Den ofullbordade

december 25, 2011 kl. 2:58 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Diktarens lott är att skapa, våndas och stundtals förgöra.

Brist på självförtroende har utplånat fler rader än all världens bokbål.

Av ödets nyck ser ni här min senaste dikt.

 

Ur

Den tändande gnistan

Det växande ägget

Kvarkar och gluoner

Gener och stamceller

Atomernas dans i protogalaxerna

Embryots färd genom evolutionen

Solens och planeternas samspelande gravitation

Moderns förnimmelse av små fötter

Jordens slätter, berg och hav

Barnets specifika drag

Lugnet i universums ocean

Kvinnans rofyllda promenad

Blixtar mot molekyler i miljontals år

Varseblivning om att vattnet går

Så uppstår jordens liv i dyn

och späda barnet höjs mot skyn

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: