Midsommarafton på Götaplatsen

juni 22, 2012 kl. 11:50 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Medan stora delar av Sverige just nu liknar Sodom och Gomorra, framstår Götaplatsen som en helig tempelplats: en stilla oas, befriad från människans synd, bortsett från att platsen pryds av en naken gudaavbild. Annat var det här igår: Götaplatsen var en skimrande, pulserande magnet i ena änden av den vibrerande pulsådern Avenyn. Solen bjöd strålar på alla konsertåskådare, flanörer och uteserveringsgäster. Idag faller ett mjukt regn över asfalt och sten som tränger in de kvarvarande människorna bakom krogverandornas glasfönster. På själva Götaplatsen är det folktomt sånär som på en fotograf, tillika skribent. Det läcker in vatten genom hans skosulor. Påbörjade manus kan han slänga utan att blinka, men skor … ja, skor, de behåller han tills inte ens stadsmissionen skulle vilja befatta sig med dem.

Något annat som slängdes under natten var biljetten till TV-kanalens officella efterfest. Han ville hellre sova än fylla sin tomma själ med sex och drinkar och rock’n’roll. Eller så misstänkte han att det bara skulle bli drinkar. Hursomhelst kände han bara tomhet, som om han var ett vandrande hologram, en utomjordisk observatör, en som aldrig mer skulle kunna känna sig hel.

De tiotusentals människorna har lämnat Götaplatsen öde. Inte ens ett spår av scenen finns kvar. Det är som om den aldrig stått där: som om själva massmötet aldrig ägt rum. Men här kommer då och då att monteras nya scener. Nya artister skall uppträda, nya demagoger skall tala, nya hjältar skall firas, och mellan massmötena skall nya raggare visa upp sina nypolerade jänkare för nya brudar. Livet går vidare. Löven på majstängerna skall gulna, skalen från färskpotatisen skall multna, porslinstallrikarna skall diskas, engångstallrikarna skall slängas, engångsliggen skall ta farväl av varann, romanser skall spira, blomstra och därefter falna eller bestå. Människornas diffusa drömmar och fagra löften! Hur många diamantprydda kvinnofingrar har inte genom århundradena klamrat sig fast vid och klöst hemliga älskares ryggar bakom ryggar på makar som inte heller de har förmått hålla tungan i rätt mun? Men under historiens lopp har också tusen och åter tusen människor lyckats hålla ihop två och två, utan vare sig snedsteg eller längtan efter annat kött. Det är inte bara i sagornas värld som man och kvinna, man och man eller kvinna och kvinna levde lyckliga i alla sina dar, fast det utesluter ju kanske inte att diverse par i samförstånd gick på swingersklubbar eller idkade partnerbyte med andra kära, men något uttråkade, makar eller sambos, och på så sätt upprätthöll det konstanta lyckotillståndet. Eller så har till exempel kanske många av dagens lyckligt gifta kvinnor en rock-chick i handväskan för ensamma nätter på hotell alternativt hemmavid för det fall det istället är partnern som är bortrest.

Mänskligheten är så fylld av mysterier. När uppstod det första äktenskapet? Varför uppstod det? Ringmärktes redan de allra första makarna för att resten av flockens män och kvinnor skulle hålla koll på vilka som var fria och inte, eller var det först efter att någon partner hade varit särskilt promiskuös som den andra partnern sa att hädanefter skall jag minsann svetsa fast en plåt på dig med mitt namn på så att alla kan se vem som rätteligen äger ditt hjärtas lustar? Men hur gjorde man då på stenåldern när man ännu inte lärt sig smida metaller? Var kanske halsbandet den ursprungliga samhörighetsaccessoaren?

Så lite vi vet om dem som kom före oss! Vi vet ganska mycket från och med fyratusen f. Kr., vi vet litegrann från och med fyrtiotusen f. Kr., men dessförinnan är det i princip blankt. Om ändå fler hade velat måla i grottor! Men det är klart: fler bilder av oxar, spjut och fallosar hade inte lärt oss mycket mer än vad vi vet idag.

Så går årtusendena: bilder läggs till bilder, texter läggs till texter, och de fragment som såväl bevaras som upptäcks, analyseras. Vad stenåldersmänniskorna som bevisligen bodde i Göteborg från och med ca sextusen f. Kr. hade för sig i trakten av Götaplatsen är det dock ingen som vet. Kanske utkämpades här ett viktigt slag, kanske anordnades här sommarsolståndsfester eller så brukade här bara stå en kvinna eller man vid en sandstrand, havet låg ju högre då, och filosofera kring tid och rum och mänskliga aktiviteter.

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: