Genom natten

oktober 17, 2010 kl. 1:54 e m | Publicerat i Reflektioner | Lämna en kommentar

Genom natten bekämpade jag längtans sista spår.

Alltså fanns det något kvar, men borta även det nu är.

Osårbar, det vet jag ej, men min rustning är som Uruks murar.

Vattnet är trädets blod.

Lövet speglar alltings växlingar.

När dräkten faller står stammen stadigt i leran.

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: