Sverige

januari 11, 2011 kl. 11:13 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

När man ställer sig i en ordinär gatukorsning har man allt som oftast fyra möjliga vägar att vandra (om man inte väljer att stiga in i byggnader eller gå in i väggen). Ponera att vi ställer oss i korsningen Vasagatan / Viktoriagatan i Göteborg. Väljer vi att dra oss västerut kan vi från vår position under trädkronor njuta av stenstadens härliga stadsrum och ljuset från det lilla runda fönstret i 7:ans gatukök. Vi når så fram till en punkt där vi omgärdas av ett modernt bibliotek i vitt och ett gammalt bibliotek i nyanser av orange och grått samt en slags röd tegelmur, rakt framför oss, innehållande lokaler tillhörande Universitetet. Vi sneddar då lite grann till höger, glider in på Haga Nygata i den pittoreska stadselen Haga med dess blandning av nyrika gammelkommunister, pacificerade anarkister, bohemiska kontorister, svårmodiga konstnärer och amerikanska turister. Vandringen i västerled övergår efter korsandet av Linnégatan till Andra Långgatan där äldre män bjuder ut antikviteter i butiker och unga kvinnor bjuder ut sig till äldre män på porrklubbar. Vi passerar det av fyllbultar hemkära Masthuggstorget, vilket har ”en fulhet av bibliska mått” som en i staden besökande journalist en gång skrev, kommer ut i backen upp mot Stigbergstorget där vi bland annat passerar en bowlinghall, kommer upp på krönet, skådar Bengans berömda skivbutik i original till höger, blickar åt vänster och skådar sjörövaren Lasse i Gatans residens, varpå vi blickar åt höger igen, mot Sjöfartsmuseet och dess kampanil med sjömanshustrun (till minne av de många svenska sjömän som dog under det första världskriget och orosåren närmast därefter). Så blickar vi hastigt till vänster igen och ser en gammal nedlagd gulmålad biograf (dödad av videobandspelaren), omvandlad till postkontor, som också lades ned (dödat av snabel-a:et). Vi befinner oss nu på den del av Karl Johansgatan som kallas ”Hängmattan”. Efter hängmatteavsnittet fortsätter gatan, förbi Chapmans torg, förbi Jaegersdorffsplatsen, bensinstationer, systembolag (I Göteborg finns det bara tre lag, som en fotbollsälskande alkis en gång sa: ”Bolaget, samlaget och IFK Göteborg”), landshövdingehus och skramlande spårvagnar, gnisslandes mot de kurviga skenorna in i Vagnhallen Majorna. Vi får möjlighet att vika upp mot Älvsborgsbron, men vi drar snett åt vänster och hamnar så småningom i Långedrag, där vi blir inbjudna till samkväm i en redarvilla där det doftar av nytvättat parkettgolv och svart arbetskraft. Sittandes i en oxblodsfärgad skinnsoffa serveras vi av det oklanderligt klädda tjänstefolket hummer, rykande färskpotatis, riktigt färska räkor (endast halvdöa, med rommen kvar, nyfikna ögon och långa, viftande antenner) och diskuterar möjligheten till ökad utflaggning av vår handelsflotta. Något ostadiga av brunfärgad sprit lullar vi ut på en nyslipad träbrygga, där vi snavar på en tamp, faller i en marinblå segelbåt, befolkad av ungdomar, alla i Henri Lloyd-jackor. Färden i det saltdoftande grönblåvitbrusande havet går till Marstrand, där vi kliver i land, trampar på DNA-rester från Oscar II:s talrika säd och saliv samt glider in på Societetshuset, där vi alla försvinner in i Lütziansk dimma till Etypiansk eurodisco.

Nu backar vi bandet. Återigen står vi i korsningen Vasagatan / Viktoriagatan. Vi väljer denna gång att gå norrut. Viktoriagatan omvandlas vid Viktoriabron över vattendraget Vallgraven till Magasinsgatan där rockklubben ”Errols / Rockbox / Grottan” låg på den tiden det begav sig. Nästa vattendrag att passera är Hamnkanalen. Så går vi förbi arbetarfiket Smedjecaféet på Smedjegatan i Västra Nordstan, kliver upp på en gångbro i blått och rosa över den av Götatunnelns tillkomst kraftigt uttunnade trafiken, kilar raskt förbi den intetsägande baksidan av operahuset, tar en en lov runt den lilla rödvitrandiga skyskrapan ”Läppstiftet”, flanerar utmed Drömmarnas kaj i Gullbergsvass och insuper atmosfären av olja, ruttnat trä, rostiga motorer, kättingar och svettiga hjältar. En ekande tom gasklocka i murrigt mörkbrunlila passeras. Vi rör oss utmed älven i Marieholms industriområde. Genom idogt vandrande åser vi historiska platser såsom Lödöse, Husaby kyrka, S:t Sigfrids källa, där Sverige kristnades år 1008, Kinnekulle, Arns fotspår, och när väl Tivedens urskog tar slut med dess gamla mossa och svarta tjärn är vi inne i ack Värmeland du sköna, där vi ser en flock vargar slita gulliga lamm och sällskapshundar i stycken. Så stöter vi på dalkarlar med brinnande facklor och högafflar i högsta hugg. Vi stannar till en stund vid det västjämtska vattenfallet Tännforsen och lyssnar på naturens livsvilja och vrede, fortsätter sedan genom Strömsund, Dorotea, Vilhelmina, Storuman, Sorsele, Arvidsjaur, gör halt vid Polcirkeln, där vi äter becquerelsmittad renskav, varefter vi får ny livskraft i Jokkmokk till tonerna av Jokkmokks-Jokkes ”Gulli-Gullan koko som en gök. Koko!” Efter vår långa vandring är vi dock helt slut när vi når Treriksröset. Vi rätar på ryggarna i de arktiska vindpustarna och blickar under norrskenets regnbågsvalv ut över de länder som höga herrar i Stockholm en gång i tiden regerade över: Norge, Finland och Norrbotten.

Så är vi tillbaka i gatukorsningen. Vår vandring går nu österut, förbi Avenyn, över Heden, förbi Ullevi, där alla de stora giganterna spelat: Rolling Stones, David Bowie, Bob Dylan, Tina Turner, Bruce Springsteen, Michael Jackson, Pink Floyd, Iron Maiden, AC/DC, Madonna, U2 och Gyllene Tider, men också Barcelona, Real Madrid, Valencia, Inter, Milan, Roma, Bayern München, Hamburg, Arsenal, Tottenham, Liverpool och Man United. Alla av dem utom Real (som bara mötte en blanding av IFK, GAIS, ÖIS, kallad Göteborgsalliansen) mötte Blåvitt och fick stundom bita hårt i Ullevis gröna gräs när Änglarna tryckte på. Nästa anhalt: Landvetter flygplats. Så går vandringen genom tygrikets huvudstad, Borås, genom Guds rikes huvudstad, Jönköping, genom Knohult och Mariannelund. Promenaden avslutas med ett fotbad i Östersjöns hälsogörande alger.

Tillbaka på ruta ett. Nu snabbar vi på. Söderut, genom Landala, Chalmers, Mölndal, Kungsbacka, över Viskan, Ätran, Nissan, Lagan och Hallandsåsen, genom Helsingborg, Landskrona och Lund. Vi stannar till på en uteservering vid en landsväg. På ett runt litet bord står flaskor med pilsner och sockerdricka och till detta kan vi avnjuta spettekaka och svartsoppa med krås. På uteserveringen sitter en trind herre med trekantig hatt glatt samspråkandes med en bollspelare, tunn som en rögad ål. I fjärran ser vi en enorm, vit lem, skruva sig upp mot himlen. Så är vår resa genom Sverige slut.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: