Vilar från stormen

april 17, 2010 kl. 11:57 e m | Publicerat i Reflektioner, Skrivande | Lämna en kommentar

Stenpiren, Göteborgs hamn, lördag 17 april 2010

Stolta skepp som seglar på de sju haven, som plöjer genom vågorna, som trotsar krafterna, som gör allt de är byggda för, letar sig ibland i hamn, inte bara för att lossa och lasta gods och passagerare, utan också för att plåstras om och putsas upp. Sådant gör skepp som dessa, för att en dag kunna segla stolt igen.

Större än skeppen seglar kontinentalplattorna på jordens inre glödheta hav. De kan aldrig gå i hamn. Allt de kan göra är att bära upp jordytans alla växter och djur mellan himmel och svalkande hav. Pressen på dem är stor, och emellanåt klarar de inte längre pressen, och eftersom de inte kan gå i hamn exploderar deras sargade hörn i vulkaner. Atlantryggen spricker, planeten frustar, lavan sprutar mot skyn. Ett moln av aska sprider sig och landar i munnen på en flanör, långt bort från aktiviteternas värld. Flanören smuttar på jordens inre och inser hur allt hänger ihop: hur all sten, hur allt liv, allt blod, allt hav, all luft, all eld, bara är delar av en av samma organism: denna planet vi kallar vår jord.

Allt föds och allt dör, allt smälter och stelnar, allt växer och vissnar, allt skiftar i färg. Ingenting försvinner, utan övergår bara till andra av former av världslig prakt.

Somt skickas ut i rymden, men inget kan lämna Universum.

När det stormar i Sahara faller det så småningom ibland ett tunt täcke av röd sand ned över Göteborgs gator. Varje promenad i denna stad blir så en ökenvandring för ett slag, tills dess att regnmassor som samlats upp från Atlanten, Stilla Havet och Indiska Oceanen, från Lygnern och Mjörn och Torne Träsk, sköljer gatorna rena.

Den största förlusten av människoliv vid den spanska armadans undergång orsakades inte av strider, utan de flesta skeppen förliste i en orkan. Vad naturens nycker gör mot människorna är ofta grymmare än vad människorna förmår göra mot varandra.

Människosläktet är som helhet gott. För varje stryptag på en människa ges miljontals famntag på andra, för varje pistolskott i någons hjärta skjuts miljontals andra av Amors pilar, för varje knivhugg i ryggen på någon utdelas miljontals klappar på axeln på andra. Utan att förringa det hemska måste man fokusera på det goda bland människorna.

Vem måste på nytt axla all jordens synd när någon redan har tagit på sig uppgiften?

En gång i tiden skrev jag en dikt som kändes rätt.

Tanken var god, men jag kan inte, jag bör inte, längre se mig som den som måste ställa allt till rätta.

En dikt är en dikt och ingenting annat.

Slaves of the World

Slaves of the World,

hear my call.
When the time has come,
I will free you all.

Those of you who captured are
in cellars cold and dark,
I will heal your deepest scar
and light your inner spark.

Those of you who often feel
that you need to hide,
I will bring my swords of steel
and stand there by your side.

Those of you who seldom find
a place where you belong,
I will help you ease your mind
and sing a little song.

All you people everywhere,
break your chains and rise.
Another world awaits out there,
Earth is Paradise.

 

(a poem by Håkan Tendell)

 

Vid närmare eftertanke ser jag nu att det är två dikter i en. I början handlar det om att jag vill hjälpa alla behövande (fullständigt orealistiskt att kunna genomföra), men på slutet kommer en uppmaning till var och en att själva göra sig fria från sina ok, eftersom världen är bättre än vad man i stunder av dysterhet vill tro. Där har vi ett lovvärt budskap.

En färggrann fjäril sitter på en murken trästock i en skog. Även om jag bara stirrar på stocken, existerar den färggranna fjärilen: förvisso inte i min varseblivningsvärld, men i den verkliga världen. Så vad jag måste göra är att lyfta blicken ibland och titta på fjärilen, ty den som stadigt stirrar på stocken stupar till sist av hjärtats gråt.

Håkan Tendell

Annonser

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: