Sveriges främste författare 2011

december 31, 2010 kl. 9:33 e m | Publicerat i Skrivande | 2 kommentarer

Vid femtiden i kväll samlades, så som alltid sedan det tidiga åttiotalet, tiotusentals människor utmed älven, från Göta Älvbron till långt bortom Stenpiren, för att njuta av GP:s (Göteborgs-Postens) nyårsfyrverkeri.

När de sista fyrverkeripjäserna skickats upp i höjden med antänt krut och gett upphov till ljus, knallar och rök, tog applåder vid, varefter folk sakta skingrades, slukades upp av de angränsande kvarteren och lämnade kajerna lika öde som de varit ett par timmar tidigare.

Redan uppe på Göta Älvbron, där kylan, fukten och blåsten angrep min kropp, bestämde jag mig för att inte gå hem och vid midnatt ge mig ut på staden igen, utan bara gå hem och stanna kvar i min varma grotta, lägga mig tidigt, för att kunna stå upp i gryningen, fortsätta skrivandet på min roman och således under ett par timmars tid sannolikt vara Sveriges främste författare 2011, ända tills de mer etablerade författarna skulle vakna upp ur champagneruset, rätta till täcket över sina sexpartners och sätta papper i skrivmaskinen, knattra fram nya rader av mästerliga ordkombinationer och dricka kaffe med katten i knät.

På tal om svenska folkets nyårsvanor fick man i det militära lära sig att ryssarna, om de var ena riktiga jävlar, skulle välja att anfalla oss på antingen midsommarnatten eller nyårsnatten när störst antal vapenföra svenska män skulle vara alltifrån salongsberusade till drängfulla, aspackade och dyngraka. De minst berusade medborgarna skulle kanske hitta fram till mobiliseringsförråden och lyckas göra någorlunda motsånd medan de största festprissarna skulle vakna upp, titta ut genom fönstret och se hammaren och skäran vaja på Sveriges flaggstänger.

Numera har ryssarna inte längre kapacitet att invadera vitala delar av Sverige med KMF (kort militär förvarning). Deras krigsmakt är förfallen, deras uppträdande ludermässigt och deras löskeregementen fyllda av försupna vrak. Vi kan känna oss trygga. Tvärtom är det ju så att inte sedan Karl XII:s dagar har läget varit lika gynnsamt att framrycka i österled och en gång för alla tukta det där härket till nation och göra Moskva till en svensk kommun. Något för Carl XVI Gustaf att fundera över, eftersom han behöver stärka sitt varumärke avsevärt med tanke på årets debacle, precis som Gustav III en gång i tiden anföll Ryssland utan annan anledning än att försöka tysta den inhemska oppositionen och om möjligt också kunna gå till historien som en svensk krigarkonung av rang.

Nej, det där med politik är svårt. Jag tror att jag skall avhålla mig från politik så gott det går och istället satsa på kulturen i allmänhet och litteraturen i synnerhet. Romanförfattandet skall vara mitt rätta gebit: en nisch inom vilken jag när morgondagen stundar hoppas vara den främste här i riket.

Håkan Tendell

Annonser

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. ”Fina grejer”, skulle Martin Ljung ha sagt
    om han hade blivit lika imponerad som jag.
    Mvh Take care!

  2. Tackar, tackar!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: