär ändå ha att läsa så att det både räcker och blir över.

Annonser

4 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Endast skärvor av antikens litteratur finns bevarad. Det mesta har gått förlorat. Därför vet vi egentligen inte om det kanske fanns mängder av litteratur som var mer högtstående än Homeros och de andra.
    Kanske har Shakespears, Strindbergs och Kafkas verk brunnit upp i förödande krig. Kvar från vår tid kanske bara finns en bok av Håkan Tendell. Framtidens litteraturvetare kommer att skriva avhandlingar om vår tids människor och vår litteratur, med endast Själarna på 86:e som grund.

  2. Ja, det är en tankeväckare det där: hur vi ser på världshistorien grundat enbart på de fragment av den vi lyckats hitta. Man borde göra mera utgrävningar. Vad döljer ännu Götaälvdalen, Västgötaslätten, Värmland, Vänern och Vättern om goternas urhem?

  3. Kan det inte också finnas något befirande i att det mesta försvinner. Motsatsen; om allt fanns kvar, om allt sparades, om varje enskilt ting, varje enskild tanke av människa tänkt skulle bevaras skulle sannolikt varje framtida människa drunkna i ett sådant informationsöverflöd att ingen skulle överleva. Redan idag kan vem som helst drabbas av ångest över att han eller hon inte kommer ha en möjlighet att läsa en bråkdel av all god litteratur som finns, även om denne levde till 120 och läste all sin vakna tid. Lägg därtill all andra kulturyttringar; konst, musik, film, teater, bloggar … Tron på vår egen odödlighet hindrar oss nog ibland från att, just som du skriver, leva idag.

  4. Så sant, så sant. Ring ut det gamla. Ring in det nya. Någon annan väg är inte möjlig om man ser till det stora hela. Varje generation, varje århundrade kommer att sätta sin prägel på sin tid.
    Någon gång i framtiden borde man göra ett experiment. Ägna ett helt år åt att bara läsa ett urval av det årets nya böcker, bara lyssna på ett urval av det årets nya album, bara se ett urval av det årets nya filmer: inte läsa gamla böcker, inte lyssna på gamla låtar (därmed blir även radiolyssning förbjuden)(diskoteksbesök förbjudet)(rockkonsertbesök förbjudet)(hålla för öronen om en gammal låt ingår i en ny film) och inte se gamla filmer (film på TV-tittande förbjudet). Även förbjudet att läsa gårdagens blad eller blogginlägg som är äldre än tolv timmar. Då skulle man verkligen leva i nuet och kanske uppleva en helt ny dimension av existensen som aldrig var möjlig att uppnå med sin gamla livsstil där tillbakablickande var en betydande ingrediens. Ju mer jag tänker på detta, desto mer sugen blir jag på att göra det. Bara ta del av det nya, nya, nya: ge plats för den värld vi lever idag, idag, idag, och därmed kanske med starkare ljus kunna se in i framtiden och räkna ut vad som kommer att hända.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: