Nostradamus

maj 9, 2010 kl. 5:23 e m | Publicerat i Reflektioner, Skrivande | Lämna en kommentar

När man studerar Nostradamus profetior från 1555 slås man av hur exakta profetierna allt som oftast är i detaljerna. Med tanke på att flertalet av profetierna har slagit in, kan man inte utesluta möjligheten att det finns ett kraftfält ur vilka alla människor i stunder av öppet sinnelag har möjlighet att ta del av sådant som brukar klassificeras som övernaturligheter; telepati, egendomliga sammanträffanden, kontakt med andar och så vidare.

Det faktum att vi lite till mans och kvinns, för att kunna fungera någorlunda effektivt, måste stänga ute vissa delar av verkligheten och fokusera på vad som anses viktigt för tillfället, kan vara en förklaring till varför vi inte alltid har så lätt för att tillgodogöra oss allt som serveras.

När vi går genom staden behöver vi för det första vara uppmärksamma på i vilka gatukorsningar vi skall svänga av för att lättast nå vårt mål, för det andra behöver vi synkronisera våra rörelser med andra fotgängare, så att vi inte frontalkrockar eller slår i varandras axlar, för det tredje måste vi vara på vår vakt, så att vi inte blir överkörda av allehanda ekipage när vi försöker korsa gator, och för det fjärde kan vi behöva njuta av mångfalden i den arkitektur och det folkliv som omger oss, så att färden inte bara blir robotmässig från A till B, utan en upplevelse i sig: en stärkande promenad för både kropp och själ. Vad man sällan tänker på när man går genom staden är verkligheten i stort. Vi tänker ofta bara på det vi ser. Ovanför oss: Gatlyktor, neon, moln, helikoptrar. Nedanför oss: Asfalt, gatsten, fåglar, skräp, en arbetare som tittar upp ur en kloak eller annat underjordiskt system. Framför oss: Det gamla vanliga.

När tänkte du senast på att rakt nedanför dig finns ett djuphav av dödlig magma?

Några mil rakt nedanför dig. I detta nu. Rakt nedanför. Dig. Magma. Den är som en ugnspannkaka i ugnen. Fast varmare. Och större. Det är bara att titta med röntgenblick nedåt.

När tänkte du senast på att rakt ovanför dig finns en värld av vakuum och extrema temperaturer samt livsfarlig strålning?

Några mil rakt ovanför dig. I detta nu.

Vi framlever våra dagar i den väldigt tunna skiva på ytan av vårt klot där jordskorpan, oceanerna och atmosfären möjliggör våra märkliga liv.

I en kastrull ligger det en hinna över varm mjölk. Vi är små dockor på denna hinna, fullt sysselsatta med aktiviteter av alla de slag, sällan utan tanke på att under den tunna hinnan väntar den skållheta mjölken.

En vulkan sprutar lava. Vad rör det oss? Ja, vad rör det oss att vi alla lever på en barkbåt i farans flod? Vad rör det oss att Solen inte bara sänder ut livsstrålar, utan också dödsstrålar, och att vi bara har vårt nyckfulla magnetfält och vår tunna atmosfär att tacka för att inte Solen förintar oss?

Vi kan omöjligen hålla på att ideligen tänka på sådant, ty då blir vi galna. Vi måste medvetet fördumma oss, blunda för verkligheten. Annars kan vi inte fungera som effektiva varelser.

Likadant är det med blundandet inför allas vår hädangång. Varje levande varelse måste förr eller senare dö, men det är så svårt att föreställa sig vad det innebär att man nästan utgår från att allt skall vara som det alltid har varit, att alla, inklusive en själv, skall leva på, köra på, hålla på, som om det aldrig en dag skulle ta slut. Men det gör det ju till sist.

Vid sexhundraårsjubileet av Nostradamus profetior, år 2155, kommer ingen av oss som kunde läsa denna text på 2010-talet att finnas kvar som fysiskt levande exemplar av människosläktet. Världen kommer 2155 att befolkas av helt andra människor, på samma sätt som alla som besökte Världsutställningen i Crystal Palace i London, 1851 är borta.

Alla som deltog i, bevittnade eller blott levde samtidigt som Krimkriget, 1853 – 1856, är borta.

Alla som deltog i, bevittnade eller levde samtidigt som vår tids krig i Palestina, Irak och Afghanistan, kommer att vara borta 2155. Om kriget fortsätter kommer det att vara under andra makthavare, med andra soldater, med andra civila.

Den du sitter till bords med idag kommer att vara borta en dag.

Den du dansar med idag kommer att vara borta en dag.

Den du kysser idag kommer att vara borta en dag.

Dessa läppar, så pulserande, de blir bara stoft.

En människa vars kropp har dansat, älskat och arbetat, blir till stoft, eller i bästa fall en mumie, där framtiden kan studera människans ansiktsform och ärr på huden från den tid då köttet levde och läkte.

Alla vet hur vackra blommor vissnar, men den enskilda människans död är oss ändå så ofattbar, så främmande, så svår att ta till sig fastän naturen gång på gång ställer oss inför fullbordat faktum.

En stol blir tom. Vems var den? Var det din? Din stol kommer att bli tom en dag. Alla stolar blir tomma, och i sinom tid sätter sig nya människor på dem.

2055 är det femhundraårsjubileum för Nostradamus profetior. Hur många av oss som lever nu kommer att leva även då?

Det är bara fyrtiofem år kvar. Den som lever får se.

Personligen har jag, min nyvunna livslust till trots, inga förväntningar på att klara mig kvar så länge. Jag tycker att jag har rätt att få leva hela 2010-talet. Inte minst är detta viktigt för det svenska kulturarvet, eftersom jag, nu när min forna dödslängtan är som bortblåst, känner att jag kommer att kunna bidra med något riktigt rejält. Om jag även får leva hela 2020-talet blir jag glad. Det skulle vara trevligt att få leva på det glada tjugotalet. Sedan kan jag inte göra anspråk på mer.

Skulle jag gå hädan redan på tiotalet är jag tacksam i alla fall. Varje dag är numer en gåva, och från mitt tidigare liv, omständigheterna till trots, har jag en minnesbank av fest och glädje som jag är oerhört tacksam för. Livet var en fest. Så var det. I historiens mångtusenåriga perspektiv var jag en av de mest lyckligt lottade människorna.

Och några fragment av allt jag skrev kommer att stå sig i tusen år. Det är jag övertygad om. Jag vet bara inte vilka fragment.

Vad världen en gång livar upp på nytt följer inte sällan samma slumpartade mekanism som strax skall få mig att citera sista stycket ur Hedvig Charlotta Nordenflychts ”Öfver en Hyacint” från 1762.

”Men skall jag på en blomma klandra,

Det veka väsen klaga an,

Dess öde är at sig förandra,

Hon måste vara som hon kan.

Hon är et gräs, hon skal förfalna,

Jag intet agg til henne bär.

Så ser jag ock dit hierta kallna

Det måste vara som det är.”

Tänkvärt och vackert. Och som alltid fantastiskt hur läsandet av några rader kan väcka något ur det förgångna. Dikten existerar i sina skrivna och tryckta exemplar, men det är bara när du läser den som du väcker dött till liv.

Någon tyckte 1718 att hon skulle heta Hedvig Charlotta, och så växte flickebarnet upp och skrev dikter som skulle bli ihågkomna i hundratals år, kanske till och med i tusentals.

Skriver du dikter?

Vad heter du?

Ljudet av ditt namn skall möjligen eka i evigheter.

Kraftfältet som genomsyrar materien, detta kraftfält som svävar tillgängligt för den som förmår att öppna sinnelaget på vid glänt, skänker mig nu tre visioner, tre profetior för den framtid som komma skall. Man har inte anledning att fråga sig hur det går till. Det är bara att tacka och ta emot.

1.

Glädjebägaren friad blir från allt gammalt smolk

när förstfödd syster knyter hymens band.

Tårar ljuva skall då fällas stort hos litet folk

en sommar skön i avlångt sagoland.

2.

Europas kassavalv hotas skall av Asiens flitiga horder.

Kravaller sprids i länder utmed medelhav.

När även Britannien prövas är Norden örikets broder.

Strapatser under gemensam flagg leds av skandinav.

3.

De skriftlärdas blodtörst slaktar miljoner

i tredje årtusendets långa korståg.

Ur folkdjupet stiger en kvinna med ambitioner

att skapa en kärleksstad där Jerusalem låg.

Visioner nedtecknade den 9 maj 2010 av poeten och profeten Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: