Europas förflutna

mars 4, 2012 kl. 2:03 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

I början av detta årtusende arbetade jag med att sammanställa ett verk som jag kallade Europas förflutna. Jag hade ambitionen att det skulle vara det mest relevanta verket på området; ett väl balanserat urval av de viktigaste händelserna; slagen, frederna, de rättsliga reformerna och de kulturella skatterna, dock präglat av en större tonvikt på skandinaviska fakta än vad som hade varit fallet om boken skulle ha skrivits för t.ex. en brittisk, schweizisk eller moldavisk publik. Mycket ansträngningar lade jag ner på att få allting rätt. Sedan insåg jag att den aldrig skulle bli klar, för jag tänkte att om jag har med den här saken bör jag i rimlighetens namn även ha med den här o.s.v. Ändå hade jag på tidigt stadium kommit fram till att jag skulle begränsa mig till perioden 776 f.Kr. – 1815 e. Kr.

Kanske borde jag göra ett nytt försök, fast begränsa mig ännu mer, antingen i tid eller ämne, t.ex. Den europeiska arkitekturens historia 433 f.Kr. – 1923 e.Kr. eller Den europeiska målarkonstens historia 1434 – 1894, Den europeiska musikens historia 1721 – 1910, Den europeiska litteraturens historia 1749 – 1949.

Allt är förgängligt, alla dessa sidor ur mitt gamla verk, nu borta, alla dessa människor som vistats på Europas jord, detta märkliga hörn av klotet, denna oöverblickbara skådeplats för mänskliga strävanden, tragedier, komedier, succéer, fiaskon, smekningar på kinder och knivar i ryggar, statsbildningar som kommer och går, Sparta, Etrurien, Burgund, Visigoternas rike, Kalifatet Córdoba, Novgorod, Kungadömet Sicilien, Böhmen och Mähren, Aragonien, Valakiet, Osmanska riket, Republiken Venedig, Savojen, Krimkhanatet, Brandenburg, Preussen, Österrike-Ungern, Spanska Nederländerna, Sachsen, Hertigdömet Württemberg, Republiken Genua, Kurfurstendömet Köln, ja, allting bara kommer och går, personer som bara nämnts i kyrkböcker, även böckerna försvunna, papperslösa flyktingar, okända soldater, kringresande köpmän, vandrande filosofer, och här och var dyker det upp sådana där som fastnar i minnet: Sapfo, Diogenes, Cato den äldre, Kleopatra, Heliogabalus, Jordanes, Attila, Brunhilda, Karl Martell, Ansgar, Harald Blåtand, Matilda av Toscana, William Wallace, Den Heliga Birgitta, Dracula, Girolamo Savonarola, Nostradamus och det bara fylls på och på, Casanova, Rasputin, Simone de Beauvoir.

Att bara räkna upp namn på platser och personer: vad är det? En mängd bokstäver. För somliga utan mening. För andra ett tillfälle till reflektion. För mig ett sätt att få helgen att gå, tills nästa helg då jag kanske, bara kanske, fullbordar korrekturläsningen av min roman, justerar den och skickar den dit den ska.

Jag vågar inte. Är det det det handlar om?

Jag vågar inte sätta punkt, för då är misslyckandet fastställt.

Nä, nu får jag gaska upp mig lite. Jag har skrivit en fantastisk roman, det har jag gjort. Och folk har rätt att få se den i tryck. Ja, det har de. Speciellt med tanke på hur mycket jag har pratat om den. Det är liksom dags att leverera nu, att gå upp på scenen och våga öppna sig, våga ta emot ris och ros.

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: