Horace Engdahl överraskar

februari 24, 2012 kl. 12:33 f m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Det finns dagar då jag går på gatorna som en vanlig man och köper något ur den samtida bokutgivningen. I kväll var en sådan dag.

Något visste jag om Horace sedan tidigare. Att han lett Akademin. Att han kan tala franska. Att han varit i Berlin. Så jag tänkte att den där boken nog var en resumé över författarens tyska orgier. Inte för att jag var särskilt intresserad av att ta del av detaljerna, nej, jag var mer nyfiken på hur det skulle beskrivas: det var det stilistiska jag ville studera.

Nu såhär efteråt konstaterar jag att verket var en sällsynt ödmjuk rannsakan av litteraturkritiken i allmänhet och författaren i synnerhet. Det hade jag inte kunnat tro.

Den intellektuella nivån är hög, i paritet med Olof Lagercrantz hemliga arkiv om nittonhundratalets svenska litteraturvärld, Vid sidan av, som kom i fjol. En sak reagerar jag dock på. Engdahl hävdar att Montaigne (1533-1592) var den förste bloggaren. Den minnesgode läsaren av Världsrymden väntar vet ju att jag för länge sedan slog fast att Augustinus (354-430) var den förste bloggaren. Nåväl, det skall inte göras någon större affär av denna malör. Boken som helhet övertygar och, som sagt, överraskar. För övrigt är boken att likna vid en samling twitterinlägg och blogginlägg: ett grepp som blivt populärt under senare tid, men då främst kanske av författare som ännu inte slagit igenom som vad man i högre kretsar kallar riktiga författare, det vill säga författare som inte behöver betala för att ge ut böcker, utan som istället själva får betalt. Horace Engdahls luftiga och lättlästa alster Cigaretten efteråt ingår inte i bokrean. På f.d. Wettergrens på Västra Hamngatan fick jag punga ut med 229 kr för den. Var den värd pengarna? Ja, det får jag faktiskt påstå.

Lite synd är det emellertid att den i övrigt vältalige författaren känner sig tvingad att här och var använda ord som knulla, fittor och kuk, kanske i tron att detta skall locka den erkänt svårflörtade målgruppen unga män. Alla vet förvisso att sex säljer lika bra hos unga män som hos medelålders kvinnor. Hollywood vet det. Aftonbladet vet det. Expressen vet det. Alla vet det. Igår såg jag första avsnittet av en serie som heter Game of Thrones. Detta första avsnitt på SVT innehöll tre sexscener: en ormgrop och två bakifrån. Ja, sedan var det naturligtvis en del våld också. Bland annat två scener med huvuden som höggs av med svärd. Sex och våld: det är uppenbarligen det som säljer. Den dag jag verkligen kommer att förstå det, ja, den dagen, är den möjligtvis idag?

Jag noterar för övrigt att jag i Världsrymden väntar inte kan hitta mitt påstående om att Augustinus var den förste bloggaren. Det försvann nog i den stora redigeringen. Det var nämligen så att jag för ett bra tag sedan raderade en massa inlägg så att varje enskild månad max skulle innehålla tio inlägg: detta för att en lässugen läsare under en långhelg skulle kunna stå på startsidan och sedan någorlunda raskt kunna klicka sig ända tillbaka till februari 2008 för att därefter metodiskt och i lugn och ro kunna klicka och läsa sig framåt som om allt detta vore en enda stor bok.

Men i vilken kategori hör en sådan bok hemma? Den är ju späckad av biografiskt, profetiskt, poetiskt och facklitterärt innehåll. Vad skulle man kunna likna den vid?

Med vänlig hälsning

Håkan Tendell

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: