Se in i framtiden: Göteborg 2031

maj 22, 2012 kl. 10:25 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Spegel konvex ovanpå Carolus Rex

*  *  *  *  *

Efter en semestertripp till Månen med low gravity pilates yoga kung fu fighting mindfulness kopplar du fast säkerhetsbältet och går ner för landning på Landvetters nylagda bana 2. Tydligt påmind om Jordens dragningskraft går du efter tullkontrollen fram till en robot, hyr den genom att knappa in din kod i en lucka på dess bröstkorg och se den i ögonen för iris-scanning. Du ber den bära dina väskor till tåget. Ni tar er ner i underjorden till tågstationen. Du ber den följa med dig hela vägen hem, men den säger att den inte får lämna flygplatsen, främst för att den inte skall ta onödig plats på tåget, men den berättar att den redan nu kan reservera en kollega åt dig så att den står och väntar på dig vid Gbg C med ditt namn i hologram ovanför huvudet och att du på så sätt inte riskerar att bli utan någon eftersom 92 % av robotarna i city just nu är upptagna. Du antar erbjudandet, men nämner att du skall hoppa av vid Station Haga.

Väl framme i Haga går du av i underjorden. Du har svårt att urskilja just ditt namn i mängden av hologram, så du säger till din glasögondator att logga in på robotfirmans sajt. Dina glasögon scannar din iris och ber dig att i rätt ordning säga de slumpvist valda bokstäver som står under raden av siffror som bara ses av dig på insidan av glasögonens glas. Några sekunder senare kommer din reserverade robot fram till dig.

Till Er tjänst, fröken. Ni vill att jag skall bara väskorna åt Er? 

Ja, tack. Och kalla mig inte fröken, utan säg Miss Universe.

Självklart, Miss Universe. Er önskan är min lag inom de gränser som har föreskrivits mig.

Vad säger de gränserna om att arbeta lite grann som min hushållsslav? Jag är så trött på den jag har hemma. Den är såå tjugotal: kan inte improvisera i köket, utan måste följa recept. Kan inte själv räkna ut hur ofta och hur mycket vatten mina krukväxter behöver, utan det måste jag varje gång säga åt den. Jag blir så trött. Och säger jag att jag fryser, så höjer den elementet istället för att sätta sig bredvid mig i soffan och hålla om mig.

Äger Ni den eller leasar Ni den?

Äger.

Man får inte mycket för de där modellerna nuförtiden, men om Ni vill kan jag demontera den och sälja skrotet till Stena Metall. Som marknaden har sett ut den senaste veckan skulle det ge 15 – 20 % mer betalt än att sälja den hel.

Och du själv, då? Kan man köpa dig?

Nej, Miss Universe. Mig kan ingen köpa. Men man kan hyra mig tre månader åt gången. Sedan måste jag in på ett par dagars service för att se till att jag alltid är i topptrim. Det är långsiktig omsorg om våra kunder som gör Robodude till den snabbast växande humanoiden på USA-marknaden. Nu vill vi även nå ut till de stora massorna i Europas Förenta Stater. Ta mig. Ta en Robodude. Robodude: för att du förtjänar det!

Du låter honom bära dina väskor genom staden till din lägenhet i en av de futuristiska skyskraporna i Norra Masthugget. När du öppnar dörren möts ni av din gamla robot.

Välkommen hem, älskling! Och välkommen, främling! Låt mig ta hand om väskorna.

Nej! Miss Universe vill att jag bär dem tills hon säger var jag skall ställa dem.

Jag känner ingen med det namnet, men jag kan identifiera väskorna. De tillhör lägenhetsinnehavaren. Vänligen räck mig väskorna.

Miss Universe, vill Ni att jag demonterar honom nu eller senare?

Nej … Jag … Han … Ååh … Tack för att du bar väskorna. Det var väldigt vänligt, men du kan debitera mig nu.

För endast 99 Euro kan du prova en Robodude i en månad, med möjlighet till att sedan förlänga till ordinarie pris. Och du, just nu får alla nya långtidskunder även 30 % rabatt på hårvårdsprodukter och fuktkrämer. Låt en Robodude frisera dig och sedan ge dina kínder en fylligare lyster. Robodude: för att du förtjänar det!

Tack, men nej tack.

Du stänger dörren. Din gamla robot packar upp dina väskor och rotar i smutstvätten.

Jag tänker tvätta, men hittar inte lappar på allt. Kan du säga mig vad som skall tvättas i 30, 40, 60 eller 90 grader?

Ja, i vart fall inget i 90 grader … Om du förresten tittar i den där svarta påsen så hittar du en present som jag har köpt till dig.

En present! Till mig?

Ja.

Varför då?

*  *  *  *  *

En novell av Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: