Uppenbarelsen

mars 12, 2012 kl. 11:52 e m | Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Så många gånger jag laborerat med tanken utan att riktigt ta den till mig!

Nu i kväll såg jag klarare än någonsin.

Detta långsamt och majestätiskt roterande gigantiska bowlingklot, det är verkligen ett rymdskepp.

När jag går genom staden över asfalt och stenbeläggningar, vandrar jag på övre däck.

Betraktat från Venus eller Jupiter är Jorden ett av de bästa skeppen i den här delen av galaxen.

När jag höjer blicken förstår jag att jag är rymdvarelsen jag alltid trodde fanns någonstans där ute.

Jorden är i rymden. Jag är i rymden. Jag är en varelse. Jag är en rymdvarelse.

Min hud är min rymddräkt.

Snart skall aldrig någon mer döma varelser efter färgen på deras rymddräkt.

Snart skall aldrig någon mer straffas för att den visar för mycket av sin rymddräkt.

Jag gick hem och sköljde av min rymddräkt i duschen, sköljde bort allt gammalt damm, allt gammalt tankegods som inte längre uppfyllde mina krav på renhet och klarhet.

Där stod jag och kände evolutionen växa sig stark. Tanken slog mig att det var så det måste ha känts för den första människoapan som sade till sig själv att den inte längre var människoapa, utan människa. Och jag kände mig plötsligt lika ensam som den människan måste ha känt sig. Att vara den förste av sitt slag: vilket öde!

Framför spegeln ställde jag mig och bevittnade min ståtliga och glansiga rymddräkt.

Det stora gapet, de blottade tänderna, den vibrerande tungan: det var rymdvarelsens tänder och tunga.

Blicken av stål: det var rymdvarelsens blick, en skymt av ett högre tillstånd.

Aldrig mer skulle jag kunna återgå till att bli människa, men jag tog inte avstånd från dem. Jag kände sympati, precis som förr. Men jag förstod nu att de sjuka ideal med vilka världen styrs, den girighet, det svineri, det hjärtlösa trampande på människor som ständigt äger rum, det skulle finnas kvar så länge det fanns tiotusen människor kvar på denna jord.

Det enda sättet för mänskligheten att komma till rätta med krig, misshandel, tortyr och förtryck samt förgiftning av rymdskeppets biosfär är att upphöra att vara människor, och då förespråkar jag inte den hårda vägen, utan den mjuka, för vi har sett tillräckligt av religioner och ismer där människor skadar och dödar andra människor i religionens eller ismens namn. Jag förklarar alla dessa religioner och ismer döda från och med nu. De kan blott dyrkas av människor, ej av rymdvarelser, ty vi lockas inte av det våldsamma och smutsiga, utan av det fredliga och rena. Jag säger vi, för jag känner att det måste finnas fler än jag där ute som kan utvecklas på samma sätt som jag, som kan ta det saliggörande evolutionära steget.

Nästa gång du badar i floden, i oasen eller låter duschens vatten forsa över dig, kan bli den första gången du känner glädje och harmoni över din rena rymddräkt. Det kan bli den första gången, och det kan hända just den som öppnar sina sinnen och ser världen som den verkligen är.

* * * * *

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: