Vår begränsade yta

oktober 21, 2012 kl. 7:03 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Det var en sådan där dag då kärlekspar fotograferade varandra framför höstfagra löv i Vasastan, en polishelikopter hovrade i luften utanför Gamla Ullevi inför den heta matchen Blåvitt – AIK, och en spårvagn, linje 10, gled nedför Avenyn.

Varför var jag inte på matchen? Varför fotograferade jag inte kvinnor? När skall de bygga den där spårvagnstunneln under älven mellan Masthugget och Lindholmen? Frågorna hopade sig.

Vi går omkring här, och man kan gå långt, man kan gå till Strömstad, till Skanör, till fyren på Ölands södra udde. Och så där hålls det på över hela klotet. En man går från Kolkata till Mumbai, en kvinna från Medina till Dubai, en man och kvinna från krog till krog. Överallt gås det omkring och fotograferas och kramas och på läktarna vajar fanor i röken från bengaliska eldar.

Någon lägger räls i gatan, en annan bygger en spårvagn, en tredje kör spårvagnen på rälsen. Kärlekspar och fotbollssupportar fyller vagnen med känslor.

Så plingar det till och vi zoomar ut, betraktar det hela från Månens yta. Det där klotet i blått och grönt och rostrött och vitt, det har en tunn skorpa med just de där färgerna, och i de där färgerna flyter människorna hela tiden omkring tillsammans och skapar livsöden och världshistoria. Rakt ovanför deras huvuden: En iskall, syrelös rymd. Rakt under deras fötter: ett gigantiskt, kompakt, mörkt, flertusengradigt inferno, och på andra sidan, återigen en tunn skorpa med krukväxter, gungstolar, finporslin och svarta pianon, åtföljt av samma iskalla, syrelösa rymd.

Galaxens matematiska stabilitet. Framtidens kaotiska bräcklighet. Samspelet mellan de båda. Krafterna i jordbävningarna, vulkanerna, kontinentalplattornas ständiga skavande och pusslande under kommande årmiljoner.

Känslan av att allt är förutbestämt av naturlagarna, från nästa supernova till nästa neuronimpuls.

Från rosenknopparnas öppnande till bränningarna som sköljer över dem.

Från trafiksignalernas växlande färger till pupillernas vidgning.

Från regndroppens färd från bäcken till floden till havet till molnet igen och in i trädet eller kvar i det salta bland sjögräs och korall.

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: