Ett foto en dikt en novell av författaren

september 23, 2010 kl. 10:58 e m | Publicerat i Skrivande | Lämna en kommentar

Paris 1992

 

Göteborg 2010 (diktad i kväll)

Höstlöv i neon

Spårvagnsspår ringlar

i asfalt så blöt

Saturnus gula klot i infraröd rymd

Det går en vind över gator och kanaler

Den smeker kinder, händer och lår

Se ängens gräs blekna om dagen

Det bultar hjärtan bakom murar av glas

Parfymen står på kylning

i en skorsten av tegel och is

Järnvägsräls fryser till sten

Det är stort

Det är skönt

Det är sent i september

 

Den gyllene staten 2019 (författad i tisdags, eventuellt som utkast till början på en ny roman)

Storstadsregn över öknen. Dammet på vindrutan sköljdes bort och motorhuven blev åter blank.

Jag hade lämnat Los Angeles för en dryg timme sedan. Trafiken hade glesats ut. Klockan var fyra på natten, eller på morgonen, hur man nu ser det. Jag hade i alla fall varit vaken i över tjugofyra timmar och ville bara komma hem. Det var tre timmars körning kvar.

Långt framför mig såg jag en kvinna stå utmed vägen. Jag sänkte hastigheten något och slog på helljuset.

Hon stod barfota i en grön klänning med en flaska i handen. Det var något märkligt med henne. Det såg inte ut som om hon liftade. Inte heller såg det ut som om hon tänkte korsa vägen. Hon bara stod där i regnet.

Jag passerade henne, men stannade till cirka hundra meter längre bort. Det gick inte att urskilja henne i backspegeln. Här ute i obygden var det totalt mörker.

”Åk bara hem”, sa jag till mig själv. ”Bry dig inte om henne. Vem hon än är, vad hon än gör här ute, betyder hon bara trubbel.”

Jag fortsatte min färd hem, slog på bilradion, men kunde inte släppa henne ur tankarna. Någon skulle kunna köra på henne.

Jag bestämde mig för att köra tillbaka och kolla hur det var med henne.

Hon stod kvar i samma position som förut: vred inte ens på huvudet när jag tilltalade henne.

Hennes klänning var trasig, hennes långa hår alldeles tovigt, och champagneflaskan i hennes hand sprucken.

Jag stängde av motorn. Det blev alldeles tyst sånär som på ljudet från det avtagande regnet.

Håkan Tendell

 

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: