Någonting nytt

april 8, 2012 kl. 10:39 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Iväg, gamla idéer. In med någonting nytt.

Det förväntas att jag skall skriva något enastående.

För mitt senaste manus, som jag slutligen fann mig tvungen att ge ut själv, blev jag tackad av ett stort förlag för att jag vände mig till dem med det. Ett annat stort förlag uppmanade mig till och med, efter läsningen av det, att om jag skulle skriva någonting nytt, skulle jag skicka det till dem.

Det finns alltså en förhoppning om att jag skall skriva något som heter duga.

Kapaciteten: jag har den.

Nu gäller det att komma på just vad för slags roman jag skall skriva. Kanske kan det hjälpa mig att komma på något om jag förtydligar för mig själv inom vilka ramar jag skall hålla mig.

Genre: Än så länge obestämd.

Stil: Realism.

Tid och plats: Nuet. Någonstans i Sverige.

Synvinkel: Första alternativt tredje person.

Detta är sålunda ramarna. Ganska vagt. Å andra sidan utesluter det också en stor mängd manusidéer jag hädanefter inte behöver befatta mig med.

Vad mer?

Skall olika förekommande tal vara blinkningar eller ej? Det kan jag i nuläget inte bestämma mig för. Undrar för övrigt om någon ännu överhuvudtaget har noterat dem jag hade med i Själarna på 86:e?

Utdrag ur första kapitlet: Klockan på hennes nattduksbord visade 18:49 i röda digitalsiffror. (Där har vi Strindbergs födelseår)

Utdrag ur tjugoförsta kapitlet: Våning nitton. Rum nittonhundratolv. (Där har vi året för Strindbergs död)

Utdrag ur trettionde kapitlet: Vad är koden? 5622. (Där har vi Strindbergs telefonnummer i lägenheten på Drottninggatan 85 i Sthlm.)

Strax därefter i samma kapitel: Du är skyldig oss mer än åttiofem dollar! (Och där har vi alltså gatunumret)

En annan slags blinkning har vi i trettonde kapitlet. Hedvig köper en pocketbok på Landvetter för att ha något att läsa på flyget. Det är Mörkt vatten av Joyce Carol Oates. En långnovell som handlar om en kvinna som riskerar att drunkna.

En ytterligare blinkning dyker upp i tjugofemte kapitlet. Där klagar Hedvig på ljudet från en låt av Kraftwerk som heter Antenna: Högtalarnas synthljud studsade mellan skyskrapornas fasader, och de biologiska mikrofonerna i Hedvigs hörselgångar vibrerade oskönt för henne. Kling och klang och skrän tyckte hon att det var. Kraftwerk spelade in låten i Kling Klang Studio.

Ännu en musikblinkning i trettioförsta kapitlet, även om det gränsar starkt till logiskt scenario. Laura tänder en sjuarmad ljusstake, sätter på en CD med Army of Lovers och en stund senare kommer det: Laura strödde kokain över Dragans magrutor, rullade ihop en dollarsedel och snortade, varefter hon smekte Dragan på kinden, satte sig grensle över hans ansikte, borrade in sina naglar i hans huvud och började nynna Evenu shalom alechem.

Ja, det finns några saker till, men något får jag väl lämna till läsaren att fundera på.

Själv skall jag fundera mer på vad mitt nya manus skall handla om. Kanske skall jag, oavsett vad grundstoryn blir, fortsätta på den inslagna vägen och krydda manuset med sex, våld och existentialism, så som jag gjorde med Själarna på 86:e.

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: