Vid foten av la semeuse

januari 5, 2011 kl. 9:02 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Brunnsparken, Göteborg, 5 januari 2011

Varför duvorna flockas nedanför la semeuse (såningskvinnan) har kanske mindre att göra med att de väntar på att mat skall komma från hennes hand och mer att göra med att några meter därifrån skakar spårvagnar fram i skytteltrafik över räls och slask och stadens puls. Brunnsparken blir för duvorna en liten oas där de kan umgås med varandra i lugn och ro. Sedan 1883 har fontänen med den lilla damen varit en av många välkända mötesplatser för stadens invånare. Det är både lätt och svårt att tänka sig att här på artonhundratalet samlades män i höga hattar och kvinnor i galanta huvudbonader liknandes blandningar av fruktkorgar, påfåglar och blomsterrabatter. Var är de nu? Inte bara hattarna, utan också människorna? I Berlin, i Paris, i London och i Göteborg spankulerade människor omkring i de allra grannaste klädesplagg och blankputsade kängor och skor på väg till och från konditorier, postkontor, kiosker, boklådor och viktorianska lägenheter med tre rum i fil och separata trapphus för köksor och annat tjänstefolk. Vid sidan av livets alla glädjeämnen hade de också var och en stundtals säkerligen sina bekymmer: affärer av såväl ekonomisk art som av kärleksnatur. De åkte hästdroskor i skymningen, steg in genom dörrar de inte skulle, skrev under papper de inte borde, älskade på orientaliska mattor i skenet från stearinljus i kandelabrar, köpte aktiebrev i såväl stabila industrier som i luftslott, byggde upp förmögenheter, slösade bort arv, läste osedlig litteratur, studerade naket på oljemålningar, luktade på saffran, kanel och vanilj, lät choklad smälta i munnen och sköljde ned nybakta frallor med rödvin, champagne, gyllene punsch och grön absint. De omgav sig med siden, juveler, cigarrer och diamanter, skålade för kungligheter, grevar och baroner på lördagarna, gick i kyrkan på söndagarna och rullade runt i dunbolster på måndagarna. De njöt av stråkkvartetter och plågades av trånga korsetter i azurblått, gredelint och annat fint. De levde, de trivdes, våndades och grät samt hoppades innerligt att Gud dem förlät. De sydde och broderade, drack kaffe och konjak, spydde och orerade om välgörenhet för fattiga människor och herrelösa djur, skrev poesi om synd och skam och Europas natur, lade så till sist kärleksbrev, vykort och dikter i eldstadens glöd. Hon som förälskad väntade vid foten av la semeuse är nu död.

en dikt av Håkan Tendell

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: