Den besynnerliga

februari 27, 2012 kl. 11:34 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Kafkas Processen har jag nu läst färdigt. Det är ett sådant år i år när jag skall läsa färdigt böcker istället för att avbryta när jag hamnar i sega partier, för att sedan gång på gång börja läsa och avbryta. Kafka hittade tillbaka till mig igen, och jag förstod mer och mer vad det var han ville säga, även om det är svårt att beskriva. Det kan också vara så att jag inte har en aning om vad han ville säga, men att jag på ett känslomässigt plan tog till mig att det var någonting med den där berättelsen som stämde överens med min syn på världens komplexitet, hur allting är så sammanflätat och beroende av vartannat genom tid och rum, hur atomer påverkar atomer, hur atomer påverkar idéer, hur idéer påverkar idéer, hur idéer påverkar atomer. Hur allt som hänt under fjorton miljarder år har resulterat i exakt detta nu, vilket redan nu är något helt annorlunda, och nu och nu och nu, och vattenfloderna och människofloderna och tankefloderna och champagnesprut och fyrverkerier och ett tåg kör av ett spår och allt som kunde ha hänt, men som tog slut där och istället lät allt annat hända och hur varje enskild, nej, jag vet inte om det var det han ville säga, men bara det att litteratur föder associationer är lika mycket värt som att varje läsare förstår det som skulle förstås. När jag låg i pansartrupperna betydde RSV riktad sprängverkan, när jag arbetade på sjömansskattekontoret betydde RSV riksskatteverket, eller rättare sagt: det betydde hela tiden både och, men vi är till vardags så begränsade i vår perception att vi bara kan tänka på en apelsinklyfta av världen i taget, men det är mitt mål att jag skall bli allseende, att jag i en och samma stund skall se världen runt omkring mig, inte i detalj, men som en rörlig ritning över maskinen, hur blodet i mina fötter cirklar över golvet, hur tvättstugan i bottenplanet står tyst och tom, hur längre ner i urberget Götatunneln fylls av bilar, bussar och långtradare, hur den eurasiska kontinentalplatten vilar på infernot, hur värmen stiger mot jordytan, hur hisschaktet leder till avsatsen utanför min dörr, hur mina ryggkotor länkas samman, hur den fuktiga luften fyller kvällshimlen, hur en helikopter färdas över staden, hur syremolekylerna svävar allt glesare, hur satelliter rusar fram långt däruppe, hur månen då och passerar mina tankar, hur de färdas genom Kuiperbältet, genom Heliopausen och sedan är jag inte längre hemma, och i Pyongyang vattnar en kvinna demokratins krukväxt med en till synes sansad fråga som skall komma att växa till en stormvind som fäller regimen, men bortsett från detta: Vad har jag mer läst i år? Gogols Kappan. Igen! Nu får det dock vara bra för ett tag. Andra författares verk vill också bli lästa. Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv. Strålande. Sartres Äcklet. Magnifik. Engdahls Cigaretten efteråt. Bra. Just nu håller jag på med Erica Jongs Förföra demonen. Den lovar gott.

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: