Mänsklighetens källa

september 8, 2012 kl. 11:27 e m | Publicerat i Skrivande | 1 kommentar

Sjutusen ord är vad min nya roman än så länge innehåller. Målet är åttiotusen.

En thriller i storstadsmiljö.

Hur många ord har jag för övrigt skrivit under min levnad? Hur många har jag sagt?

Hur många av andras ord har jag läst eller hört? Hur många har någonsin lämnat händer och tungor under årtusendenas lopp?

Vem yttrade den första beteckningen, det ord som skulle användas för att skilja på människorna och djuren, människorna och växterna? Du är ingen orm, du är ingen ormbunke, du är ingen krokodil, du är inget palmträd, du är ingen sabeltandad tiger, det är uppenbart, du ser det, jag ser det, men nu har vi ett ord för det, du är människa, hon är människa, han är människa, vi är människor, vi är något annat än alla de andra varelserna tillsammans, du känner det i dig, du märker hur djuren kommunicerar, hur de reagerar, hur vi är överlägsna dem i vårt sätt, vår förmåga att planera, vår möjlighet och vår ambition att dela med oss av kunskaper, att hjälpa andra, att själv bli hjälpt att klara sig i djungeln, på savannen, i bergen eller vid stranden.

Någonstans mellan Kapstaden och Kairo kan denna konversation ha ägt rum för tvåhundratusen år sedan. Kanske lite mer trubbigt, kanske lite svårt för lyssnaren att förstå, men någon måste ju någon gång ha velat säga det oavsett om den visste att den var den förste eller ej som hade sagt det. Se människan! Se! Vi är något sällsynt. Vi pratar. Vi tillverkar vapen och verktyg. Vi gör upp eld. Säg vem mer som behärskar elden? Lejonet? Gorillan? Gasellen? Vi är något speciellt!

Sedan dröjde det i så fall ungefär etthundranittiofemtusen år innan någon kom på idén att man kunde bevara ord precis som man kunde bevara målningar av oxar och spjut. Se! Jag tar dina sagda ord och ristar dem i lera. Och se här! Jag tar mina egna ord som jag inte ens har yttrat med munnen och ristar dem i lera. Nu kan du läsa mina tankar.

Vadå tankar? Jag ser bara en massa jävla streck.

Nej, du förstår, när jag gör så här, betyder det A. Titta på strecken och säg A.

Aaa.

Bra! Jag kan rista alla munljud, alla stavelser, och du kan lära dig mina ristningar. Titta här till exempel. Kan du gissa vad som står här?

Nej.

Jo, men gissa.

Solsting?

Nej. Uruk!

Är det där vår stad?

Javisst! Är det inte häftigt?

Du ritar sämre än en get.

Nej, men fattar du inte? Det är ju ingen avbildning av staden, utan symboler för ljuden som skapar stadens namn.

Men vad skall du med detta till? Det är ju helt meningslöst. Det är väl bättre att du ritar en snygg lertavla av Uruks murar i solnedgång och säljer den till någon.

Nej, jag är fast besluten att fortsätta med det här, oavsett om jag kommer att tjäna bytesvaror på det eller inte. Jag klarar mig hyfsat på krukdrejandet. Det här är mitt kall. Jag vill tänka en massa och bevara orden i lera, så att andra kan läsa vad jag tänkt. Jag tänker tillverka stämplar att skriva med så att stavelserna ser exakt likadana ut varje gång jag använder dem. Det kommer att underlätta för folk att lära sig läsa.

Ok. Men seriöst: Varför skulle någon vilja läsa dina tankar?

Jag vet inte. Men jag tror detta är grejen. Jag får väl skrivna något tänkvärt eller något spännande.

Typ vad?

Nä, men du vet, något som kan fånga folks intresse. Kanske en kriminalhistoria av något slag. En thriller.

Ja, precis. Och den kan utspela sig här i Uruk.

Javisst. Och det skall vara mycket våld, dock utan att man frossar i det.

Bra tänkt. Det är själva risken för våldsamheter som skall utgöra spänningen.

Just det. Och så skall det kanske handla lite om kärlek också.

Nej, skippa det.

Varför då?

Det är bättre att köra på säkra kort. Nu har vi redan en bra idé här. Låt oss inte riskera berättelsens slagkraft med att blanda genrer.

Men det skulle kanske funka.

Kanske det, kanske det. Men det är dumt att chansa. Better safe than sorry, som anglosaxarna säger.

Du är medveten om att de inte existerar som folkslag ännu, va?

Alright. My bad. Det är viktigt med faktakoll, helt klart.

Helt klart.

Och det får inte finnas ett enda stavfel. Inte ett enda syftningsfel. Och inte heller några bortglömda ord eller överblivna ord. Meningarna skall rinna genom läsarnas sinnen som Eufrat och Tigris rinner genom det sumeriska landskapet.

Mycket bra. Mycket bra. Ingenting annat än perfektion duger.

Precis. Jag gillar hur det där uttrycket låter. Det fyller mig med varma känslor och får mig att tänka på den musa som tände en slocknad sol med sin inre gnista. Jag drömde om henne i natt.

Annonser

1 kommentar »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. My partner and I absolutely love your blog and find the majority of your post’s to be what precisely I’m looking for. Does one offer guest writers to write content to suit your needs? I wouldn’t mind composing a post or elaborating on a number of the subjects you write regarding here. Again, awesome web log!
    Macys Wedding Dresses http://www.sheinbox.com


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: