Vad existerar?

november 2, 2012 kl. 8:22 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Universum. Ett visst ögonblick. En viss vinkel. Ett visst avstånd. Från vad?

De här händerna jag har framför mig, vad är de?

Gripklor, vapen, känslospröt, allt i ett?

Denna sandfärgade vävnad som omger dem, varför ser jag först och främst den?

För att förstå mina händer måste jag dekonstruera mitt DNA till den tid då jag var en amfibisk ödla i mangroveträsket. För att smidigt ta mig fram mellan de dränkta rötterna gynnades varje mutation som steg för steg ledde från fenspetsar till framfötter. De mindre smidiga kopiorna av mig fick inte tag i tillräckligt med bytesdjur eller blev själva på tidigt stadium offer för andra rovdjur. Mina framfötter smeker tangentbordet. De har verkligen kommit långt bort från det där träsket. De hjälpte mig klättra upp i träden, de klängde i grenar, de lyfte påkar, stenar, facklor, spjut. De har krigat sig fram mot varelser och mot naturen med svärd och yxor, släggor och spadar. Här är de idag. Mina händer. Mina framfötter. Jag har ödlans blod i mina ådror. Det är ödlans muskler, ödlans skelett som skriver dessa rader.

Tio generationer tillbaka var jag maximalt ettusentjugofyra män och kvinnor födda huvudsakligen på sjuttonhundratalet, några säkert födda sent 1600-tal och några tidigt 1800-tal beroende på hur många tonårsgraviditeter och hur många biologiska-klockan-börjar-ticka-graviditeter och allt däremellan jag har i mitt DNA:s historia. Maximalt 1024 eftersom mitt stamträds grenar på vissa ställen sannolikt har samma ursprung. Ju längre tillbaka i tiden man går, desto fler källor har man som smälter samman. Vore det inte så skulle en nu levande människa anses ha över trettiofyra miljarder separata anfäder och anmödrar endast tjugofem generationer tillbaka i tiden. Sanningen är ju snarare den att vi alla härstammar från en liten människoskara Homo sapiens sapiens uppblandat med lite gener från de Homo sapiens neanderthalensishannar som fick lov, eller som utan lov tog sig rätten, att sprida sin säd i kvinnor från vår flock. Naturligtvis kan också det omvända ha skett: att sapienshannar trängde in i neanderthalensishonor. Vad neanderthalensishannar och sapienshannar för övrigt hade för sig tillsammans skulle säkerligen utgöra underlag för intressanta grottmålningar, men ur DNA-härstamningssynpunkt är det av mindre intresse. What happens in Vegas, stays in Vegas.

Människor hit och människor dit. Vi var apor. Och innan det, på dinosauriernas tid, var vi en slags råttor, och innan det, ödlor, och innan det fiskar, men ödlan i oss är den intressanta bakgrunden, för det är på ödletiden vi utvecklar de här framfötterna som sedermera lät just vår gren av ödleträdet ta planeten i besittning och härska över den. Andra ödlegrenar blev dinosaurier eller delfiner eller gråsparvar eller pumor, men det är vi som blev vi och som är så lika varann att alla vi nästan är en enda varelse. Låt oss se oss omkring. Överallt möter vi i det närmaste identiska DNA-formationer. Vi är så gott som klonade hela högen. Om vi tar av oss våra kläder och flår vårt skinn, kan man inte längre se vem som är vem. Man kan förvisso se vem som inte är vem, men inte vem som är vem av de som skulle kunna vara vem som helst.

De här plåtburkarna jag har framför mig. Tvätta bort deras färger. Då går det knappt att skilja dem från andra tvättade plåtburkar. De är alla individer med individuella skråmor och historier om hur de hamnade där de hamnade, men de är alla sprungna ur samma grundformel: den silvriga plåtburken. Fyll dem med vad ni vill. De är i grunden av samma skrot och korn. De är ett kött.

Den där amerikanska sångerskan som nu sjunger My pussy tastes like Pepsi-Cola. Vad är det hon säger? Egentligen? Vi vet alla hur svårt det är att dricka ur de omärkta glasen och gissa vilket som innehåller Pepsi och vilket som innehåller Coke. Det är svårt för att det nästan är samma slags läsk. Sångerskan låter oss inte veta om hon smakar Pepsi till vardags eller bara när hon lägger en öppnad flaska på sin mage och låter drycken leta sig fram över hennes hud, men det är kanske detta hon vill säga: att hon smakar likadant som varje kvinna, att alla kvinnor världen över borde ha samma friheter som den amerikanska: inte bara rätten att få sjunga om sin pussy, utan att också låta vem som helst få smaka den oavsett om det är hennes man eller kvinna eller väninna.

Det är inte i alla länder man ostraffat kan vara så frispråkig och frigjord som i USA eller Sverige eller övriga delar av västvärlden. Varför är det sådan skillnad om nu alla människor nästan är oskiljbara kopior av en enda DNA-kombination? Varför tycker vi inte likadant i de flesta frågor? Varför har vi inte liknande värderingar?

Nationer har nått olika långt i utvecklingen. Sådana lagar och sedvänjor som svenskar anklagar andra stater för att ha, det hade vi till stor del själva för hundra år sedan. Så vad är det som säger att inte demokrati och miljötänk och jämställdhet kan sprida sig till alla delar av jorden inom en hundraårsperiod? När får Iran sin första kvinnliga regent? När river Israel muren runt Palestina? När får nordkoreaner hälsa på sina släktingar i Sydkorea? När får afghanska kvinnor börja plugga på universitetet? När får Kinas folk lov att läsa vad jag har skrivit?

Vad är Kina? Existerar det? Jag kan se i kartboken att där finns ett land som heter Kina, och jag har hört talas om att det finns på riktigt. Jag har sett bilder och filmer som sägs vara tagna på plats. Jag har varit i Chinatown i New York, Chinatown i San Francisco, Chinatown i Los Angeles och på en kinakrog i Skövde, men har jag varit i Kina för det? Nej, man måste passera den utstakade gränsen, men räcker det alltid med att passera en gräns?

Om jag köper en kamel och rider längs Sidenvägen, när kommer jag då till Kina? Först måste jag fråga mig: Var går Sidenvägen? Det finns ju många rutter som gör anspråk på titeln. Jag får helt enkelt studera kartboken, topografin och göra en egen bedömning var jag lättast skulle kunna ta mig fram med kamel. Låt oss säga att jag börjar min färd i Samarkand. Kamelen vill ta närmsta vägen via Dusjanbe och in i Kina, genom staden Kashi och sedan traska mellan bergen och Takla-Makan-öknen. Det vill inte jag. Om kamelen får ett spel och galopperar ut i den där öknen är jag körd. Med tyglarna i min fasta ödlehand styr jag istället stegen mot Almaty (som vi alla sedan Sovjettiden känner som Alma-Ata) för att därifrån korsa kinesiska gränsen och rida in i Yining. Är jag då i Kina? Här gäller kinesisk lag på pappret, men är det något som befolkningen inklusive de lokala tjänstemännen fäster någon större vikt vid? Lever de kanske inte efter egna lagar som inte högdjuren i Peking, långt där borta i fjärran, skall lägga sig i? Talar man ens Pekingmandarinska som huvudspråk? Om man blott tiotals mil från Stockholm talar gotländska och skånska, och om man blott tiotals mil från Madrid talar katalanska och baskiska, vad skall man då inte tala i Yining? Behövs det kanske tolk när någon budbärare från huvudstaden läser upp en kungörelse på stora torget?

Var börjar det egentliga Kina och vad menar jag med det? Menar jag ett ställe där man pratar rikskinesiska eller där man klär sig i kinesiska folkdräkter och äter klassisk kinesisk mat och citerar Konfucius? Hur kan man säga vad som är klassisk kinesisk mat och inte bara mat? Hur ofta citerar medelkinesen Konfucius? Vem är medelkinesen? Vad är en kinesisk folkdräkt? Är inte en folkdräkt till sin natur regional och därmed icke-nationell och följaktligen icke-kinesisk? Ölandsdräkten kommer alltid att vara öländsk även om Öland i framtiden annekteras av danskarna eller tyskarna.

Wuwei ligger vid muren, fast på fel sida om den. Rider jag vidare kommer jag till Lanzhou, en stad vid Gula floden, söder om murens ände. Det känns som en inkörsport till Kina, men då är jag väl ändå inte i Kina, utan snarare just i inkörsporten till Mittens rike. Xian, däremot, det är garanterat kinesiskt, ja, det var väl till och med där stormakten Kinas historia började om jag inte minns fel. Hövdingen av Xian beslutade att alla småstater runt omkring hanses skulle dansa efter hans pipa, och det gjorde de också efter att motståndsmännen segnat ner på slagfälten och de övriga låtit sig övertygas om att livet var dem kärare än att med dåliga framtidsutsikter slåss för sin rätt.

Så började staten Kina precis som Sverige och många andra stater: Ett rövarband kuvade dels fredliga människor dels andra rövarband och så växte staten sig så stor att dess invånare inte ens på ett dygn kunde rida från den ena änden av territoriet till den andra.

I det gamla Aten resonerades det bland vissa tänkare annorlunda. Stadsstaten var idealet. En politisk organism skulle inte vara större än att dess röstberättigade befolkning skulle kunna samlas på stora torget och genom demokratiska omröstningar komma fram till hur organismen från tid till annan skulle finansieras, användas och försvaras.

Alla dessa ödlehänder som har sträckts upp i luften genom årtusendena i alla byar och städer för att begära ordet eller för att signalera att den här ödlan röstar på det nyss nämnda förslaget. Alla dessa ödlehänder som har kapat ödlehalsar med svärd, styrt kameler, vävt mattor och drejat krukor för spannmålsförvaring. Ja, sannerligen, vi är en intressant kvist på evolutionens gigantiska ekträd.

Just den här ödlan åstadkom kanske inte så mycket i eftermiddag. Den flöt fram mellan träskrötterna genom ålning medelst hasning, rotade i dyn efter filosofiskt guld, men fann blott att Solen än en gång glidit ner i havet. Den här ödlan skulle stanna i sitt krypin under kvällen och för sitt inre se hur miljontals människoliknande ödlor över hela klotet skulle resa sig på bakbenen, fylla grottornas bardiskar, dricka sig snygga, oa hela natten och tillsammans dansa sig ned för DNA-trappan, steg för steg under allt mer djuriska läten och rörelser.

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: