Den långa marschen

mars 19, 2012 kl. 9:39 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Jag vet inte om ni känner likadant som jag, men var det inte något med jordens gravitation i dag som gjorde att varje steg blev tungt på vägen hem?

Vid sextiden kom jag in på Kungsgatan, varvid klockorna började slå. Jag funderade på vilka klocktorns dånande som nådde dit jag var. Domkyrkans och Tyska kyrkans, garanterat, och så kanske Vasakyrkans och Katolska kyrkans vid Heden.

Det var vår i luften, och jag såg, trots gravitationen, många glada människor. Jag gladde mig i mitt eget svårmod åt deras lycka. Glädje är villkoret för människans existens. Utan den stannar allt.

Kungsgatans stenbeläggning är vid en första anblick grå, men när man går sakta med huvudet sänkt ser man att där är fragment av grafitgrått och ljusgrått mot en yta av väldigt svag rosa. Varje platta är unik på sitt sätt, men utgör en del av en noga genomtänkt helhet: som en liggande gallerivägg full med konstverk.

Kanske var det kloroform som sipprade ut genom ett sinnrikt system i lyktstolparna. Svagheten sög i alla fall musten ur mig, och i höjd med Domkyrkan övervägde jag att lägga mig på gågatan med ansiktet mot marken och armarna utsträckta, och så skulle folk få välja om de ville trampa på mig eller inte.

Men det är ju så där med längtan att man hela tiden måste analysera vad konsekvenserna kan bli om man helt plötsligt skulle råka göra som man kände.

Till exempel bör man fråga sig hur bra ett manus verkligen är innan man skickar iväg det.

Ett tag måste jag ha varit en av Sveriges sämsta författare. Detta är ingen överdrift, för handen på hjärtat, alla ni som då och då har skickat in manus till förlag, har ni någon gång, till exempel år 2007, fått ett refuseringsbrev med texten: Vi vill inte att du skickar några fler manus till oss.

Har ni det?

Minns ni hur det kändes när ni fick det?

Kände ni också en sådan där revanschlust: att jag skall tamejfan visa dem? att jag skall fanimej bli den den störste här i landet sedan Strindberg?

Jag insåg dock hur långt ifrån jag faktiskt var från att uppnå det där.

Jag gjorde det.

Men jag har kämpat med mitt skrivande. Jag har inte gett upp. Jag har stålsatt mig. Jag har bestämt mig för att en dag lyckas. Kanske kan jag inte bli den störste, men i vart fall skall jag en dag slå igenom, få ett genombrott, få ett erkännande.

Viss progress har skett. I höstas fick jag det vackraste refuseringsbrev jag någonsin sett. Det var från ett stort förlag i huvudstaden. Det innehöll förvisso en refus, men vad gjorde väl det, för brevet avslutades med texten: Skriver du något nytt, så skicka det till oss.

Det var en seger.

Min största någonsin.

Det stärkte mig i min tro att jag var på rätt väg.

Min roman är färdigskriven och ivägskickad i helgen till ett självpubliceringsförlag. Tack gode gud för att dessa finns! Ibland tar det ju hundra år innan någon litteraturvetare upptäcker ett verk i ett bibliotek och finner det vara strålande. Så skall det kanske bli med min roman, och jag skall i och för sig försöka få den att hitta läsare även under min livstid, men tiden är också kommen för att lägga en del av kraften på den nya romanen, till vilken jag än så länge bara har skrivit en inledning.

Varje gång jag kommer hem, öppnar dörren till min lägenhet och segnar ner på stolen i hallen, måste jag fortsätta framkalla viljestyrka inom mig. Det är ok att sitta där ett tag, att reflektera över eländet på jorden, att se sig själv som en värdelös människa i en meningslös värld, men efter en halvtimme eller så måste man fortsätta marschera, studera de gamla mästarna, studera de samtida succéerna, slå sig ned vid bordet och våga skriva, våga befria sitt språk, våga bli läsarnas vän.

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: